Facket i världen — Den politiska, sociala och fackliga situationen i 135 länder

Zimbabwe

Efter ett åttaårigt befrielsekrig grundades ett fritt, demokratiskt Zimbabwe 1980 med en stark ekonomi baserad på jordbruk. Stora framsteg gjordes under 1980-talet, men därefter har ekonomin raserats och Zimbabwe utvecklats till att idag vara en polisstat. Zimbabwe Congress of Trade Unions, ZCTU är landets enda fackliga centralorganisation.

1965 utropade den vite rasistiske ledaren för Rhodesiska fronten Ian Smith ensidigt Rhodesia som självständig stat. Självständigheten accepterades inte av Storbritannien och internationella sanktioner infördes. En väpnad kamp mot regimen inleddes i december 1972. Sedan Portugals kolonialvälde brutit samman och Moçambique blivit självständigt 1975 blev Rhodesia alltmer isolerat och 1979 i december tvingades Ian Smith acceptera att ett fritt Zimbabwe bildades.

Zimbabwe är en jordbruksnation - med 15 procent av världens totala tobaksproduktion - men också det näst största industrilandet i Afrika söder om Sahara (efter Sydafrika). 70% av befolkningen bor på landsbygden. Ekonomin är dock i ruiner på grund av den förda politiken i kombination med svår missväxt under flera år. Inflationen som var 2008-2009 har kommitner till normala tal 2011. (2009 protesterade bl.a. lärarna för att deras lön på 26 trillioner zimdollar låg under existensminimum och endast motsvarade 2 US$. Landet är ett av de hårdast drabbade länderna när det gäller hiv/aids.

Formellt råder flerpartisystem men i realiteten behärskar ZANU-PF (Zimbabwe African National Union – Patriotic Front), som har sina rötter i befrielserörelsen, helt den politiska scenen.

President Robert Mugabes våldsamma metoder att försöka genomdriva jordreformer har kritiserats hårt inte bara av den politiska oppositionen utan också av ZCTU. Mugabe har utvecklats alltmer mot att vara envåldshärskare.

En första kraftmätning mellan ZANU-PF och oppositionen Movement for Democratic Change (MDC) som bildats av den fackliga centralorganisationen Zimbabwe Congress of Trade Unions (ZCTU) med dess generalsekreterare Morgan Tsvangirai som partiledare ägde rum i valen 2001 som MDC knappt förlorade. Detta trots trakasserier och att t.ex. röstningen försvårats i storstäderna där MDC har starkt stöd medan bilden av Mugabe som den stora frihetskämpen fortfarande levde kvar på landsbygden. Situationen har sedan förvärrats år för år och valen 2008 blev en farsartad uppvisning i maktfullkomlighet där Tsvangirai såg sig tvingad att dra sig ur en andra omgång i presidentvalet då förföljelserna mot MDC blev allt våldsammare. Efter starka internationella påtryckningar tvingades Mugabe acceptera Tsvangirai som premiärminister i februari 2009. Läget är därmed något hoppfullare även om förföljelserna har fortsatt och t.ex. ministrar i regeringen häktats. Tsvangirai har sökt världssamfundets stöd för återuppbyggnad av landet, men egentligen endast fått mer omfattande stöd från Kina. Mot slutet av 2009 hårdnade åter motsättningarna MDC bojkottade regeringssammanträdena oktober – november 2009 efter att en av ledarna för partiet åter arresterats.

Efter självständigheten var ZCTU nära anknutet till ZANU-PF men när regeringen i början på 1990-talet presenterade en rad ekonomiska strukturreformer skärptes motsättningarna och ZCTU utvecklades till att bli en oberoende facklig centralorganisation.

Enligt lag ska arbetskommittéer finnas på arbetsplatserna vid sidan av de fackliga organisationerna. Kommittéernas uppgift är bland annat att bedriva förhandlingar om arbetsvillkoren, undantaget lönerna. ZCTU hävdar att syftet med kommittéerna är att undergräva det lokala fackliga arbetet. Redan 1998 uttalade ZCTU att landet behövde en ny politisk ledning som kunde tackla den ökande arbetslösheten och fattigdomen. Sedan dess har motsättningarna mellan regering och ZCTU eskalerat. Utvecklingen under 00-talet har varit fortsatt negativ och Mugaberegimen är en av världens värsta när det gäller kränkningar av de fackliga rättigheterna. Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS och har protesterat vid ett flertal tillfällen mot de trakasserier fackliga ledare har råkat ut för. Oroligheter och desperata strejker är vanliga. I januari 2012 fanns risk för en omfattande lärarstrejk efter att förhandlingarna brutit samman.

ZCTU som idag är den enda fackliga centralorganisationen hade 241 928 medlemmar 2009, varav endast 10% kvinnor, (vilket delvis förklaras av att det stora lärarförbundet ZIMTA inte är anslutet). ZCTU har 29 förbund, men 7 förbund har hotat att lämna organisationen efter en tumultartad kongress 2011 och kan komma att bilda ytterligare en centralorganisation. ZCTU är anslutet till IFS och OATUU (Organization of Trade Union Unity).

Uppdaterad januari 2012
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org

Upp

Projekt i Zimbabwe

  • - Projekt i Zimbabwe

Mer info

Zimbabwe

Statsskick: Republik
Yta: 391 109 km²
Huvudstad: Harare, 1,726 000 invånare
Invånare: 12 644 000
Språk: engelska, shona och sindebele är officiella språk
Religion: Kristendom, afrikanska religioner

Human Development Index
:
Rangordning: 173 (2011) Värde: 0,375
Rangordning: (2007) Värde: 0,350
BNP/invånare (PPP): 500 US$

Grundläggande ILO-konventioner som ratificerats: 29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182 (samtliga)
Fackliga centralorganisationer: Zimbabwe Congress of Trade Unions, ZCTU
Hemsidor:
CASWUZ Communications & Allied Services Workers' Union - http://www.africaefuture.org/caswuz
ZIMTA – www.zimta.org.zw
Huvudsakliga källor:
- FN-systemets hemsidor
- IFS information på www.ituc-csi.org
- Information i artiklar via www.labourstart.org/africa
- Utrikespolitiska institutets landguide: www.landguiden.se

Mer om Zimbabwe

I rapporten om kränkningar av fackliga rättigheter