1961 uppnådde Tanganyika sin självständighet från Storbritannien och två år senare blev Zanzibar självständigt. Kort därefter bildade Tanganyika och Zanzibar unionen Tanzania med Julius Nyerere som president. 1967 startade Nyerere ett experiment med att försöka skapa en afrikansk socialism med s k Ujamaabyar med kollektivjordbruk.

Tanzania hade under 70-talet ett nära samarbete med bland annat Kina som finansierade och byggde den så kallade Tanzamjärnvägen mellan Tanzania och Zambia. Nyerere förblev president till 1985 då han – som en av få presidenter i Afrika som suttit länge vid makten – självmant avgick. Flerpartival hölls för första gången 1995.

Valen har sedan dess dominerats av CCM, Chama Cha Mapinduzi (Revolutionary State Party) som i lokavalen i oktober 2009 vann en förkrossande seger. Zanzibar har nu en egen president, Amani Karume som också tillhör CCM. En korruptionsskandal med ett amerikanskt energibolag inblandat tvingade regeringen att avgå i februari 2008.

Tanzania tillhör världens fattigaste länder och hör till de länder som beviljats stora skuldavskrivningar. Landet är totalt beroende av bistånd. Genom strukturanpassningsprogram från mitten av 80-talet har ekonomin liberaliserats. Det har bland annat medfört att 50 000 statstjänstemän har avskedats och skolavgifter införts.

Den ekonomiska utvecklingen har på senare år dock varit positiv och BNP har ökat stadigt. Jordbruket står för 85% av exporten och 90% av befolkningen får sin utkomst från det. Klimat och jordmån begränsar dock odlingsmöjligheterna. Den politiska situationen har varit stabil men det har nästan ända sen självständigheten konstant varit oroligheter i något av grannländerna (Uganda, Rwanda och Burundi, Demokratiska republiken Kongo, Kenya och Moçambique) som har inneburit påfrestningar. I mitten av 90-talet kom flera hundra tusen flyktingar från Rwanda.

Fackföreningsrörelsen etablerades i mitten av 1950-talet med nära koppling till självständighetsrörelsen. 1991 inleddes en facklig frigörelseprocess. 2003 bildades Zanzibar Trade Union Congress, ZATUC som en helt självständig centralorganisation med 15 000 medlemmar (november 2006).

Centralorganisationen på fastlandet, TUCTA (Trade Union Congress of Tanzania) med 350 000 medlemmar har också omorganiserats och består nu av tolv förbund. Organisationen är en mycket fattig och helt beroende av bistånd för sin verksamhet. Både TUCTA och ZATUC är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS och Organization of African Trade Union Unity, OATUU. I februari 2009 uppdagades att ett stort belopp försvunnit från TUCTAs konto och generalsekreteraren entledigades i avvaktan på utredning.

Den omfattande privatiseringen har inneburit stora problem för facket. 2004 infördes en nyliberal arbetsmarknadslag som öppnar upp möjligheten att bilda fackföreningar men försvårar t ex strejker. Lagen ses som ett hot mot den fackliga enigheten. Grundläggande fackliga rättigheter finns, men efterlevs inte i praktiken. Inom den privata sektorn är diskriminering av fackligt aktiva vanligt förekommande. Strejkrätten är också mycket begränsad för många grupper, speciellt på Zanzibar som har en mycket självständig ställning inom unionen med delvis egna lagar.

Journalistförbundet som inte haft någon verksamhet under många år, har återaktiverats och ska hålla kongress 2010.

I februari 2010 hotade TUCTA med en generalstrejk om inte regeringen kunde tillgodose krav på ett socialt trygghetssystem, minskade skatter och ökade minimilöner.

Uppdaterad januari 2012
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
info@lotcobistand.org