Landets förste president var socialisten Léopold Senghor. Vid valen år 2000 segrade den liberala oppositionens kandidat Abdoulaye Wade. Han återvaldes i februari 2007 (då 81 år). Den koalition som stödde presidenten segrade också i parlamentsvalen 2007 men gick tillbaka starkt i lokalvalen 2009.

Under kolonialtiden var Senegal ett kärnområde i Franska Västafrika. Fransmännen satsade bland annat på att industrialisera landet. I takt med industrins tillbakagång har ekonomin blivit alltmer beroende av jordnötsexport och ekonomin är nu i kris, korruptionen har tilltagit och Världsbanken har vid flera tillfällen avbrutit landets strukturanpassningsprogram. 2007 och 2008 har det förekommit kravaller i protest mot försämrade levnadsförhållanden

I den södra provinsen Casamances (söder om Gambia, landet som går in som en kil i Senegal längs Gambiafloden) finns en befrielserörelse som vill skilja provinsen från Senegal. En fredsuppgörelse träffades 2004, men nya oroligheter utbröt 2009.

Jämfört med de flesta stater i Västafrika finns det en lång tradition av demokrati och respekt för mänskliga och fackliga rättigheter i Senegal.

Fram till mitten av 1970-talet existerade bara en stark facklig centralorganisation, Confédération Nationale des Travailleurs du Sénégal (CNTS), men i samband med att landets politiska system liberaliserades, splittrades den fackliga rörelsen; flera grupperingar lämnade CNTS och bildade nya centralorganisationer. I november 2006 anslöts fem (av totalt 19 i landet) till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS.

Det var:
- Confédération des Syndicats Autonomes du Sénégal (CSA), 40 000 medlemmar,
- Confédération Nationale des Travailleurs du Sénégal - Forces du Changement (CNTS-FC), 13 910 medlemmar,
- Confédération Nationale des Travailleurs du Sénégal (CNTS), 64 000 medlemmar,
- Union Démocratique des Travailleurs du Sénegal (UDTS) med 20 000 medl
- Union Nationale des Syndicats Autonomes du Sénégal (UNSAS) med 53 000 medlemmar.

Det finns en nära koppling mellan de politiska partierna och fackföreningsrörelsen. Särskilt starkt är bandet mellan CNTS och PS, Parti Socialiste. Politiska uppdrag är viktiga för det fackliga arbetet, dessa ger inkomster som är en förutsättning för att man på heltid ska kunna ägna sig åt facklig agitation.

Strejkrätt är inskriven i författningen, men det finns begränsningar. Strejker är ganska vanliga. I januari 2008 varslades om generalstrejk på grund av drastiskt höjda levnadskostnader. Varslet kunde dras tillbaka efter förhandlingar med regeringen. 2009 hotade telekomarbetare med strejk i protest mot att det största telekombolaget skulle säljas ut till ett franskt bolag, något man såg som den gamla kolonialmaktens sätt att på nytt ta makten över viktiga samhällsfunktioner. Kränkningar av de fackliga rättigheterna förekommer och situationen har blivit påtagligt sämre under senare år.

CNTS och CGTM i Mauretanien har enats om att gemensamt arbeta för att förbättra migrantarbetarnas situation. Tillsammans med facket i Mali har man krävt att järnvägen som misskötts sedan privatiseringen ska nationaliseras.

Internationella Journalistfederationen har sitt Afrikakontor i Dakar.

Uppdaterad januari 2012
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
info@lotcobistand.org