Rwanda är Afrikas tätast befolkade land med 8½ miljon invånare på 26 000 kvadratkilometer (ungefär lika stort som Värmland). Cirka 85% av landets befolkning tillhör bantufolket hutu medan 14% utgörs av tutsi. Det finns även en liten rest av Rwandas ursprungsbefolkning, pygméfolket twa.

Personer från tutsiminoriteten har utgjort landets elit och styrde landet som ett kungadöme från 1500-talet. På 1950-talet bildade först hutuerna och senare tutsierna politiska partier.

Från 1920 blev Rwanda en del av NF-mandatet Ruanda-Urundi som administrerades av Belgien. Belgarna styrde Rwanda genom tutsierna medan hutuerna förtrycktes. 1959 utbröt ett uppror bland hutuerna mot diskrimineringen och många tusen tutsier dödades.

1995 mördades både Rwandas och Burundis president i ett flygplansattentat. Efter morden exploderade hela Rwanda. Hutumilisen startade en oförsonlig jakt på tutsier, som anklagades för attentatet. (En oberoende kommission har kommit fram till att det var egna trupper som sköt ner planet). Grymheterna kostade över en miljon människor livet. Mer än tre miljoner invånare flydde till Zaire, Tanzania och Uganda.

Enligt FN:s flyktingkommissariat återvände nära 1,3 miljoner hutus till Rwanda 1996 och 1997. Ett relativt lugn råder nu och 2003 kunde såväl president- som parlamentsval hållas. Paul Kagame valdes till president och Rwandas patriotiska front, RPF (den gerillarörelse som segrade i inbördeskriget) befäste sin maktställning i parlamentsvalen. I parlamentsvalen i september 2008 som gällde 53 av de 80 plasterna fick FPR 70 % av rösterna. Rwanda blev i o m det valet första land i världen med en majoritet kvinnor i parlamentet som också har en kvinnlig talman. I presidentvalet augusti 2010 fick president Kagame drygt 90 % av rösterna. Även om själva valet gick lugnt till hade det dock föregåtts av omfattande trakasserier mot oppositionen, bl.a. hade vice ordförande i ett oppositionsparti och en känd journalist mördats.

Ett försök pågår med traditionella domstolar på lokal nivå för att påskynda rättsprocessen mot de 115 000 människor som är fängslade, misstänkta för delaktighet i folkmorden.

Jordbruket sysselsätter omkring 90 procent av befolkningen. Landet har få naturtillgångar och en mycket liten industrisektor. Folkmordet 1994 gjorde också att ekonomin kollapsade. Landets ekonomi har dock återhämtat sig oväntat snabbt, inflationen är under kontroll. Ett privatiseringsprogram håller på att genomföras. Världsbanken och IMF har beviljat Rwanda avskrivning av delar av landets skulder. 2009 beviljades Rwanda medlemskap i Samväldet, delvis som ett steg att fjärma sig från den gamla kolonialmakten Frankrike.

Det är ännu svårt att bedriva någon reguljär facklig verksamhet i Rwanda och även om situationen förbättrats; Även om de flesta nu har rätt att tillhöra en fackförening (statstjänstemän undantagna) så avskedar ofta arbetsgivare dem som försöker bilda fack. Det pågår dock en konstruktiv dialog mellan regeringen och den fackliga centralorganisationen, Centrale Syndicale des Travailleurs du Rwanda, CESTRAR. Organisationen är med sina 70 000 medlemmar landets största centralorganisation och ansluten till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS. CESTRAR är mest verksam i Kigali.

Det finns ytterligare 3 centralorganisationer varav en, Congrès du Travail et de la Fraternité au Rwanda, COTRAF med 15 000 medlemmar är ansluten till IFS. Facken i Burundi, Djibouti, Etiopien, Kenya, Rwanda, Tanzania och Uganda inlett ett samarbete för att garantera att fackliga rättigheterna i den Östafrikanska gemensamma marknad som inrättades 2010.

EU har ett omfattande utbildningsprojekt till 2011 för att bl a utbilda fackliga ledare i sociala frågor, ekonomi, förhandlingsfrågor m m. Fackliga aktioner förekommer; i juli 2009 strejkade t ex byggnadsarbetare p g a att lönerna inte utbetalats.

Barnarbete är vanligt förekommande.

Uppdaterad januari 2012
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org