- Titta, hon har pyjamas på sig! säger Kenny Perkins, projektkoordinatör för det globala textilarbetarfacket ITGLWF. Och hon också!

Klockan är 11 och utmed vägen vandrar unga kvinnor på rad. Det är lunchrast för Kambodjas textilarbetare, som nästan alla är unga tjejer. Att flera har pyjamas är inte för att arbetsdagen börjar så tidigt.

- En pyjamas kostar bara 1,5 dollar, medan ett par jeans kostar 10, fortsätter Kenny. Det är mycket pengar för textilarbetarna i Kambodja som ofta tjänar långt under det som kallas levnadslön.

För även om landets ekonomi växer så det knakar har många svårt att få lönen att räcka i Kambodja. Textilindustrin är den stora tillväxtmotorn och idag finns i landet 140 registrerade underleverantörer till världens stora klädkedjor som H&M, Zara, Marks & Spencer och Gap. Sektorn anställer mellan 350 000 – 450 000 människor, men främsta konkurrensfördelen med kringliggande länder, som Thailand och Vietnam, är fortfarande låga lönekostnader.

Det är alltså billigt att producera i Kambodja. Lite för billigt till och med. Den lagstadgade minimilönen för en textilarbetare är 61 USD i månaden. Det betyder ca 2 dollar om dagen och det som FN betraktar som gräns för fattigdom. För även om levnadskostnaderna är låga i Kambodja, är det svårt att leva på en textilarbetarlön. Än svårare att försörja ett eller flera barn. De lokala fackliga organisationerna anser att en lön på 93 dollar ligger mer i linje med vad det kostar att leva.

- Lönen räcker till mat, men sedan ska man ju också betala hyran, säger en ung kvinna vi möter på en studiecirkel som facken arrangerar en lördagkväll i utkanten av huvudstaden Phnom Penh.

För att få lönen att räcka delar hon bostad med ytterligare tre personer, ett rum på nio kvadratmeter, för totalt 21 dollar i månaden (ca 150 SEK). Ändå arbetar hon åtta timmar per dag, plus två timmars övertid. Sex dagar i veckan. Lönen är 75 USD i månaden inklusive övertid. Och med den dåliga lönen går det knappast att säga nej till att jobba övertid, även om det inte är ett tvång.

Nyligen släppte nätverket Rena Kläder en rapport om lönerna inom textilsektorn och hur nio svenska modeföretag arbetar för att förbättra lönevillkoren hos sina leverantörer. Bland de granskade företagen finns H&M, idag världens största beställare inom industrin med stor produktion i just Kambodja. Modeföretagen har dock visat svagt intresse för att höja lönerna i leverantörsleden och inom exempelvis H&M är fortfarande lagstadgad minimilön rättesnöre, inte levnadslön. Enligt rapporten är högre löner en grundläggande förutsättning för att lyfta arbetstagarna ur ekonomisk fattigdom och man menar också att klädföretagen kan påverka sina underleverantörer att ge bättre betalt.

Det globala facket ITGLWF har en liknande hållning. För att förbättra arbetsvillkor och löner måste man påverka beställarna, alltså de internationella klädföretagen, att betala mer. Men arbetstagarna måste också fritt kunna starta en fackförening, vilket idag inte alls är självklart. Studiecirklarna för de fackliga ”gräsrötterna” är därför minst lika viktiga. De ger fabriksarbetarna kunskap om sina rättigheter och självförtroende att själva driva fram förbättringar på arbetsplatsen.

Och bland Kambodjas unga textilarbetare, till 90 procent kvinnor, finns både kraft och vilja till förändring.

- Jag har länge arbetat på fabriken och vet hur svårt det är. Jag kände därför att jag ville göra något för alla dessa unga från landsbygden som annars så lätt blir utnyttjade, svarar Snon Sokunthea, kvällens studiecirkel-ledare från NIFTUC på frågan om varför hon efter en lång arbetsvecka i fabriken dessutom lär ut arbetsrätt till sina kollegor varje lördagskväll.

- Mitt fackförbunds ordförande (den enda kvinnliga fackliga ledaren bland textilarbetarfacken, reds. anm) har också varit en viktig inspiration för mig, säger Snon Sokunthea och vi förstår att organiseringen av Kambodjas textilarbetaret inte bara kommer stärka arbetstagarnas rättigheter, utan även flytta fram positionerna för landets alla kvinnor. 

Vad är en levnadslön?

En levnadslön ska enligt ITGLWF baseras på en behovsanalys som inkluderar baslivsmedel, husrum, transport, utbildning, sjukvårdskostnader med mera. Den ska också inkludera tio procent till sparande eller oförutsedda utgifter.
Enligt Asia Floor Wage Campaigns (AFWC) beräkningar på lönesiffror från 2011 är minimilönen i Kambodja (61 USD) cirka 37% av en lägsta levnadslön. Siffran kan också ställas mot att lönekostnaden utgör ca 0,5%–3% av de totala produktionskostnaderna för ett klädesplagg (se ”Har modet modet att höja lönerna”, Rena Kläder 2011).