Världsekonomin kan inte hållbart utvecklas om dagens överexploatering av natur och människa fortsätter och en omställning är nödvändig. Men övergången öppnar också upp för möjligheter, såsom bättre arbetsvillkor.
 
Två faktorer bidrar särskilt till klimatförändringarna: rikedom och fattigdom. Rika människor konsumerar nämligen mer klimatbelastande såsom större bilar, fler flygresor och mer kött. Och de riktigt fattiga har ingen möjlighet att ta klimathänsyn.

- Fattigdom leder dessutom till konflikter och i värsta fall krig, vilket i sig är en enorm miljöbov, säger Kristian Skånberg, miljöekonom på TCO under ett lunchmöte med LO-TCO Biståndsnämnd.

Problemet är alltså fattigdom hos vissa och överkonsumtion hos andra. Orättvis resursfördelning, med andra ord. Fackliga organisationer har som förhandlande part av kollektivavtal därför en viktig roll. Kollektivavtalet är en beprövad mekanism för rättvisare resursfördelning, men kan i en framtid utöver lönevillkor och sociala rättigheter också innehålla klimatklausuler.

- Man pratar idag mycket om ”gröna jobb” och syftar då på avancerad miljöteknik som ska gå på export, säger Kristian Skånberg. Men några tusentals jobb är inte tillräckligt för att ekonomin ska bli grön. Det är först när jobben inom exempelvis skola och vård blir klimatsmarta som de stora skillnaderna kommer att ske.

Här har den demokratiska fackföreningsrörelsen ytterligare en viktig roll att spela. Med sina 175 miljoner medlemmar 151 länder är man världens största folkrörelse. Och räknar man medlemmarnas försörjningsansvar kan mer än en miljard människor nås. Det är en enorm kraft för att driva utvecklingen mot en grön ekonomi.

- Men då måste vi också visa både våra medlemmar och omvärlden att miljöengagemanget inte bara kostar utan att det långsiktigt är den enda vägen till bra jobb och bättre tillgång på mat, vatten och hälsa, menar Kristian Skånberg.

Det innebär också att driva på vissa miljöbelastande branscher att ställa om sin verksamhet. Den globala fackföreningsrörelsen kallar detta för "Just transition" (ung. rättvis övergång). Begreppet argumenterar för en snabb och rättvis övergång till ett koldioxidsnålt och klimattåligt samhälle där framförallt fattiga länder får möjlighet att påverka utfallet och stöd i att ställa om sin ekonomi.

- Annars är risken stor att länder under utveckling och industrialisering bara ser de globala klimatförhandlingarna som ytterligare ett sätt för de rika länderna att sko sig på deras bekostnad. Och då kommer de inte att gå med på någon uppgörelse, avslutar Kristian Skånberg.