Fackligt medlemstapp i hela världen

2008-04-03

Facket förlorar mark både i rika länder och i fattiga, i diktaturer såväl som demokratier. När medlemstalen en gång rasat är det svårt att vända utvecklingen. En orsak är att fackföreningarna inte förmått möta globaliseringens utmaningar.

Det visar Craig Phelans bok Trade Union Revitalisation, som LO-tidningen uppmärksammade den 28 mars.
I Sverige skylldes medlemstappet under 2007 på regeringens försämring av a-kassan, men 2007 var en topp i en långvarig trendkurva nedåt i medlemstalen. En utveckling som de svenska facken dessutom delar med den fackliga rörelsen internationellt.

LO-tidningen visar att i Sydkorea har andelen organiserade sjunkit från 20 procent 1980 till 14 i dag, i Brasilien under 1990-talet från 23 procent organiserade till 16 procent och i Mexico från 30 procent till 20 procent. Länder som Tyskland, Irland och Frankrike visar samma starka fallande tendens.

I länder med en marknadsliberal ekonomisk politik ser regeringen och näringslivet fackföreningar som fiender och de motarbetas starkt. Men medlemstalen sjunker oavsett om regeringen är socialdemokratisk eller borgerlig och socialdemokrater som återtar makten ger inte verktyg tillbaka till facket. Storbritannien, Chile och Australien är exempel på det.

En förklaring som ges i Phelans bok är att fackföreningarna inte klarat det internationella samarbetet så som samtiden kräver. Kapitalet internationaliseras och arbetskraften flyttar över gränserna. Men fackföreningarna opererar fortfarande huvudsakligen som om samhällsekonomin tar slut vid nationsgränserna.

De fackföreningar som klarat sig bäst finns i länder som Sverige med starka centraliserade fack och samordnade kollektivavtalsförhandlingar. När staten spelar en viktigt roll i relationerna på arbetsmarknaden behåller facket sina positioner i högre grad.

Läs artikeln i LO-tidningen:
Raset förenar världens fackföreningar, 080328

Kristina Mattsson