Malaysia

Malaysia är en av Asiens framgångsrika tigerekonomier. Fackföreningsrörelsen har påverkats av landets etniska spänningar. Det civila samhället är svagt och staten blandar sig ofta i fackliga angelägenheter.

1957 blev Malaysia en självständig stat och den brittiska kolonialperioden var definitivt över. Decennierna dessförinnan hade ett långt inbördeskrig härjat i landet. Till sist lyckades dock inhemska och brittiska styrkor besegra den kommunistiska gerillan.

Under andra halvan av 80-talet blev Malaysia en av världens snabbaste växande ekonomier med en häpnadsväckande tillväxttakt. Efter Asienkrisen 1997 slog Malaysia in på en egen väg och återinförde en stark kapitalkontroll. Många ekonomer i omvärlden hävdade att den nya kursen skulle leda till ekonomisk stagnation och en växande svart marknad. Inget av detta har emellertid inträffat. Tvärtom har landet snabbt återhämtat sig ekonomiskt. Tillväxten är nästan fem procent och både inflation och arbetslöshet under tre procent. Fortfarande kritiseras dock landets ekonomiska medicin av USA och EU, medan Malaysia ses som en förebild av flera stater i Afrika och Kina.

Landets ledande politiker är premiärministern Abdullah bin Ahmad Badawi, tillika ledare för det politiska partiet UMNO (United Malays National Organization). Partiet, som länge dominerat den politiska scenen, men är numera beroende av de andra partier som ingår i den styrande koalitionen National Front. Det parti som under senare år ökad mest i popularitet är det oppositionella Malaysias Islamska Partiet.

En fråga som lett till stor internationell uppmärksamhet är processen mot den tidigare vice premiärministern Anwar Ibrahim. Av en domstol i huvudstaden Kuala Lumpur har han döms till sex års fängelse efter anklagelser om korruption. Ytterligare en rättegång inleddes i juni 2000 med anklagelser om homosexualitet, något som är förbjudet i Malaysia. Anwar Ibrahim nekar emellertid till alla anklagelser och hävdar att han är utsatt för en komplott.

Det finns starka etniska och religiösa spänningar i Malaysia. Drygt 50 procent av befolkningen är etniska malaysier, 30 procent kineser och 10 procent indier. Malajerna är för det mesta muslimer, bland kineserna och indierna finns kristna, buddister, hinduer, sikher, hinduer och konfucianer. Inom statsförvaltning och inom fackföreningsrörelsen finns en viss etnisk kvotering, där tanken är att såväl malaysier som kineser och indier ska finnas representerade i styrelser och beslutande organ. Anwar Ibrahim hustru, Wan Azizah Wan Ismail, har under de senaste året framträdd som en av landets tuffaste oppositionella.

Fackföreningsrörelsen domineras helt av den största federationen MTUC (Malaysian Trades Union). MTUC, som är medlem i FFI, organiserar både privat- och offentliganställda. Tolv procent av landets arbetskraft är anslutna. Det största medlemsförbundet är plantagearbetarnas förbund.

En huvudfråga fär MTUC har under senare år varit att stoppa privatiseringarna av vattenförsörjningen. MTUC är en ledande kraft inom paraplyorganisationen CAWP (Coalition Against Water Privatisation).

I Malaysia finns omkring två miljoner migrantarbetare, varav de flesta kommer från Indonesien. Denna stora grupp på arbetsmarknaden får för det mesta nöja sig med de farligaste och sämst betalda arbetena. De fackliga organisationerna i landet har dessvärre också varit dåliga på att föra migrantarbetarnas talan. Få av migrantarbetarna är fackligt organiserade.

Från 2006 blev det dyrare för de migrantarbetare i Malaysia som söker vård på landets statliga sjukhus. Malaysias hälsominister Chau Soi Lek meddelade att ”utlänningar” inte längre kommer att få del av landets sjukvårdssubventioner. Istället ska migrantarbetare som söker vård få betala hela sjukvårdskostnaden. Redan idag tvingas utländska gästarbetare att betala högre avgifter än de inhemska invånarna på landets statliga sjukhus, men nu kommer avgifterna för utlänningar att höjas ännu mer. En sjukvårdsbehandling som för en inhemsk invånare kostar motsvarande 200 kronor kommer att kosta omkring 5 000 kronor för en migrantarbetare.

Under år 2000 blossade en inflammerad konflikt upp vid Ericsson Mobile Communication i Malaysia. Sedan 1974 hade de anställda vid Ericsson i Malaysia tillhört Elektrikerförbundet EIWU (Electrical Industry Workers’Union). Förbundet och företaget har hittills slutit åtta kollektivavtal. Men när förbundet tog kontakt med Ericsson för att inleda nya förhandlingar i början av året avbröts kontakterna. Företagsledningen vände sig istället till en statlig arbetsmarknadsmyndighet och krävde att de anställda inte längre skulle få representeras av ett ”elektrikerfack” – utan istället av ett ”elektronikfack”.

I Malaysia har distinktionen en avgörande betydelse. Enligt landets lagstiftning har nämligen inte elektronikanställda rätt att ansluta sig till ett fackligt förbund och inte rätt att kräva att företaget ska följa kollektivavtal. Elektronikanställda har bara rätt att bilda så kallade inhouse-unions, fackföreningar som i realiteten kontrolleras av företagen. Syftet med lagstiftningen är just att locka utländska investerare som vill slippa fackföreningar. Efter att Metallarbetareinternationalen engagerat sig i konflikten backade dock ledningen för Ericsson i Malaysia – Elektrikerförbundet finns sålunda fortfarande kvar på företaget.

Uppdaterad mars 2006
Mats Wingborg

För mer information kontakta ansvarig regionansvarig:
monica.hallberg@lotcobistand.org