Tunisien

Tunisien är ett av de ekonomiskt mest utvecklade länderna i Afrika. Landet blev självständigt från Frankrike 1956 och var fram till 1989 en enparti¬stat. Ekonomin har nu liberaliserats och landet har ett samarbetsavtal med EU. UGTT som är den enda fackliga centralorganisationen är anslutet till ITUC.

Frankrike styrde Tunisien från 1880-talet till 1956. I de första valen segrade befrielserörelsens ledare Habib Bourguiba. Förhållandet mellan Frankrike och Tunisien var spänt under många år då Tunisien stödde befrielserörelsen i Algeriet

1987 avsattes den då senile, 84-årige Bourguiba och ersattes av premiärministern Ben Ali som också tillhörde det styrande partiet Rassemblement Constitutionnel Démocratique (RCD). Tunisien förblev en enpartistat fram till 1989 då de första fria valen hölls. Vid valen 2004 fick president Ben Ali 94% av rösterna och hans parti RCD 87%. Den stora uppslutningen kan inte enbart förklaras med att oppositionen förtrycks; rädslan för islamistiska fundamentalister och en fungerande ekonomi bidrar.

Tunisiens ekonomi är relativt diversifierad med en betydande jordbrukssektor, gruvindustri, olje- och energisektor, turism och tillverkningsindustri. I mars 1998 undertecknades ett långtgående samarbetsavtal med EU. EU är Tunisiens viktigaste handelspartner. Cirka 200 000 tunisier arbetar i Frankrike. Utlandsskulden är stor och arbetslösheten hög.

Arbetskraften är i allmänhet utbildad och nästan alla kan läsa och skriva. Däremot råder brist på yrkesutbildade tekniker, medan det finns ett överskott av utbildade medicinare och farmaceuter.

Efter flera försök som stoppats av den franska kolonialmakten bildades Union Générale Tunisienne du Travail (UGTT) år 1946.

1993 beslutade UGTT att stödja regeringens planer på privatisering av delar av den offentliga sektorn under förutsättning att de anställdas anställningsvillkor inte försämrades. Islamisterna hade under slutet av 90-talet en central position inom UGTT, men inflytandet har successivt försvagats.

UGTT är landets enda centralorganisation och spelar en viktig roll i det tunisiska samhället. UGTT satsar mycket på medlems¬utbildning och jämställdhet är en prioriterad fråga. Mottot är "en fackklubb på varje arbetsplats".

UGTT är med sina 539 000 medlemmar anslutet till ITUC. UGTT är också en aktiv organisation i andra internationella fackliga samarbetsorganisationer:
- Union Sindicale des Travailleurs Magrebiens Arabe (USTMA), för den västra arabvärlden,
- Confederation of Arab Trade Unions (ICATU),
- Organization of African Trade Union Unity (OATUU), en från ITUC fristående afrikansk facklig samarbetsorganisation.

Fackliga rättigheter är garanterade i lag, men kränkningar av fackliga rättigheter är dock inte ovanliga, speciellt inte inom den privata sektorn. 2005 hölls FN:s första toppmöte om information i Tunis. Inför mötet misshandlades journalister som gjort reportage om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tunisien och demonstrerat mot att mötet var så slutet.

Trakasserierna fortsatte 2006 då också lärarna strejkade för att tillförsäkras sina fackliga rättigheter. I januari 2008 ombildades Journalistförbundet till ett mer renodlat fackförbund med förhandlingsrätt.
UNI (Union Network International) har sitt kontor för Nordafrika i Tunis.

Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org