Guinea-Bissau

Guinea Bissau uppnådde sin självständighet 1974 efter ett långt befrielsekrig med Portugal. Under 90-talet har ett fungerande flerpartisystem införts. Landet är ett av världens 20 fattigaste. Det finns en facklig centralorganisation i landet UNTGB. Organisationen är ansluten till ITUC.

Den tidigare portugisiska kolonin förklarade sig ensidigt självständig 1974. Därefter följde 17 år av enpartistyre under ledning av PAIGC (Partido Africano da Independência da Guiné e Cabo Verde). President blev den tidigare befrielseledaren Luis de Almeida Cabral. 1980 genomfördes en kupp ledd av premiärminister Vieira som valdes till president 1984 och återvaldes 1989 och 1994.

1993 antogs en demokratisk konstitution, men 1998 genomfördes åter en militärkupp. som senare utsåg PAIGC:s talman i parlamentet Malan Bacai Sanha till president. Det politiska läget har varit mycket instabilt hela 2000-talet. 2005 hölls presidentval i två omgångar där PAIGCs kandidat efter många turer erkände sig besegrad av veteranpolitikern Vieira som återvände från exil i Portugal.

I januari 2007 mördades marinchefen och PAIGCs tidigare premiärminister anklagade presidenten för inblandning i mordet med nya oroligheter som följd. Efter att premiärministern tvingats avgå och Martinho Kabi från PAIGC utsetts till ny premiärminister har situationen stabiliserats något.

Guinea-Bissau är ett av världens 20 fattigaste länder. Ekonomin bygger främst på jordbruk och över 80 procent av befolkningen är bönder. Jordbruket är starkt koncentrerat till några få grödor, framför allt ris, jord och cashewnötter. Under mitten av 1980-talet öppnades dörren för privata initiativ och utländska investeringar. 1987 inleddes ett åtstramningsprogram i samarbete med Världsbanken och Internationella valutafonden

Före självständigheten verkade den fackliga organisationen União National dos Trabalhadores de Guiné Bissau, UNTGB, från exilen i Senegal och samverkade med en befrielserörelse i opposition till den som slutligen fick makten. UNTGB hamnade i en politiskt utsatt position. Några av de fackliga ledare som återvände till landet försvann under ouppklarade omständigheter. Andra blev avsatta efter politiska påtryckningar från den nya regeringen.

Steg för steg ändrade dock UNTGB sin politiska framtoning och relationen till regeringen blev successivt bättre. Under senare år har dock det fackliga ledarskiktet betonat sin självständighet. Fortfarande är UNTGB med 50 000 medlemmar landets enda fackliga centralorganisation. 15 av total 21 förbund är anslutna. UNTGB är medlem i ITUC. I Portugal finns även en facklig exilorganisation som vill ha stöd för att återvända hem till Guinea-Bissau. Strejker förekommer, men fackets situation är svår och fackliga rättigheter kränks ofta. I december 2007 krävde UNTGB premiärministerns avgång efter att de löneförhöjningar som utlovats inte utbetalats under en längre tid.

Uppdaterad januari 2008
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org