Jamaica

Jamaica, den tredje största ön i Karibiska havet, är mest känt för sina stränder och reggaemusiken. Runt 2,5 miljoner turister besöker ön varje år. Turismen är den enskilt största källan till utländsk valuta och nästan en fjärdedel av alla sysselsatta arbetar inom turistsektorn eller har jobb som är beroende av turismen.

Arawakindianerna som bodde på dagens Jamaica utrotades av spanjorerna genom en kombination av slavarbete och sjukdomar. För att få arbetskraft till sina plantager började spanjorerna istället frakta över slavar från Västafrika. Under mitten av 1600-talet körde engelsmännen ut spanjorerna och Jamaica förblev sedan brittiskt fram till självständigheten 1962.

Jamaicansk politik domineras sedan 1940-talet av två stora partier: Jamaicas arbetarparti (Jamaica Labour Party, JLP), som trots sitt namn är ett högerparti, och socialdemokratiska Folkets nationella parti (People’s National Party, PNP).

JLP bildades 1943 som en politisk gren av fackföreningsrörelsen Bustamante Industrial Trade Union och banden mellan de båda är fortfarande starka. PNP grundades 1938 och har ett nära samarbete med fackföreningsrörelsen National Workers’ Union.

Under 1970-talet försökte PNP under ledning av Michael Manleyatt införa ”demokratisk socialism”. Regeringen förstatligade vissa industrier, genomförde en jordreform, byggde ut socialförsäkringssystemet, införde avgiftsfri skolgång och vuxenundervisning. Men ekonomiska bakslag ledde till maktskifte 1980 och när JLP tog över avbröts det socialistiska försöket.

Jamaica är ett av de världens mest våldsamma länder. År 2004 gjordes en toppnotering på
över tre mord om dagen. De flesta mord sker i uppgörelser mellan olika kriminella gäng, men också poliskåren misstänks genomföra utomrättsliga avrättningar av misstänkta brottslingar.

Våldet har även en politisk dimension och tilltar i allmänhet i valtider. Många gängledare har bindningar till de två stora partierna som under 1970-talet utrustade lokala gäng med vapen. I gengäld såg gängen till att väljarna i deras distrikt röstade på det parti som gynnade dem.
Hög arbetslöshet, social misär, fattigdom och den stora mängden vapen och narkotika i omlopp i städernas slumområden bidrar även till situationen.

Jamaicas ekonomi bygger i princip på fyra näringar – gruvindustri, turism, tillverkningsindustri och jordbruk. Exporten domineras av gruvindustrin. Bauxit och aluminium står för runt 60% av exportvärdet. Regeringen har på sistone lyckats minska arbetslösheten men den är fortfarande hög, cirka 15%. Allt fler försörjer sig i den informella sektorn, som uppskattats till en femtedel av bruttonationalprodukten (BNP).

Arbetsmarknadslagarna föreskriver föreningsfrihet och rätt till kollektiva förhandlingar. För kollektiva förhandlingar krävs att fackföreningen företräder minst 40% av de anställda eller får minst 50% av rösterna från samtliga anställda.

Strejkrätten är varken skyddad eller förbjuden i lag, med undantag för anställda i oumbärlig service, som saknar strejkrätt. Regeringen har ibland fastställt vissa områden som ”oumbärliga” för att göra slut på strejker, t.ex. i bauxitgruvorna. Arbetsmarknadsministeriet har långtgående befogenheter att ingripa i konflikter och rätt att avbryta alla strejker.

Fackföreningsrörelsen är relativt stark i Jamaica och domineras av de två största förbunden, National Workers’ Union och Bustamante Industrial Trade Union.

Uppdaterat januari 2008
Johan Schmidt

För mer information kontakta regionansvarig:
nathalie.lucasson@lotcobistand.org