Sri Lanka
Under de senaste tjugo åren har politiken i Sri Lanka präglats av konflikten mellan
regeringstrupper och den tamilska separatiströrelsen Liberation Tigers of Tamil Eelam med bas på den nordliga Jaffnahalvön. I februari 2002 slöts en vapenvila mellan regeringen och LTTE efter att över 65 000 människor omkommit i striderna.
Fredsprocessen är emellertid långt ifrån avslutad. Under de senaste åren har flera väpnade sammandrabbningar ägt rum och bomber har sprängts i huvudstaden Colombo.
Tsunamin i december 2004 drabbade Sri Lanka hårt med över 30 000 dödsoffer. Därtill har flera hundra tusen fiskare fått sina hem och fiskebåtar sönderslagna. Allra störst är skadorna efter landets östra kust, som till stora delar kontrolleras av tamilerna.
Singhaleserna, som dominerar regeringen, är den största folkgruppen i Sri Lanka. Singhaleserna är ursprungligen besläktade med folken i norra Indien, de flesta är buddister. Tamilerna utgör omkring 20 procent av befolkningen, de flesta tamiler är hinduer. Därutöver finns muslimska grupper i landet.
Politiken i Sri Lanka präglas av hårda konflikter. Instabiliteten har förstärkt den ekonomiska krisen. Ett antal partier spelar på människors religiösa tillhörighet för att förstärka sitt budskap, däribland partier med en ortodox buddistisk framtoning.
Historiskt sett har den fackliga rörelsen på Sri Lanka haft stor betydelse. Det finns en lång facklig tradition, med rötter i kolonialtiden under britterna. Den fackliga organisationsgraden är relativt hög. Redan på slutet av 1970-talet var ungefär två tredjedelar av de anställda inom plantage-, handels- och industrinäringarna fackligt
organiserade.
Sri Lankas fackföreningar brukar delas in i tre grupper – fackliga organisationer för offentliganställda, de partilojala fackföreningarna och de oberoende. Sammantaget finns cirka 1 500 fackföreningar, varav de flesta tillhör någon av centralorganisationerna.
Inom många av de gamla partilojala fackliga organisationerna är den inre demokratin bristfällig. Äldre ledare tillåter inte att unga krafter utmanar deras positioner. De nya oberoende fackföreningarna är samtidigt för små för att på allvar kunna konkurrera med de gamla fackliga strukturerna. Nya och oberoende fackföreningar finns bland annat inom delar av tillverkningsindustrin, inom bank- och utbildningssektorn och i de ekonomiska frizonena.
En ny vital facklig rörelse är FTZ&GSEU (Free Trade Zones & General Services Emploees Union) som under 2004 växte sig stark i landets största ekonomiska frizon Katunayake. Förbundet har därefter spritt sig till ytterligare frizoner. I frizonen Biyagama rådde länge en facklig konflikt vid Trelleborgs anläggning. Men konflikten är över, företaget har erkänt fackklubben och parterna har slutit kollektivavtal.
Två fackliga rörelser i landet är medlemmar i Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS): Ceylon Workers’ Congress (CWC) och National Workers’ Congress. CWC har sin bas bland de indiska tamilerna i tedistrikten och uppträder både som fack och parti.
CWC redovisar för närvarande 190 000 medlemmar. NWC har svag förankring, men uppger att man har drygt 80 000 medlemmar.
Uppdaterad februari 2008
Mats Wingborg
För mer information kontakta regionansvarig monica.hallberg@lotcobistand.org
|
LO-TCO Biståndsnämnd Upplandsgatan 3 111 23 Stockholm |
Tel: 08-796 28 80 Fax: 08-24 97 94 |
E-post: info@lotcobistand.org |