Dagens Guatemala var en gång hjärtat i mayakulturens rike och än idag domineras landet av olika indianfolk som utgör en majoritet av befolkningen. Men landet har ända sedan den spanska erövringen styrts av landets etniska minoritet: ladinos, spanskättlingarna. Denna grupp har ägt monopol på att formulera landets lagar, språk, ekonomiska och nationella projekt. 

Efter 36 års grymt inbördeskrig som lämnade efter sig 150 000 döda, 50 000 försvunna och cirka en miljon flyktingar, slöts 1996 ett fredsavtal där de olika ursprungsfolken, en majoritet av befolkningen, för första gången i Guatemalas historia fick rätt att delta i utformandet av sin egen och landets framtid.

Fredsavtalet skapade utrymme i samhället för den politiska oppositionen och innehöll omfattande sociala och ekonomiska reformer, men framstegen är hittills blygsamma. Stora delar av befolkningen är marginaliserad, i synnerhet ursprungsbefolkningen på landsbygden. Runt 60 procent av befolkningen lever i fattigdom och 20 procent klassas som extremt fattiga. Kriminaliteten har ökat lavinartat de senaste åren och det ineffektiva och ofta korrupta rättsväsendet har inte lyckats få stopp på våldet.

I januari 2012 tillträdde den före detta generalen Otto Pérez Molina som Guatemalas president. Molina har lovat att bryta den eskalerande våldsspiralen och en av hans första beslut var att beordra armén att arbeta sida vid sida med polisen för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Exportgrödor som kaffe, socker och bananer har varit ryggraden i ekonomin och jordbruket sysselsätter hälften av arbetskraften. Ändå är jordbrukets andel av den totala ekonomin knappt en fjärdedel. De största näringsgrenarna är tjänster och handel. Turismen har upplevt en boom sedan inbördeskriget upphörde och drog i början av 2000-talet in nästan lika stora inkomster som den viktigaste exportgrödan, kaffe. De pengar som guatemalaner utomlands skickar hem till sina familjer ger också ett avgörande tillskott till ekonomin. 

Fredsavtalet innehöll en grundläggande reform av skattesystemet för att öka statens intäkter. Målet var öka skatteintäkterna till 12 procent av BNP, men reformarbetet går trögt och Guatemalas skattekvot – 10 procent av BNP – tillhör de lägsta i hela Latinamerika.

Arbetarna på bananplantager och inom sammansättningsindustrierna, så kallade maquiladoras där utländska företag åtnjuter skattelättnader, har de svåraste arbetsförhållandena. 

Fientligheten mot fackliga organisationer är fortfarande ett svårt hinder för den fackliga verksamheten, liksom bristerna i rättssystemet. De vanligaste brotten mot fackliga rättigheter rör avtalsbrott, massavskedanden, vägran att förhandla, mordhot, misshandel och utpressning mot fackligt aktiva. Majoriteten av arbetarna inom maquiladorasektorn utgörs av kvinnor och en stor del tillhör ursprungsbefolkningen och saknar utbildning. 

Guatemalas fackföreningar, liksom de flesta folkliga organisationer, utsattes länge för en systematisk förföljelse. Många fackliga ledare har genom åren mördats, under 2011 dödades 10 ledare och andelen fackligt anslutna ligger nu kring två procent. Arbetsmarknadslagstiftningen ger löntagarna, inklusive offentliganställda, rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Anställda har strejkrätt om hälften plus en av de anställda på ett företag stödjer strejken. Anställda har rätt att organisera sig och förhandla om kollektivavtal om fackföreningen representerar över 25 procent av de anställda i företaget.

Uppdaterad januari 2012
Johan Schmidt

För mer information, kontakta regionansvarig:
nathalie.lucasson@lotcobistand.org