Sedan självständigheten 1960 har Niger styrts av militärdiktaturer mellan 1974-1991 och 1996 – 1999 och igen från februari 2010. Kuppen i2010 genomfördes med visst folkligtstöd sedan preseidenten genomdrivit författningsändringar för att stärka sin egen ställning.En utlovad folkomröstning om en ny konstitution som stärkte parlamentet hölls i oktober 2010 och presidentval i januari 2011. Den tidigare oppositionsledaren Mahamadou Issoufou segrade.

Det finns många olika folkgrupper i landet och bl.a. tuaregerna i norra delen av landet har flera gånger gjort uppror mot centralregeringen. Emn tuareg har för förstagången utsetts till premiärminister i april 2011.

Den största delen av befolkningen är självförsörjande bönder. Jorden kan bara brukas några månader per år, resten av året söker sig männen ofta till grannländerna för att ta tillfälliga arbeten. Ekonomin skadats av återkommande torka och det sjunkande världsmarknadspriset på jordnötter och uran. 2010 och 2011 har skörden slagit fel, först p.g.a torka men sedan också p.g.a. översvämningar när regnen väl kommit. Landet har det näst lägsta värdet på Human Development Index av alla 187 länder där uppgifter finns.

Den största arbetsgivaren i landet har hittills varit staten, men privatiseringar håller på att förändra den bilden. Niger var länge en stor uranexportör, men de flesta av de 75 företag som bedrev gruvdrift har slagit igen. Världsbankens strukturanpassningsprogram har inte lett till några positiva resultat.

Det finns tre fackliga centralorganisationer i Niger som är anslutna till IFS; Confédération Nigérienne du travail, CNT med 45 000 medlemmar och Union des Syndicats des Travailleurs du Niger, USTN med 38 000 medlemmar samt den nybildade Confédération Démocratique des Travailleurs du Niger med 35 500 medlemmar. Det finns en flora av fackliga organisationer (bara den globala federationen UNI har t.ex. 17 medlemsförbund), vilket förstås försvårar samordningen av det fackliga arbetet.

De fackliga rättigheterna har successivt stärkts. De fackliga organisationerna har möjlighet att förhandla om kollektivavtal och strejkrätten är skyddad av lag (efter obligatoriska medlingsförsök), men yttrandefriheten är begränsad. Strejker är vanliga. I april 2009 protesterade transportfacken i Niger och Burkina Faso mot det kaos som uppstod vid gränsen p.g.a. nya bestämmelser om maximilast. Bestämmelserna resulterade i enorma administrativa problem och 250 långtradare nekades passera gränsen i tre månader.

80 % av den vuxna befolkningen arbetar inom den informella sektorn och facken arbetar hårt för att organisera dem. En annan viktig fråga är den breda förekomsten av slavarbete och handeln med barnarbetare. Regeringen och ett antal regionala och lokala ledare har förbundit sig att se till att slavarbete avskaffas. Arbetet går långsamt och IFS har uppmanat regeringen att särskilt bevaka kakao- och tobaksplantager för att undanröja de värsta formerna av barnarbete. Regeringen dömdes i oktober 2008 att betala skadestånd till en kvinna som arbetat under slavliknande förhållanden i 10 år för att man inte gjort tillräckligt för att skydda sina medborgare. Niger är tillsammans med Sierra Leone och Centralafrikanska republiken det land där andelen barnarbete är störst.

Uppdaterad jan 2012
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org