LO-TCO Biståndsnämnd

Bara några minuter efter att planet landat på Blantyre Airport börjar regnet att vräka ner. Strax forsar en hel flod över landningsbanan. Hittills i år har regnet skördat flera liv bara i området kring Blantyre, Malawis största stad och centrum för handel.

Regnet är också orsaken till det fantastiskt färgsprakande landskap som Malawi erbjuder: grönklädda runda berg och prunkande odlingar skiljs av slingrande orange-röda jordvägar. Man tycker att ett bördigt landskap som detta skulle skänka obegränsad rikedom åt sina invånare, men Malawi är mycket fattigt och de flesta måste slita hårt varje dag för att försörja sig och familjen.

Runt Malawisjön ligger sandstränderna gräddvita och personalen på hotellet vid strandkanten står beredda att ta hand om sina gäster. Men hit hittar på sin höjd en och annan sydafrikan och de flesta solstolarna gapar tomma. Stämpeln som stängd diktatur tycks svår att tvätta bort trots att det nu har varit demokrati i nästan 15 år.

Det var år 1994 som diktator Hastings Banda föll och sedan dess styr en president lite efter eget tycke, utan något egentligt partiprogram. Och precis som i så många andra afrikanska, sköra demokratier med sviktande ekonomisk tillväxt tackar han nu ja när Kina bjuder upp till dans. Ett handelsavtal värt miljarder har slutits mellan länderna och det kinesiska bygget av ett universitet i Blantyre påbörjas inom kort. Motprestationerna låter sig inte väntas på. Bland annat har Malawi nyligen sagt upp alla sina relationer med Taiwan.

Fackföreningsrörelsen har många tuffa uppgifter framför sig. Tillsammans med sina 16 medlemsförbund har centralorganisationen MCTU inte bara snåla och fackföreningsfientliga arbetsgivare att tampas mot. Smittospridningen av hiv/aids ligger på 15 % och arbetslösheten är hög. Än så länge har man inte heller riktigt lyckats ge regeringspartiet något större politiskt mothugg. Självcensur som lever kvar sedan diktaturen, osäkerhet på vilken politisk roll man ska våga ta eller bara delade meningar inom rörelsen om vad man borde prioritera?

Givetvis finns olika åsikter inom fackföreningsrörelsen, men här finns också en självklar identitet och solidaritet samt en vilja att bli vassare politiskt. Men processen från att helt kontrollerats av diktatorn till att bli en demokratisk rörelse behöver lite tid. Jag får under mitt besök möjlighet att delta på ett seminarium med representanter från alla 16 förbund: generalsekreterare, ordförande, ordförande för kvinnokommittéer och ekonomiansvariga. Ämnet på dagordningen är demokrati och transparens – i samhället och inom rörelsen. Diskussionerna är livliga och olika åsikter stöts och blöts. Så fort stämningen mattas av eller koncentrationen börjar vackla ser någon till att väcka samlingen vid liv: ”Solidarity!”, skriker plötsligt någon i lokalen. ”Forever!”, svarar resten av deltagarna och för en kort stund byts arbetskoncentrationen mot rop, skratt och ibland till och med sång.

Diskussionerna fortsätter. ”Det här är jättebra att vi pratar om”, säger en av deltagarna under fikat. ”Våra ledare pratar om demokrati, men ändå brister det ibland i insynen när beslut ska fattas”. I april är det kongress och ett nytt förslag på stadgar ska upp till beslut. Förslaget som processats fram på demokratisk väg har helt plötsligt reviderats av en mindre grupp. Kraven på större jämställdhet har exempelvis fått stryka på foten i det omarbetade förslaget och det hettar till i seminarielokalen.

Efter en stunds debatt har alla fått säga sitt. De heta känslorna har lagt sig och man litar på att den demokratiska beslutsprocessen vid kongressen kommer att göra sitt.

Dags för mig att åka hem till kalla Sverige igen. Framför mig på vägen rullar en liten pickup fullastad med olika slags väskor och paket. Ovanpå lasten trängs minst ett 20-tal personer som klamrar sig fast på den skumpiga vägen. Jag känner mig fånig där jag sitter själv i en taxi. Efter mina möten med så många entusiastiska människor med vilja att förändra är min övertygelse dock stark om att livet för malawierna en dag kommer att bli lättare.

Läs mer om den fackliga situationen i Malawi:
www.lotcobistand.org/country/31

Karin Lindström