1960 grundades SWAPO, South West Africa People's Organisation. Befrielserörelsen erkändes snabbt internationellt och man fick starkt stöd i kampen mot de sydafrikanska ockupanterna. 1987 inledde Sydafrika en invasion av södra Angola. Ett av syftena var att slå ut SWAPOs baser i södra Angola.

1988 blev de sydafrikanska trupperna överrumplade av 15 000 angolanska och kubanska soldater och led ett förkrossande nederlag. Därmed tvingades Sydafrika gå med på att Namibia skulle bli självständigt. Det oberoende Namibias förste president 1990 blev SWAPO-ledaren Samuel Nujoma. Vid valen 2004 vann partiets kandidat Hifikepunye Pohamba. Hösten 2007 splittrades SWAPO och ett nytt parti bildades, Samling för demokrati och framsteg. Trots splittringen omvaldes Pohamba med 76 % av rösterna i november 2009.

Namibia har stora tillgångar på uran, diamanter, bly zink, silver. Trots att 50 % arbetar i jordbruket behöver livsmedel importeras. Ekonomin är nära sammanfogad med Sydafrika. Privatisering av näringslivet pågår i enlighet med strukturanpassningsprogrammen.

Namibias ekonomi försämrades då landet deltog i kriget i Kongo-Kinshasa och säkerhetsproblemen längs den nordöstra gränsen gör att försvarskostnaderna är höga.

I Namibia finns två fackliga centralorganisationer: National Union of Namibian Workers (NUNW) bildades 1970, då som en del av SWAPO. NUNW har 70 000 medlemmar, varav 25 % kvinnor, fördelade på åtta förbund som bland annat organiserar livsmedelsarbetare, gruvarbetare, metallarbetare, transportarbetare, offentligt anställda och hembiträden. Organisationen är ansluten till Organization of African Trade Union Unity, OATUU, och sedan 2010 till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS. Banden till SWAPO är fortfarande starka. NUNW är starkt beroende av bistånd utifrån. Styrkan är koncentrerad till några stora arbetsplatser: livsmedelsindustrin i Walvis Bay, urangruvan i Swakopmund, och offentlig förvaltning i norr. Det enda förbundet med kvinnlig dominans är det som organiserar hembiträden. Organisationsgraden varierar mellan olika branscher; från gruvarbetarnas nästan 90 % till lantarbetarna med endast några få procent. Gruvarbetarförbundet har ställt krav på råmaterial ska förädlas i landet i större utsträckning. Lantarbetarförbundet har protesterat mot den långsamma takten i genomförandet av jordreformen.

Trade Union Congress of Namibia, (TUCNA) har 42 000 medlemmar och är också anslutet till IFS. Till TUCNA är huvudsakligen tjänstemannafack, lärare och förbund inom den privata sektorn anslutna.

Fackliga rättigheter såsom strejkrätt och rätt att sluta kollektivavtal är garanterade i lag men ignoreras ofta, speciellt inom textil- och fiskeindustrin. Alla grupper t ex poliser har inte rätt att organisera sig fackligt; Lagens regler för lösning av tvister avspeglar en klar ambition att genom förhandlingar och medling undvika öppna konflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare. Även om arbetsmarknadslagarna gäller i de ekonomiska frizonerna har fler undantag införts och villkoren för fackligt arbete försämrats.

NUNW har vägrat acceptera ett utslag från högsta domstolen 2010 om legalisering av att kringgå avtalen genom möjlighet att hyra arbetskraft. 2011 genomfördes många strejker, bl.a. en framgångsrik strejk mot det kinesiskägt byggföretag och en mindre framgnsrik strejk för högre löner bland urangruvearbetare.

Uppdaterad jan 2012
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org