I maj 2006 hölls en folkomröstning i Montenegro om regionens framtida status. Resultatet blev att 55 procent av de röstande önskade att Montenegro skulle bli en självständig stat och lämna federationen Serbien-Montenegro. Kort därefter blev också Montenegro erkänt av EU som en självständig stat.
Montenegro är en nybildad stat och uppbyggnaden av statsapparaten pågår. Montenegro har anslutit sig till Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF). För närvarande förhandlar man också om att bli medlem i Världshandelsorganisationen (WTO).
Den höga arbetslösheten är ett huvudproblem. Stora förhoppningar knyts till turismen. I Montenegro finns flera badorter efter Adriatiska havet. En annan strategi från regeringen har varit att försöka stimulera ekonomin genom omfattande privatiseringar, bland annat av industrierna som producerar aluminium. Likaså har i stort sett hela finanssektorn privatiserats.
Fackföreningsrörelsen
Genom Montenegros självständighet har också den fackliga rörelsen delats upp. Redan tidigare fanns dock en särskild facklig sektion för Montenegro, men som nu har blivit en egen centralorganisation SSSCG (Confederation of Independent Trade Unions of Montenegro). SSSCG är en reformerad fortsättning av den tidigare kommunistiska fackliga rörelsen, den har sin starkaste förankring inom industrin.
SSSCG tillhör den fackliga internationalen ITUC (International Trade Union Confederation) och uppger att man har drygt 60 000 medlemmar.
I februari 2008 uppstod en arbetsmarknadskonflikt vid aluminiumfabriken Podgorica, De anställda krävde ett lönelyft på 30 procent. Trots att de fackliga organisationerna gav upp sitt krav svarade företaget med att avskedades fem fackliga företrädare.
Uppdaterat november 2008
Mats Wingborg
