Vid självständigheten 1975 bildade befrielserörelsen FRELIMO regering. Socialistiskt inspirerade reformer skulle ge folket utbildning, hälsovård, folkstyre och ekonomisk utveckling. På några år uppnåddes också goda resultat, men kriget på 1980-talet när Renamogerillan (RNM), understödd av Sydafrika, trappade upp sina attacker ödelade landet och kostade över en miljon människoliv. Därtill kom flera år av svår torka.

Vid självständigheten var 92% av befolkningen analfabeter. Trots att den siffran sjunkit hör befolkningen fortfarande till den minst utbildade i världen. Endast en tredjedel av statstjänstemännen har någon form av högre utbildning.

Sedan 1990 råder fred i landet. Vid presidentvalet 2004 segrade Frelimos kandidat Armando Guebaza med 64 procent av rösterna, medan RNM:s kandidat Afonso Dhlakama fick 32%. Vid valen i oktober 2009 fick Guebaza 75 % mot 16 % för Dhlakama och en kandidat från ett utbrytarparti från Renamo 8 %. Parlamentsvalen gav liknande resultat. RNM har vid alla val anklagat regeringen för valfusk och bojkottade parlamentet efter valen 2009, men i januari 2010 hade de flesta ledamöter återintagit sina platser.

Målet för den ekonomiska utvecklingen är främst att få in utländskt kapital för att bygga upp infrastrukturen och utbilda arbetskraften. Omfattande privatiseringar och avregleringar genomförs. Stora satsningar görs också för att få igång jordbruket. 2005 beviljades Moçambique avskrivning av delar av sina skulder av IMF och Världsbanken. Samma år blev också landet som första, icke tidigare brittiska koloni medlem i Samväldet.

Efter självständigheten 1975 växte så kallade produktionsråd fram direkt på arbetsplatserna. Det var dessa råd som under början av 1980-talet tog initiativ till bildandet av centralorganisationen OTM, Organização dos Trabalhadores de Moçambique.

1990 förklarade sig OTM partipolitiskt obundet. Strejkrätten är inskriven i konstitutionen och i praktiken tillåten sedan 1991. OTM är starkt centraliserat med ett stort förbundskansli i Maputo, medan resurserna ute i landet är mycket små. OTM är med sina 97 305 medlemmar anslutet till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS och Organization of African Trade Union Unity, OATUU.

OTM har 15 medlemsförbund huvudsakligen organiserade enligt industriförbundsprincipen. Det finns också några självständiga yrkesförbund bl.a. lärarförbundet och journalistförbundet. Båda dessa förbund har dock goda relationer med OTM. 1998 bildades ytterligare en centralorganisation – Confederation of Free and Independent Trade Unions of Moçambique – av tre förbund inom sektorerna transport, hotell och byggnad.

De fackliga rättigheterna är lagstadgade och stärktes något 2009, men arbetsgivare som bryter mot lagen eller kollektivavtal riskerar sällan påföljder. IFS konstaterade i en landrapport april 2009 att facken hindras i sitt arbete av både lagar och olagliga metoder från arbetsgivarna, framför allt i de ekonomiska frizonerna. Viss kontroll sker dock; arbetsmarknadsdepartementet stängde t.ex. en konstgödselfabrik på grund av att skyddsutrustning för arbetarna saknades. Strejkrätten är begränsad genom att många arbeten är undantagna, men strejker förekommer ofta. Det är vanligt med försenade löneutbetalningar. 2011 strejkade byggnadsarbetare och sockerarbetare bl.a. för att få ut innehållen lön. De finns också inskränkningar i de offentliganställdas rätt att organisera sig. OTM kräver att en arbetsdomstol ska inrättas för at lösa tvister.

Uppdaterad januari 2012
Kjell Kampe

För mer information kontakta:
info@lotcobistand.org