Politiken och ekonomin i Mexiko har moderniserats det senaste decenniet men fortfarande brottas landet med en strukturell fattigdom och ett tilltagande våld relaterat till knarkhandeln. PRI, partiet som präglat Mexikos moderna historia kom åter till makten vid presidentvalet i juli 2012. PRI lovar att stärka rättsstaten, öka den ekonomiska tillväxten och minska korruptionen. Bland annat utlovas ett socialförsäkringssystem för alla, statlig pension för alla över 65 som saknar inkomst samt ett program för att utrota hungern.
Som ett resultat av den mexikanska revolutionen antogs 1917 en radikal författning som föreskrev livegenskapens avskaffande, statligt övertagande av storgodsen och fördelning av mark till småbönderna. Dessutom beskars katolska kyrkans makt och mexikanerna fick organisations- och strejkrätt. Revolutionen skapade det parti som idag heter Institutionella revolutionspartiet (PRI) som tog på sig rollen som förvaltare av revolutionens idéer om demokrati och jämlikhet.
En radikal jordreform genomfördes, de utländska oljebolagen nationaliserades och en omfattande industrialisering inleddes. Befolkningen tredubblades från mitten av 1950-talet fram till mitten av 1990-talet då Mexiko kännetecknades av politisk stabilitet, ekonomisk expansion och utbyggnad av sociala skyddssystem och utbildningen. Men ekonomin höll inte jämna steg med befolkningsökningen och städerna kunde inte svälja all arbetskraft som strömmade till från landsbygden. Arbetslösheten steg och kåkstäder, framför allt i huvudstaden Mexico City, växte fram samtidigt med en omfattande utvandring till USA.
PRI, som i teorin stod för en radikal politik med syfte att bygga en demokratisk välfärdsstat, utvecklade istället Mexiko till en enpartistat med en maktfullkomlig partielit och kvardröjande sociala orättvisor.
Under 1980-talet genomfördes en omläggning av den ekonomiska politiken med minskat statligt inflytande över ekonomin. Frihandelsavtalet NAFTA mellan Mexiko, USA och Kanada var grundbulten i reformpaketet. Ekonomin avreglerades, utländska investeringar uppmuntrades och statens ägande och inflytande minskades. Många löntagare förlorade köpkraft och under den ekonomiska krisen i mitten av 1990-talet sjönk realinkomsterna kraftigt bland stora grupper.
I ett historiskt val år 2000 förlorade PRI makten då det konservativa partiet PAN vann presidentposten. 2006 vann åter igen PANs kandidat presidentvalet men under mandatperioden dog 60 000 människor i spåren av presidentens offensiv mot kriminella karteller och missnöjet banade väg för PRI:s comeback till makten i slutet av 2012.
Presidenten Enrique Peña Nieto säger att PRI har reformertas och moderniserats och lovar att göra samma sak med Mexiko. Han har utmanat starka intressen som ekonomiska monopol, toppstyrda fackföreningar och en politisk kultur som präglats av korruption.
I februari arresterades lärarfackets legendariska ledare Elba Esther Gordillo anklagad för att ha förskingrat drygt en miljard kronor från det förbund hon lett sedan 1989.
Fackföreningsrörelsen byggdes upp kring förbund lojala mot det statsbärande partiet PRI. Den största landsorganisationen CTM, hade i 50 år en och samme ordförande och oberoendet gentemot regeringens politik var mycket begränsat. Efter PRIs fall har partiets grepp om facken minskat samtidigt som den interna splittringen också bidragit till försvagade positioner för fackföreningsrörelsen. 1997 bildades landets första oberoende fackliga konfederation, UNT som säger sig representera 1,5 miljoner medlemmar, det vill säga en fjärdedel så många som den PRI-trogna konfederationen CTM.
Lagstiftningen innehåller grundläggande rättigheter för facklig verksamhet men det finns många begränsningar och regler som skapades för att favorisera CTM som genom privilegier formades till en mycket lojal fackföreningsrörelse. Den tillträdande presidenten Peña Nieto har lovat att reformera arbetsrättslagstiftningen och har hamnar på kollisionskurs med facket. Mexiko har inte ratificerat ILO:s konvention 98 trots upprepade uppmaningar från ILO.
Fortfarande finns systemet med ”skyddskontrakt” kvar som innebär att företag skriver kontrakt om arbetsvillkor med ett förbund som bara finns på papper och som då stänger ute alla andra fack från den arbetsplatsen. Denna ty av kontrakt är mycket vanliga i viktiga sektorer som bilindustrin, dagligvaruhandeln, städbranschen och i sammansättningsfabrikerna, de så kallade maquiladoras.
Det största antalet övergrepp av fackliga och andra mänskliga rättigheter sker oftast just i sammansättningsfabrikerna vid gränsen mot USA. De anställda saknar ofta rätt till sjukersättning, betald semester och andra grundläggande rättigheter. De flesta av de anställda är unga, ensamstående kvinnor. De tvingas genomgå graviditetstester för att få arbete, avskedas om de blir gravida. Sexuella övergrepp och andra former av trakasserier förekommer i stor utsträckning.
Uppdaterad mars 2013
Johan Schmidt
För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org
