Marocko
Marocko blev självständigt 1956. Landet är en monarki där kungen har stort makt. Sedan 1975 ockuperas Västsahara av Marocko. Jordbruket utgör huvudnäring. Ekonomin har liberaliserats och privatiserats. Flera fackliga centralorganisationer finns. De fackliga fri- och rättigheterna har dåligt skydd.
Med sitt läge vid Gibraltarsundet har Marocko alltid varit intressant för stormakterna i Medelhavsområdet; från Fenicien, Karthago, Rom och Bysans till Portugal, Spanien och Frankrike. Marocko blev självständigt från franskt och spanskt protektorat år 1956.
Mohammed den VI som tillträdde 1999 har ambitioner att modernisera och demokratisera landet. Reformerna har gått långsamt och under våren 2011 bildades '20-februarirörelsen' som samordnare i den protestvåg som präglade också Marocko våren 2011. Kungen tillsatte i mars en författningskommission som presenterade förslag till ny konstitution i juni. I den folkomröstning som genomfördes, trots omfattande protester, redan i juli godkände 98 % förslaget. Den nya författningen ger premiärministern och parlamentet en starkare position på kungens bekostnad. I november genomfördes parlamentsval som bojkottades av 20-februarirörelsen. I ett val med lågt valdeltagande blev ett moderat islamistiskt parti Rättvise- och Utvecklingspartiet störst och skulle därmed enligt författningen utse premiärminister.
Efter självmordsattackerna i Casablanca 2003 då 45 människor dödades och i april 2011 då 14 människor dödades har kampen mot terrorismen varit intensiv. I april 2011 dödades ytterligare 14 personer i ett själmordsattentat. I oktober 2011 dömdes ledaren i den Al Qaidagrupp som utfört attentatet 2003 till döden.
Marocko ockuperar Västsahara. Förhandlingar pågår kontinuerligt med Västsaharas befrielserörelse Polisario. FN har länge krävt en folkomröstning om självständighet, men Marocko har hittills lyckats få valen uppskjutna varje gång. Afrikanska unionen har erkänt Västsahara och Marocko har därför valt att formellt stå utanför unionen. Man deltar dock i stor utsträckning i arbetet.
Jordbruket är basnäringen men landet drabbas ofta av torka. Marockos industriella bas är starkt koncentrerad till Casablanca, där det finns en stark facklig tradition. Fackföreningarna har ofta nära band med politiska partier vilket bidragit till arbetsgivares och myndigheters starka misstänksamhet.
Fackföreningsrörelsen som utgjorde en viktig kraft i kampen för självständighet och i den utveckling som skedde 2011 är dock ganska splittrad och har minskat i betydelse. Det finns tre stora fackliga centralorganisationer som är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS; Union Marocaine du Travail (UMT) med 320 000 medlemmar, Union Générale des Travailleurs du Maroc (UGTM) med 750 500 medlemmar och Confédération Démocratique du Travail (CDT) med 61 500 medlemmar. Alla tre har lokal verksamhet och anser sig vara demokratiskt uppbyggda.
UMT finns inom alla sektorer och är inte knutet till något politiskt parti. UGTM startades 1960 av det Nationella Istiqal Partiet som bestod av personer som brutit med UMT. CDT som har den mest militanta framtoningen av de tre bildades 1978 av det socialistiska USFP-partiet.
Arbetsmarknadslagstiftningen har som mål att locka utländska investerare. Den försvårar strejker men innehåller vissa positiva delar för facket som t ex organisationsrätt för de anställda och reglering av kollektivavtalsförhandlingar. 2011 har också lagförslag om bättre skydd för anställda i privata hem, bl.a. lag som förbjuder att minderåriga flickor arbetar som hembiträden. En lag om ersättning till arbetslösa förbereds också. För att ge eftertryck åt kraven i de samtal som förs med regeringen hotade facket i januari 2010 med att utlysa en generalstrejk till april om inga framsteg nåddes. Strejker förekommer dock och hösten 2009 strejkade bl. a. gruvarbetare för bättre villkor och fackliga rättigheter. .
Avskedanden av fackligt aktiva och tvister p.g.a. att arbetsgivare inte följer ingångna kollektivavtal är vanliga. Inom textilindustrin som ofta bedrivs i liten skala möter arbetarna som till övervägande delen består av kvinnor mycket svåra problem när de vill organisera sig. En framgångsrik kampanj har dock ökat andelen kvinnor på arbetsmarknaden. 2010 har lärarna bedrivit en framgångsrik kampanj för att minska barnarbetet och behålla barnen i skolan längre, 2011 genomförde telekomarbetare och statsanställda framgångsrika aktioner.
Uppdaterad jan 2012
Kjell Kampe
För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org
Upp
Projekt i Marocko
Mer info
Statsskick: Republik, enhetsstat
Yta: 458 730 km²
Huvudstad: Rabat, 1,623 000 invånare
Invånare: 32 miljoner
Språk: arabiska
Religion: Islam (sunni)
BNP/invånare (PPP): 4 600 US$
Human Development Index:
Rangordning: 130 (2011) Värde: 0,581
Rangordning: 130 (2007) Värde: 0,654
Grundläggande ILO-konventioner som ratificerats: 29 98, 100, 105, 111, 138, 182. Ej 87 (om föreningsfrihet)
Fackliga centralorganisationer:
Union Marocaine du Travail (UMT),
Union Générale des Travailleurs du Maroc (UGTM),
Confédération Démocratique du Travail (CDT)
Huvudsakliga källor:
- FN-systemets hemsidor
- IFS information på www.ituc-csi.org
- Information i artiklar via www.labourstart.org/africa
- Utrikespolitiska institutets landguide: www.landguiden.se








