Libyen koloniserades första gången av fenicierna 1200 före Kristus. Sedan har många olika härskare följt i området; Karthago, grekerna, Rom, vandaler, arabiska dynastier, spanjorer, turkar. Efter många års hårt motstånd lyckades Italien annektera Libyen 1931. Libyen blev ett självständigt kungadöme 1951. 1969 tog Muammar Kadhafi makten genom en statskupp och landet blev republik. Han vände sig starkt mot såväl den inhemska feodalismen som det västerländska inflytandet, men hans styre utvecklades snabbt mot en despotisk diktatur.

Kadhafi stödde Irak under Gulfkriget 1990/91 och har länge anklagats av USA för att stödja terrorism och internationell brottslighet. I slutet av 90-talet började Kadhafi försöka förbättra relationerna med väst. Som ett led i USA:s krig mot terrorismen har det framkommit att man fört samtal med Libyen om för att försöka förbättra relationen mellan länderna. Libyens intresse för samarbete med Afrika söder om Sahara har ökat i takt med att motsättningarna med övriga arabländer vuxit. 2002 lämnade Libyen Arabförbundet. Många afrikanska och asiatiska migrantarbetare har kommit till Libyen.

Protestvågen i arabvärlden spred sig till Libyen i februari 2011. När protesterna möttes med urskiljningslöst våld från regimen utvecklades det snabbt till ett regelrätt inbördeskrig. Rebellerna hade inledningsvis stora framgångar, befriade snabbt östra Libyen och fick internationellt erkännande, men Kadhafis välbeväpnade styrkor började sedan återta förlorade områden. Med stöd av flyg från NATO besegrades Kadhafi dock i augusti 2011, tvingades fly men hittades och dödades i oktober 2011. Landet styrs nu av ett nationellt övergångsråd. Val är planerade till juni 2012. Det nationella övergångsrådet har dock inte full kontroll över landet och flera smärre uppror och ett par försök att bryta sig loss från Libyen har förekommit 2012.

Oljeboomen på 60-talet medförde ekonomiska reformer. Oljan står för 80 % av Libyens exportinkomster. Intäkterna har använts för en snabb utbyggnad av landets infrastruktur, vägar, järnvägar, men också utbildning och hälsovård. Libyen hade 2009 den högsta HDI-rankningen (Human Development Index) i Afrika. Enorma summor har också använts för att bygga upp det militära försvaret. Den finansiella krisen drabbade inte Libyen i någon större utsträckning. Oljeutvinningen som låg nere under revolutionen har nu börjat komma igång igen.

Facket har varit helt regeringskontrollerat. Libyen har haft många immigrantarbetare som levt under mycket dåliga villkor och ständigt riskerat att bli utvisade. Ett stort problem i samband med kriget var den stora flyktingströmmen och evakueringen av alla migrantarbetare. Utländska arbetare kunde tidigare inte bli medlemmar i facket. De har också utsatts för svåra trakasserier som också fortsatt efter revolutionen. 

I september 2011 bildade 15 fackliga organisationer från 10 länder ett arabiskt fackligt demokratiskt forum. En av organisationerna är det nybildade Free Libyan Workers' Federation, FLWF. Den fackliga situationen är dock i dagsläget mycket oklar.

Uppdaterat maj 2012

Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org