
Här kan du även ladda ner rapporten per kontinent och land. ![]()

Ladda ner rapporten på engelska, spanska, franska och tyska på
IFS webbsida ![]()

FOLKMÄNGD: 12,8 milj. / HUVUDSTAD: Ouagadougou / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 - 87 - 98 - 100 - 105 - 111 - 138 – 182
På nationell nivå skickade regeringen ut en mycket negativ signal om kollektiva förhandlingar när den inte uppfyllde de överenskommelser man träffat under år 2005. Det krävdes tre generalstrejker och långvariga förhandlingar för att nå en lösning. De förbund som organiserade strejkerna utsattes för hotelser vilket gjorde att de lämnade in ett klagomål till ILO mot lagens begränsningar av strejkrätten och de övergrepp som skedde i praktiken.
Rätten att bilda fackliga organisationer är inskriven i lag. Det är bara anställda inom armén, polisen och annan säkerhetspersonal som inte får strejka, men det anses inte som en kränkning av internationella arbetslivsnormer.
Strejkrätten begränsad
Strejkrätten är erkänd, men 2004 års arbetsmarknadslag innehåller en mycket snäv definition av den rätten. I artikel 351 sägs att alla arbetsnedläggelser som inte sker med anledning av yrkesrelaterade krav är olagliga. Den bestämmelsen och användningen av den för att bestraffa löntagare som strejker när det gäller andra frågor, fick sex nationella konfederationer att lämna in ett klagomål till ILO i maj 2006. ILO har rekommenderat regeringen att ändra den aktuella delen av lagen och ändra den snäva definitionen av strejkrätten.
Regeringen har också rätt att tvångsinkalla statstjänstemän om en strejk skulle utbryta. Det gäller alla statstjänstemän, inte bara de i myndighetsutövning och verksamhet som skulle hota liv och säkerhet om den avbryts. ILO har rekommenderat regeringen att begränsa befogenheterna att tvångsinkalla personal till dessa mycket konkreta omständigheter. Dessutom råder strejkförbud för vissa statsanställda, exempelvis uniformerad personal. 2004 års arbetsmarknadslag förbjuder sympatistrejker och politiska strejker.
Strejkförbud för domare
En stor reform av rättsväsendet år 2001 avskaffade domares strejkrätt. Förändringen vidtogs efter en domarstrejk i april det året.
Kollektiva förhandlingar
Fackliga organisationer har rätt att förhandla kollektivt om löner och andra arbetsvillkor.
Myndigheterna försöker undergräva facken
I praktiken blir fackligt aktiva ofta hotade. Under senare år har en del fackliga ledare flyttats från sina medlemsbaser och fackföreningsmöten utsattes för razzior. Det har kommit rapporter om att myndigheterna försökt undergräva eller försvaga fackliga organisationer, i synnerhet under strejker. I flera fall har statliga företag privatiserats utan ordentligt samråd med facket, om det ens hörts. Protestaktioner har ofta lett till att löntagarna och deras representanter förföljts, suspenderats eller avskedats. Anställda inom massmedier, i synnerhet journalister, har också drabbats av stora svårigheter.
Kollektivavtalsförhandlingar – regeringen respekterar inte nationellt avtal
Den 1 maj 2006 beslutade de fackliga centralorganisationerna och fristående förbund sig för att inte lämna fram sin årliga lista över klagomål till regeringen, eftersom de som funnits på 2005 års lista fortfarande inte åtgärdats. Förhandlingar mellan regeringen och facken om en lång rad frågor, som pensioner, skatter, förenings- och strejkrätt, bröt samman den 5 maj 2006. Utan att samråda med någon höjde regeringen sedan bensinpriserna trots att den frågan stått högt upp på fackens lista med minimikrav. Det utlöste en landsomfattande strejk under 48 timmar, 23-24 maj, och ytterligare strejker den 10 juni respektive 27 september. Den sista ledde till att förhandlingarna återupptogs den 28 september 2006. En överenskommelse nåddes men de fackliga organisationerna har rapporterat att de fortfarande väntar på att se om regeringen skulle uppfylla sina åtaganden.
Hotelser och trakasserier i samband med nationalstrejk
De sex centralorganisationer som organiserade nationalstrejken den 23 och 24 maj: General Labour Federation (CGT-B), National Confederation of Workers of Burkina (CNTB), Trade Union Confederation of Burkina Faso (CSB), Labour Force/National Union of Free Trade Unions (FO/UNSL), National Organisation of Free Trade Unions (ONSL) och Trade Union of Workers of Burkina Faso (USTB), meddelade att deras ledare och medlemmar utsattes för hotelser och trakasserier med anledning av strejken. Arbetsgivare försökte också undergräva strejken genom att tvångsinkalla mängder av arbetare.