
Här kan du även ladda ner rapporten per kontinent och land. ![]()

Ladda ner rapporten på engelska, spanska, franska och tyska på
IFS webbsida ![]()

FOLKMÄNGD: 10 milj. / HUVUDSTAD: Tunis / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 - 87 - 98 - 100 - 105 - 111 - 138 - 182
Medlemmar av journalistförbundet drabbades även detta år av trakasserier, gripanden och avskedanden medan lärarna utsattes för hotelser sedan de strejkat för krav på bl.a. respekt för deras fackliga rättigheter.
Enligt arbetsmarknadslagstiftningen får löntagarna bilda och gå med fackföreningar. Till skillnad från vad som gäller andra föreningar krävs inget förhandstillstånd för att bilda fackföreningar. En facklig organisation kan bara upplösas genom domstolsbeslut.
Strejkrätt
Strejkrätten är erkänd. Fortfarande saknas ett dekret med en lista över ”oumbärliga tjänster”, som i lagen definieras som ”verksamhet som om den avbryts leder till att hela eller delar av befolkningens liv, säkerhet eller hälsa hotas”. Även om bestämmelsen öppnar för missbruk rapporterar centralorganisationen Union Générale Tunisienne du Travail (UGTT) att strejkrätten i stort sett respekterats i offentliga företag och verksamheter och att regeln om att upprätthålla ”en miniminivå av verksamhet” under en strejk är föremål för förhandlingar mellan fack och arbetsgivare.
Fackliga organisationer, och i synnerhet sådana som företräder statstjänstemän, har strejkrätt om de varslar UGTT tio dagar i förväg och får godkännande därifrån. År 2005 påpekade ILO:s expertkommitté för tillämpning av konventioner och rekommendationer (CEARC) än en gång att kravet på den största centralorganisationens godkännande av en strejk begränsade fackföreningarnas rätt att fritt organisera sin verksamhet och försvara medlemmarnas intressen. Kommittén ansåg också att det straff som kunde mätas ut mot den som deltagit i en olaglig strejk inte stod i proportion till förseelsen. Enligt arbetsmarknadslagen kan sådana sanktioner vara fängelse i mellan tre och åtta månader.
Kollektiva förhandlingar
Kollektivavtalsförhandlingar är tillåtna i lag. Löner och arbetsvillkor fastställs i förhandlingar mellan UGTT:s medlemsförbund och arbetsgivarna vart tredje år sedan riktlinjer utformats av nationellt trepartssamråd.
Skydd för fackliga representanter
Lagen förbjuder antifacklig diskriminering. I november 2006 tillkännagav president Ben Ali att regeringen skulle ratificera ILO:s konvention 135 om skydd för löntagarrepresentanter. UGTT rapporterade att regeringen vägrat förhandla med arbetsmarknadens parter om vilka förändringar som behöver göras för att anpassa lagen till konventionen
Antifacklig inställning i privat sektor
UGTT har uttryckt oro över vissa privata arbetsgivares antifackliga åtgärder, i synnerhet när fackligt aktiva avskedats på osakliga grunder eller trakasserats, och när tillfälliganställda har tagits in för att undvika fackföreningar. Inom en del
branscher, som textil-, byggnads- och hotellindustrin, är en stor majoritet av arbetskraften tillfällig och anställd av underleverantörer. Dessa anställda nekas i regel grundläggande rättigheter som föreningsfrihet, socialförsäkringar, anställningstrygghet och respekt för löneutbetalningsdagar.
Lärare
I offentlig sektor har lärare också klagat över Utbildningsministeriets antifackliga inställning. Ett av de viktigaste kraven under de två lärarstrejkerna under år 2006 gällde respekten för lärarnas fackliga rättigheter.
Strejkrätt
UGTT ha konstaterat att procedurerna för strejk tillämpas på samma sätt inom oumbärlig offentlig verksamhet och statliga företag som i privat sektor. Under senare år har strejker genomförts inom utbildningsväsendet och hälsovården, på banker, posten, i jordbruket och på många offentliga företag och förvaltningar.
Bakgrund
I september hindrades deltagare från 20 länder från att hålla en stor konferens om sysselsättning och rätten till arbete i Euro-Medelhavsområdet. Stoppet meddelades bara två dagar innan konferensen skulle börja, uppenbarligen genom regeringens ingripande.
Trakasserierna av journalistförbundet fortsätter
Trakasserierna som ledare och medlemmar i Syndicat des Journalistes Tunisiens (SJT) drabbats av ända sedan organisationen bildades i maj 2004 fortsatte också under år 2006. Lotfi Hajji, SJT:s generalsekreterare, greps och förhördes av polis i maj 2006, anklagad för att ha hållit en rad hemliga möten i sitt hem. I juni 2006 greps han igen, utan häktningsorder, och fördes till Bizerte 6 mil från Tunis, där han hölls fängslad i fyra timmar. I februari fördes handlingar bort från kulturjournalisten och SJT-medlemmen Slim Boukhedirs kontor. Han hade tidigare uppmanats lämna SJT, upprepade gånger gripits av polisen och fått många hotfulla telefonsamtal. Han sparkades från tidningen El Sherouk i april.
Hotelser mot strejkande lärare
När gymnasielärare gick i strejk i maj 2006 klagade de över hotelser från myndigheterna, särskilt i Kasserine. De klagade också på att ministeriet ökade spänningen genom att förbjuda fackliga möten och affischer på skolorna. En vecka tidigare hade grundskolelärarna gått i strejk. Även de klagade på att deras fackliga rättigheter åsidosatts.
Polisvåld runt UGTT:s kongress
Internationell och nationell press och observatörer gav stor spridning åt information om polisvåldet den första dagen av UGTT:s 21:a kongress, som hölls den 14-15 december i Monastir. Stora grupper uniformerad och civilklädd polis fanns på plats för att hindra icke-ackrediterade personer från att komma in i kongresshallen så som de gjort under den föregående kongressen fem år tidigare.
Protesterna från icke-ackrediterade fackföreningsmedlemmar började omkring kl. nio på morgonen och bemöttes brutalt av polisen när de samlades i närheten av hotell Saqanes-Almuradi där kongressen hölls. Al-Habib Basbas, tidigare ordförande för Bank Workers’ Trade Union och en annan aktivist från samma sektor, Shakib Dahdouh, blev enligt uppgift svårt misshandlade av polisen. Detta utlöste en solidaritetsreaktion från vissa delegater inne i kongressalen och ett hundratal gick ut för att uttala sitt stöd för dem som fanns utanför. På eftermiddagen angrep civilklädd polis och regeringsaktivister de protesterande och förstörde enligt uppgift deras bilar.
Flera fackföreningsmedlemmar skadades av polisen; bland dem Khamis Saqrah som tillhör syrelsen för ett sektorsförbund och fördes till ett sjukhus i Sousse, Hammadi Bin Mim, ledare för gymnasielärarnas förbund, Abdullah Qarram, tidigare ledare för förbundet för anställda i finanssektorn, Mohamed Bin Ammar, fackföreningsmedlem som fick sitt högra öra skadat i angreppet samt Al-Akhdar Amarah, medlem i ett lantarbetarförbund. När de oliktänkande fackligt aktiva återvände till hotellet de bodde på upptäckte de att deras bagage kastats ut ur deras rum och de beordrades att ge sig av därifrån.
Under tiden blockerade polisen vägarna till Monastir för att hindra fackligt aktiva från andra platser från att ta sig till kongresslokalen. Bland dessa fanns Na’eema Musallam, en icke-ackrediterad kvinnlig kandidat till styrelsen. När hon klagade över att polisen hindrat henne från att komma in i staden ska man ha sagt till henne att hon ”kunde ha följt kongressen hemifrån”.