
Här kan du även ladda ner rapporten per kontinent och land. ![]()

Ladda ner rapporten på engelska, spanska, franska och tyska på
IFS webbsida ![]()

FOLKMÄNGD: 9,1 milj. / HUVUDSTAD: N’Djamena / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 – 87 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 -182
Regeringen föreföll ägna sig åt samordnade försök att undergräva en av centralorganisationerna, Union des Syndicats du Tchad (UST), och försökte övertala ett stort förbund att lämna organisationen. Två höga regeringstjänstemän som också var UST-ledare avskedades för att ha deltagit i en strejk. Elva protesterande arbetare på en oljeledning sårades av polis och en greps.
Rätten att bilda och ansluta sig till fackliga organisationer är inskriven i författningen och 1996 års arbetsmarknadslag. Alla löntagare utom medlemmar av de väpnade styrkorna har föreningsfrihet
Begränsning för strejker i offentlig sektor
Författningen erkänner strejkrätten, men en förordning från år 1994 begränsar den inom offentlig sektor genom krav på att ett minimum av verksamhet ska upprätthållas. Regeringen försökte ändra lagen och göra det närmast omöjligt för statstjänstemän att strejka, men förslaget föll i parlamentet i augusti 2006.
Arbetsmarknadslagstiftningen erkänner uttryckligen rätten att förhandla kollektivt, men tillåter viss regeringsinblandning. Lagen innehåller skydd mot antifacklig diskriminering men det saknas formella mekanismer för att lösa konflikter.
Det har förekommit motstånd mot facklig organisering, exempelvis bland affärsmän på marknaderna som dock backade när de hotades av myndigheterna. Regeringen har inte alltid respekterat ingångna avtal, som det om lönehöjningar för offentliganställda år 2005. Arbetsplatsinspektioner genomförs i regel aldrig vilket betyder att det är omöjligt för många arbetare att använda sina rättigheter.
Bakgrund
Landsomfattande strejker ägde rum under året, för krav på betalning av eftersläpande löner och på att presidentens löfte om lönehöjningar den 1 januari 2005 skulle uppfyllas. President Deby vann en tredje mandatperiod i maj, i ett val som bojkottades av de främsta oppositionspartierna som anklagade honom för korruption.
Regeringsingripande i fackliga angelägenheter
I januari rapporterade UST att en högt uppsatt regeringsmedlem kontaktat Syndicat National de Travailleurs de la Santé et des Affaires Sociales (ett nationellt förbund för social- och sjukvårdsarbetare) och lovat dem en rad UST. Regeringen försökte också undergräva UST genom att frånta det dess status som ”mest representativ” organisation. Alla nationella förbund och federationer i landet har nu samma rösträtt (en organisation, en röst) i landets sociala dialog.
Avskedad för strejk
Andekezou Vaïdandi Simon, chefsregistrator hos Appellationsdomstolen och representant för UST, avskedades den 27 juli. Dagen därpå avskedades UST-ledaren Haroun Khagair från sin post som direktör för Office National pour la Promotion de l’Emploi (ONAPE, en nationell arbetsfrämjande myndighet). Skälet till båda avskedandena var att de deltagit i en strejk som arrangerats av UST i protest mot att regeringen inte uppfyllt sitt löfte om löneförhöjningar från januari 2005.
Hr. Khagair hade redan avskedats från en tidigare anställning, år 1992, på grund av sin fackliga verksamhet, tillsammans med dåvarande generalsekreteraren för UST, Djibrine Assali Hamdallah. De hade organiserat en strejk i protest mot lönesänkningar. Hr. Hamdallah meddelade att han vid slutet av år 2006 fortfarande inte fått komma tillbaka till arbetet, trots ett beslut från 1993 års nationella självständighetskonferens.
Polis sårar demonstranter och griper en
Den 3 augusti gick poliser med batong till angrepp mot en fredlig protest som arrangerats av tidigare anställda vid Subsahara Tchad-Cameroun Constructors (Subsahara TCC), alla medlemmar av UST. Elva arbetare skadades och en av dem, Baba Elhadj Malloum, greps. Han fördes till en polisstation men släpptes senare efter UST:s ingripande. Arbetarna hade ordnat en sittstrejk för att tvinga sin tidigare arbetsgivare att följa ett beslut i högsta domstolen som upprätthöll ett tidigare beslut som bekräftat att arbetarnas rättigheter hade åsidosatts.
Subsahara TCC, underentreprenör till ESSO, som tillhör oljekonsortiet under ledning av EXXONMOBIL, hade olagligen tvingat de anställda att arbeta övertid för att bygga färdigt oljeledningen mellan Tchad och Kamerun ett år tidigare än planerat. Sedan arbetet avslutats, vägrade Subsahara TCC betala de 4 000 arbetarnas övertid. Subsahara TCC hade i maj 2005 beordrats att betala sina tidigare anställda CFA 6 212 332 341 (9,47 miljoner euro) men företaget hade fått till stånd ett inhibitionsbeslut (se 2006 års översikt).