Nigeria

Skriv ut

FOLKMÄNGD: 130,2 milj. / HUVUDSTAD: Abuja / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 - 87 - 98 - 100 - 105 - 111 - 138 – 182

Under året rapporterade fackliga organisationer om inblandning i sina aktiviteter och kollektivavtal åsidosattes av såväl offentliga som privata arbetsgivare. Strejkrätten är fortfarande begränsad av mycket strikta villkor i lag. Man hoppades att utvecklingen av en ny arbetsdomstol skulle påskynda rättegångar om arbetslivsfrågor. 

LAGSTIFTNINGEN

Alltför långtgående krav för fackligt medlemstal
Enligt författningen har löntagarna rätt att bilda och gå med i fackföreningar men trots att några av militärregimens antifackliga dekret upphävts, kvarstår fortfarande restriktioner. Det krävs minst 50 löntagare för att bilda en fackförening, ett krav som är alltför högt enligt internationella normer.

Ny arbetsdomstol
I juni 2005 antogs lagen om den nationella arbetsdomstolen. Enligt den är National Industrial Court (NIC) den enda domstol som har befogenhet att avgöra civilmål som rör arbetslivskonflikter och frågor, vilket gör den till en hög specialdomstol. Den nya NIC skulle betyda att arbetslivsfrågor inte längre ska fastna i de ordinarie domstolarnas högar av oavgjorda ärenden och på så sätt i hög grad bidra till att rättegångar om arbetskonflikter snabbas på.

Ändringen av fackföreningslagen år 2005
Ändringen antogs i mars 2005. Den ändrade lagen behåller Nigeria Labour Congress (NLC) som centralorganisation men ger andra fackföreningar rätt att skapa federationer och paraplyfackföreningar samtidigt som fackligt medlemskap blir frivilligt. Även om den friheten i princip är välkommen fruktade man allmänt att ett av målen med den var att försvaga sammanhållningen och enigheten i fackföreningsrörelsen och i synnerhet i NLC.

Tidigare var valfriheten begränsad av fackföreningslagen som sade att ingen organisation kunde registreras som representant för anställda där det redan fanns en fackförening.

Föreningsfriheten gäller inte anställda i oumbärlig verksamhet och listan på sådan verksamhet går längre än ILO:s definition. Där finns exempelvis anställda vid tullen, invandrarmyndigheten, Nigerian Security Printing and Minting Company (myntverket), fångvården och Centralbanken.

Skydd mot antifacklig diskriminering
Endast okvalificerad arbetskraft har lagstadgat skydd mot att diskrimineras av arbetsgivarna på grund av facklig verksamhet.

Strejkrätten urholkad
2005 års lag ställer hårda villkor som fackföreningar och federationer måste uppfylla innan de kan gå i strejk. Lagen förbjuder uttryckligen fackföreningar och registrerade federationer från att tvinga någon till strejk och anger att organisationerna under strejk inte får blockera flygplatser eller allmänna motorvägar, institutioner eller andra lokaler. Olagliga strejker straffas med böter på 10 000 naira (USD 77) eller sex månaders fängelse. Dessa föreskrifter gör det oerhört svårt att genomföra normala strejkvakter.

Dessutom förbjuder och kriminaliserar lagen strejker som anses röra intressekonflikter och ekonomiska frågor (för att hindra strejker som dem facken under senare år organiserat mot regeringens beslut att höja bensinpriset).

Lagen förbjuder även strejk inom oumbärliga sektorer och där ingår allmänna transporter och utbildning som inte finns i ILO:s definition av oumbärlig verksamhet.

Fackliga organisationer måste också varsla en strejk 15 dagar i förväg. Lagen om arbetslivskonflikter begränsar strejkrätten ytterligare genom att föreskriva obligatorisk skiljedom och böter eller sex månaders fängelse för den som inte följer arbetsdomstolens beslut.

Rätten till kollektiva förhandlingar begränsad
I den privata sektorn begränsas rätten till kollektiva förhandlingar av kravet på regeringsgodkännande. Alla löneavtal måste registreras hos Arbetsmarknadsministeriet som avgör om avtalet ska vara bindande enligt lagen om lönestyrelsen och företagsråd (Wages Board and Industrial Councils Act). Det är brottsligt för arbetsgivarna att bevilja en allmän och procentuell lönehöjning utan ministeriets godkännande (enligt lagen om arbetslivskonflikter) vilket strider mot friheten att förhandla kollektivt.

Frizoner – antifackligt dekret
Artikel 4.e i 1992 års dekret om frizoner anger att konflikter mellan arbetsgivare och anställda inte ska behandlas av fackliga organisationer utan av myndigheterna som driver dessa zoner. Artikel 13.1 i samma dekret gör det mycket svårt för löntagarna att bilda eller gå med i fackföreningar eftersom det är nästan omöjligt för löntagarrepresentanter att få fritt tillträde till frizonerna. Dessutom förbjuder lagen om frizoner strejker och lockout under en tioårsperiod från det att ett företag startar verksamhet i en frizon.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN

Rätten att organisera urholkad …
Regeringen har blivit allt mer fientligt inställd till arbetarrörelsen. Arbetsgivare visar också fientlighet genom att skrämma anställda att lämna facket. Andra vägrar erkänna fackföreningar och sparkar löntagarrepresentanter för deras fackliga aktiviteters skull. Den ökande användningen av tillfällig arbetskraft, i synnerhet inom oljeindustrin, gör det också svårare för fackliga organisationer att verka och skydda fackliga rättigheter.

… liksom strejkrätten
Regeringen accepterar kollektiva förhandlingar men håller i regel inte de avtal som sluts, vilket leder till många strejker. Det krävs polistillstånd i förväg, men det beviljas sällan. Användning av säkerhetsstyrkor för att hota, trakassera och gripa strejkande, ofta tillsammans med våld mot fackföreningsmedlemmar före eller under strejker eller protester, urholkar i hög grad strejkrätten.

KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006

Bakgrund
Våldet i det oljerika men utfattiga Nigerdeltat fortsatte under år 2006. I september genomförde PENGASSAN (Petroleum and National Gas Senior Staff Association of Nigeria) och NUPENG (National Union of Petroleum and Natural Gas Workers) en tredagarsstrejk i protest mot det ökande våldet när rebellgrupper i regionen började angripa oljearbetare och mot den dåliga säkerheten. Nigerianska och utländska oljearbetare har kidnappats och dödats, bland dem en nigeriansk fackföreningsledare i PENGASSAN. Han mördades just när han skulle släppas av en militant ungdomsgrupp i Bayelsa-staten. Han hade bortförts trots att statliga tjänstemän funnits på platsen.

Inblandning i fackliga angelägenheter
I januari 2006 meddelade Nigeria Labour Congress (NLC) att flera privata och statliga företag nyligen försökt tvinga på de anställda pesnsionsfondförvaltare (Pension Fund Administrators, PFA) under hot om straff.

Kollektivavtal respekteras fortfarande inte
I mars 2006 varnade NUPENG för att man skulle tillgripa strejk om ChevronTexaco och en av deras underentreprenörer, USA-baserade Elper Engineering, inte levde upp till kraven i det kollektivavtal som tecknats fem år tidigare, om eftersläpande löner och avgångsvederlag. Enligt NUPENG hade de två företagen bara beviljat några få anställda kontraktsenliga ersättningar men vägrat betala ut dem till de övriga.

I mars övervägde styrelsen för NUEE (National Union of Electricity Employees) också att gå ut i strejk sedan ledningen för Power Holding Company of Nigeria (PHCN) på egen hand ändrat kollektivavtalets datum.

Akademisk fackförening protesterar till försvar för självständighet
I april 2006 meddelade Academic Staff of Universities Union (ACSU) att man skulle gå i strejk i protest mot att universiteten underfinansierades och för att regeringen ifrågasatt organisationen självständighet och tidigare gripit flera lärare när de strejkade.

Upp

Läs mer om Nigeria på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida