Marocko

Skriv ut

FOLKMÄNGD: 33,8 milj. / HUVUDSTAD: Rabat / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 - 98 - 100 - 105 - 111 - 138 - 182

Begränsningar i lagen utnyttjas fortfarande för att slå ner strejker, i synnerhet när kvinnor i textilindustrin strejkar. De har i vissa fall även dragits inför domstol. Stridsåtgärder har också lett till massavskedanden både inom textilindustrin och på en farm som odlar blommor för export. En fackföreningsmedlem dödades av polisen under en protestmarsch.

LAGSTIFTNINGEN

Föreningsfrihet
Löntagarna har frihet att bilda och ansluta sig till fackföreningar utan något tillstånd i förväg, men de måste ta sig igenom krångliga administrativa procedurer. Anställda inom domstolsväsendet får inte organisera sig och lantarbetare omfattas inte av arbetsmarknadslagen, vilket berövar dem rätten att bilda fackföreningar. Fackliga organisationer kan bilda federationer och ansluta sig till internationella löntagarorganisationer.

Föreningars frihet att välja representanter begränsas av kravet på att fackligt förtroendevalda måste vara marockanska medborgare.

Arbetsmarknadslagstiftningen
”Flexibilitet” är honnörsordet för den nya arbetsmarknadslagstiftningen från år 2003, som skulle modernisera relationerna på arbetsmarknaden och göra landets industri attraktivare för utländska investerare. Den innehåller föreskrifter som ska bringa lagstiftningen i överensstämmelse med ILO:s konventioner, till exempel i fråga om moderskap och minimiålder för arbete. De fackliga organisationerna klagar på att den gör det lättare för företag att anlita tillfällig arbetskraft.

Lagen förbjuder uttryckligen arbetsgivare att sparka anställda som deltar i laglig facklig organiseringsverksamhet och domstolarna har makt att ge godtyckligt avskedade arbetare deras jobb tillbaka och kan tvinga arbetsgivarna att betala skadestånd och utebliven lön.

Kollektiva förhandlingar
Rätten till kollektiva förhandlingar är inskriven i arbetsmarknadslagen men kan bara utnyttjas av den ”mest representativa” organisationen. För att vara mest representativ måste en organisation ha minst 35 procent av alla löntagarrepre¬sen¬tanter som valts på företaget eller inrättningen. Lagen är otydlig i fråga om vissa grupper statstjänstemäns förhandlingsrätt (lärare, fångvårdsanställda, fyrvaktare, arbetare inom vattenförsörjning och skogbruk).

Strejkrätt – hårda straff
Författningen garanterar strejkrätten med det finns några begränsningar. Statstjänstemän kan straffas om de deltar i arbetsnedläggelser eller ”kollektiva brott mot disciplinen”. Enligt strafflagen (artikel 288) kan dessutom den som använder våld, hotelser eller bedrägeri som ett sätt att stoppa arbetet och driva igenom förändringar av lönerna, eller som hotar rätten till arbete, dömas till fängelse i allt från en månad till två år.

Begränsningar för sittstrejker, strejkvakt och offentliga demonstrationer
Efter ett domstolsbeslut är sittstrejker förbjudna och arbetsgivare kan suspendera anställda som hindrar icke-strejkande från att arbeta sju dagar i rad. Den som under ett år gör sig skyldig till samma förseelse två gånger kan bli suspenderad under 15 dagar.

Enligt arbetsmarknadslagstiftningen har arbetsgivare rätt att dra anställda som sittstrejkar, skadar egendom eller aktivt deltar i strejkvakt inför domstol. Regeringen kan skingra demonstrationer som hålls utan tillstånd på allmänna platser och stoppa fabriksockupationer.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN

Kvinnliga arbetare sårbara
Många kränkningar av löntagarnas rättigheter äger fortfarande rum inom beklädnadsindustrin där över 70 procent av de anställda är kvinnor – de flesta under 30 år. När Khadija Ramiri, generalsekreterare för Union Marocaine du Travails (UMT) regionavdelningen för Rabat-Salé-Tamara år 2006 intervjuades av IFS förklarade hon att det faktum att ILO:s konvention 87 inte ratificerats fortsatte skapa allvarliga problem inom textilsektorn. Så snart de anställda försöker bilda en fackförening blir medlemmarna avskedade eller till och med gripna. Strejker bemöts med omedelbara motåtgärder i form av såväl avskedanden som åtal, vilket illustreras av fallen på Dovtex och Dewhirst som redovisas nedan.

Kränkningar i frizonerna
Frizoner börjar växa fram, i synnerhet i hamnarna i Tanger och Casablanca. Många av företagen i dessa zoner bedriver verksamhet olagligt. Det handlar ofta om små tillverkningsenheter (inom textil- eller livsmedelssektorn) och de anger inte hur många anställda de har och betalar inte minimilönen. Det blir allt vanligare med underentreprenörer vilket gör organiseringsarbetet extra svårt.

KRÄNKNINGAR ÅR 2006

Bakgrund
I mars införde regeringen en lag som gjorde tortyr straffbart, men det kom fortfarande rapporter om att anställda i säkerhetstjänsten använde sig av tortyr. Säkerhetsstyrkorna använder fortfarande våld för att slå ner demonstrationer och går fortfarande straffria. Yttrande-, press- och religionsfriheten är fortfarande begränsad.

150 arbetare avskedade för medlemskap i facket
UMT:s jordbruksarbetares federation rapporterade i mars att 150 arbetare avskedats på gården La Clémentine som odlar blommor för export. Anledningen var att de gått med i facket. De anställda hade alltsedan fackföreningen bildades år 2004 varit inblandade i en långvarig konflikt med Delassus-gruppen som driver gården. Generalsekreteraren för Fédération Nationale du Secteur Agricole (FNSA-UMT) meddelade också att varje gång de anställda protesterade mot sina förskräckliga villkor ingrep myndigheterna - inte för att hävda de anställdas rättigheter utan för att slå ner protesterna. Våldsamma ingripanden från polisens sida skedde både år 2004 och 2005 och ledde till att arbetare skadades och fackföreningsmedlemmar greps och dömdes. 

Rättsprocess om strejk på klädföretag
Rättsliga åtgärder vidtogs mot tio kvinnor som arbetade för den portugisiska klädfabriken Dovtex i Casablanca. Kvinnorna greps och åtalades i mars under artikel 288 i strafflagen (se ”Lagstiftningen” ovan) sedan de gått i strejk och krävt att 34 kollegor som avskedats skulle få tillbaka sina jobb. Kvinnorna hördes i domstol den 14 mars tillsammans med andra fackföreningsmedlemmar som åtalats för liknande brott. Fyra av dem, Nahi Zahra, Saoud Amina, Achkir Amina och Mbarka Dohri hölls häktade. När detta skrivs har IFS fortfarande inte informerats om rättegångens resultat.

Avskedad för fackligt arbete
Ahmed Mohcen, generalsekreterare för Safi-avdelningen av det CDT-anslutna telekomförbundet Syndicat National de la Poste et des Télécommunications (SNPT-CDT), meddelade att Maroc Telecom utan motivering avskedat honom från hans arbete på en teletjänstcentral. Han tror att orsaken var hans fackliga arbete och medverkan i den landsomfattande strejken som SNPT-CDT arrangerade i mars och april 2006.

Facklig ledare dör under våldsamt förtryck av protestmarsch
Moustapha Laaraj, generalsekreterare för kommunalarbetarnas förbund i Tiflet, anlutet till UMT, dödades när polisen slog till mot en protestmarsch i Rabat den 29 juni. UMT och Confédération démocratique du travail (CDT) hade arrangerat demonstrationståget med 6 000 kommunalanställda från hela landet för att protestera mot förtrycket av facket - Moustapha Laara själv hade suspenderats från sitt arbete på grund av fackliga aktiviteter - och myndigheternas underlåtenhet att respektera en överenskommelse om frågor rörande översyn av löner och förmåner efter tjänstgöringstid. Marschen hade förklarats olaglig och polisen använde grovt våld för att skingra deltagarna, vilket ledde till att 34-åriga Laaraj dog och många skadades. Mängder av gripanden gjordes. En sittstrejk utanför parlamentet i Rabat den 6 juli, i protest mot polisvåldet, blev även den våldsamt bemött och flera människor tvingades söka sjukhusvård för sina skador.

Massavskedanden för konfliktåtgärd
Den 12 december blev 486 anställda på Dewhirst Ladieswear i Tanger sparkade sedan de deltagit i konfliktåtgärder i protest mot diskriminering av fackföreningsmedlemmar och urusla arbetsvillkor, låga löner och sexuella trakasserier. Konflikten började när företaget försökte tvinga de anställda att acceptera ett kollektivavtal det själv totat ihop. När förbundet, Union National du Travail au Maroc (UNTM) krävde förhandlingar om innehållet i avtalet, vägrade ledningen gå med på det och började i stället trakassera fackföreningsmedlemmar. Konflikten drevs till sin spets den 8 december när lönerna bara betalades ut till oorganiserade arbetare. De anställda – flertalet av dem kvinnor – lade ner arbetet under en dag och genomförde en sittstrejk i matsalen, vilket ledde till avskedandena. Fabriken hade  totalt 1 050 anställda.

Upp

Läs mer om Marocko på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida