Kränkningar av fackliga rättigheter 2007

FOLKMÄNGD: 9,8 milj. / HUVUDSTAD: MINSK / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 – 87 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 - 182

Lukashenkos regering har fortfarande inte gjort några påtagliga framsteg i fråga om förbättringar av de fackliga organisationernas förhållanden. Tvärt om, en ny fackföreningslag kan komma att införa monopol för Federation of Trade Unions of Belarus (FPB). Antalet kränkningar av fackliga rättigheter på arbetsplatserna har minskat, troligen på grund av det överhängande hotet om internationella sanktioner. Fristående fackföreningsmedlemmar har ändå blivit förföljda på vissa företag och flera greps under presidentvalen i mars. Den oacceptable situationen när det gäller fackliga rättigheter har gjort att Vitryssland blivit det andra landet i världen som fått sina handelspreferenser indragna av EU för brott mot grundläggande fackliga konventioner

LAGSTIFTNINGEN 

Författningen från år 1996 överförde all makt till landets president och gav honom rätt att utfärda dekret som fungerar som lagar. Tekniskt sett erkänner författningen löntagarnas rätt att bilda och gå med i fackliga organisationer, men både fackföreningslagen från januari 2000 och flera presidentdekret innehåller allvarliga kränkningar av de fackliga rättigheterna.

Registreringstvång
Dekret nr 2 från januari 1999 krävde att alla då registrerade fackliga organisationer på nationell, bransch- och företagsnivå skulle registreras på nytt. En organisation som inte registreras är förbjuden att bedriva verksamhet och måste upplösas. De långa och komplicerade procedurerna kräver att organisationerna anger den officiella adressen till sina huvudkontor. Kontoret ligger ofta på arbetsplatsen eller i företagets lokaler. Ett brev från företagsledningen som bekräftar adressen måste i regel bifogas vid registrering vilket gör organisationerna helt beroende av företagarnas goda vilja. Fackliga ledares hemadresser får inte anges som organisationens officiella säte. 

ILO:s undersökningskommitté år 2004 ansåg att dekret nr 2 borde ändras så att hindren för registrering togs bort och att fackföreningar borde registreras vare sig de kan ange en officiell adress eller inte. Den republikanska registerkommissionen, en mystisk statlig myndighet som skulle godkänna registreringar och som innehöll representanter för säkerhetstjänsterna, upplöstes av ett dekret den 9 oktober 2006 efter uppmaningar från ILO.

Höga krav på minsta antal medlemmar
I samma dekret stipuleras krav på ett minsta antal medlemmar på nationell, bransch- och företagsnivå och kraven är så högt ställda att det är nästan omöjligt att bilda nya organisationer och befintliga organisationers ställning undergrävs. På nationell nivå krävs minst 500 grundare som representerar majoriteten av regionerna i Vitryssland. En namnlista måste skickas till Justitieministeriet. 

Obligatorisk upplösning
År 2005 infördes en rad ändringar av lagar och förordningar för att göra det ännu lättare att upplösa fackliga organisationer. Fackliga organisationsstrukturer eller, med andra ord, deras primära och territoriella strukturer, kan tas bort från registret genom ett enkelt beslut från registratorn, utan något domstolsförfarande. Det kan ske om registratorn skickar en skriftlig varning om att en facklig organisation eller någon del av den brutit mot lagen eller sina egna stadgar och om brottet inte rättas till inom en månad. Eftersom Vitrysslands lagstiftning inte är förenlig med ILO:s normer tillåter ändringen att fackföreningar som bara vill använda sina rättigheter enligt internationella normer kan upplösas genom förvaltningsbeslut. Registratorn kan också ta bort en facklig organisation ur registret om dess uppgifter inte längre stämmer, exempelvis om de förlorar sin adress och inte kan skaffa en ny. En facklig organisation kan också upplösas av domstol för vissa typer av brott rörande massaktioner eller om den bryter mot föreskrifterna för mottagande av ekonomiskt stöd från utlandet.

Upp till två års fängelse för klarspråk
Under år 2005 infördes ett nytt brott i strafflagen, på president Lukashenkos initiativ. Det kallas ”förtal av republiken Vitryssland” och straffas med häktning i upp till sex månader eller fängelse i upp till två år. Med ”Förtal” menas avsiktligt överlämnande av felaktiga uppgifter om landets politiska, sociala och ekonomiska förhållanden till främmande stater eller utländska eller internationella organisationer. Stepan Sukhorenko, ordförande för den nationella säkerhetskommittén som presenterade lagförslaget för parlamentet, förklarade att det brottet införts för att man skulle kunna ingripa mot ärekränkande uttalanden, som information som vissa fackligt aktiva lämnat ut och som ledde till ett ”sex månaders ultimatum” från ILO.

Kraftigt begränsad strejkrätt
Arbetsmarknadslagstiftningen från januari 2000 innehåller kraftiga begränsningar av strejkrätten. För det första föreskrivs en ytterst komplicerad förlikningsprocedur som tar minst två månader. För det andra måste strejken genomföras inom tre månader efter det att förlikningen misslyckats. För det tredje kan presidenten skjuta upp en strejk i upp till tre månader, eller till och med ställa in den med hänvisningen till landets säkerhet, den allmänna ordningen och allmänhetens hälsa, eller om andras frihet och rättigheter hotas. Dessutom måste strejkens varaktighet anges i förväg och ett minimum av normal verksamhet måste garanteras under tiden. Strejkande får inte ta emot ekonomiskt stöd eller bidrag från utländska organisationer. 

Antifackliga dekret
Flera nya, antifackliga dekret infördes under år 2001. Presidentdekret nr 8 föreskriver strikta villkor för utländskt stöd till verksamhet inne i landet. Utländska bidrag måste registreras hos personalmyndigheten som lyder direkt under presidenten. Dekretet förbjuder användning av utländska bidrag för verksamhet som gäller val, omröstningar, möten, demonstrationer, strejkvakter och strejker, seminarier och propaganda. Organisationer som bryter mot detta riskerar att bli upplösta.

I november 2003 förstärkte president Lukashenko detta med dekret nr 24, enligt vilket inget utländskt bistånd utan tillstånd från myndigheterna får ges till frivilligorganisationer (som fackföreningar) för seminarier, möten, strejker, demonstrationer, strejkvakter etc. eller för spridning av information bland organisationernas medlemmar. Dekretet betraktades som ytterligare ett försök att isolera oberoende fackliga organisationer från syskonorganisationer utomlands och begränsa organisationernas förmåga att protestera mot fortsatta kränkningar av mänskliga och fackliga rättigheter i Vitryssland. 

I augusti 2005 utfärdade president Lukashenko förordning nr 460 som ändrade förordningen med samma nummer ”om internationellt tekniskt bistånd till Vitryssland” från år 2003. Den nya versionen införde ytterligare byråkratiska procedurer för det civila samhället, inklusive fackföreningar. Kostnadsfria seminarier, konferenser och andra offentliga debatter betraktas nu som internationellt tekniskt bistånd och organisatörerna måste lämna rapporter om organisering och genomförande av dem till regeringens kommitté för internationellt tekniskt bistånd. Arrangemangen måste också registreras hos finansministeriet för att inte vara olagliga.

Nytt utkast till fackföreningslag, nytt hot mot fristående organisationer
I oktober 2006 godkände president Lukashenko ett ”utkast” till fackföreningslag. Utkastet hade uppenbarligen tagits fram utan samråd med fackliga organisationer utanför FPB:s ram. Det väntas bli lag under år 2007.

Presidentens presstjänst betonade att dokumentet i allt väsentligt gjorde det lättare att bilda och arbeta i fackliga organisationer och beskrev fackföreningar som ”en av statens mäktigaste stöttepelare”. Den nya lagen skulle i realiteten bara öka faran för att alla rester av en fristående fackföreningsrörelse i Vitryssland raderas ut. Om det finns en fackförening på ett företag och den företräder 75 procent av de anställda och redan har tecknat ett kollektivavtal, får ingen annan organisation, enligt ”utkastet”, registreras på det företaget. Utkastet ställer också upp mycket höga trösklar för bildandet av fackliga organisationer på högre nivå. Även om utkastet avskaffar adresskravet för fackföreningar som inte vill vara juridiska personer, måste alla organisationer på högre nivåer fortfarande respektera det.

Utkastet väcker också flera andra frågor, som exempelvis de vida befogenheter som förvaltningsorgan ges när det gäller upplösning av fackföreningar och föreskriften om att en fackförening med mindre än 10 procents medlemskap på ett företag förlorar sin representativitet. Orepresentativa fackföreningar kommer nästan inte att ha någon rätt att skydda medlemmarnas intressen, vilket garanterar ett fackligt monopol i Vitryssland.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN

Utredning finner Vitryssland skyldigt till allvarliga kränkningar
I början av år 2004 granskades Vitryssland av ILO:s utredningskommitté (ILO:s starkaste redskap för upprätthållande av konventioner). Kommittén bestod av tre ledande experter på internationell rätt. Den inledde sitt arbete i januari 2004 med möten med myndigheter och fackliga offer för kränkningar och genomförde formella utfrågningar av vittnen. I juli samma år fastställde kommittén sin rapport (publicerad i oktober 2004) som bortom alla tvivel bevisade flagranta kränkningar av fackliga rättigheter i Vitryssland. Kommittén antog elva rekommendationer som syftade till att få nationell lagstiftning och praxis att överensstämma med internationella normer. Åtta av rekommendationerna skulle förverkligas före den 1 juni 2005. ILO:s uppföljning har emellertid visat att regeringen hittills inte gjort några påtagliga framsteg för att omsätta rekommendationerna i praktiken.

EU:s handelspreferenser indragna
Den 20 december 2006 tillkännagav EU:s ministerråd att man beslutat dra in Vitrysslands förmåner under det allmänna preferenssystemet. Vitryssland fick sex månader på sig för att uppfylla sina åtaganden till ILO innan indragningen skulle verkställas. Beslutet var kulmen på nära tre års bevakning av kränkningar av fackliga rättigheter och regeringens motvilja mot att rätta sig efter ILO-kommitténs rekommendationer. EU har rätt att införa sådana sanktioner mot medlemsstater som kränker grundläggande konventioner men de ses som en sista utväg. Det enda land vars förmåner dragits in har varit Burma. Beslutet, som träder i kraft den 21 juni 2007 om inga påtagliga framsteg skett, berör vitrysk export för cirka 529 miljoner US-dollar.

Regeringskontroll
President Lukashenko tycks vilja gå tillbaka till Sovjettiden när fackföreningarna var ”stöttepelare” till staten och kontrollerades av partiet, eller snarare av det s.k. ”presidentkansliet” som nu utövar befogenheter som tidigare låg hos partiet.

Presidentens tal på FPB:s kongress den 20 september 2005 illustrerar förhållandet mellan staten och den största centralorganisationen. Han sade ”jag har redan redovisat min inställning till många saker. Och när presidenten säger så, måste ni arbeta i den riktningen. Men snälla ni, se det inte som att jag pressar er… Jag är överkänslig mot anklagelser om att vara diktatorisk”. Efter kongressen utarbetades en ”tillämpningsplan” för FPB.

Staten tar sig också friheten att tala om för fackföreningarna vilka de ska ansluta. Trots att radio- och elektronikarbetarförbundets (REWU) stadgar säger att man kan organisera arbetare och praktikanter från alla ekonomiska områden, liksom också arbetslösa och pensionärer, menar Justitieministeriet att REWU bara kan ansluta och representera arbetare inom radio- och elektronikindustri.  

Fackliga rättigheter – en utländsk tradition?
Den 27 november kommenterade Natalya Petkeich, biträdande chef för presidentens kansli, i TV att ILO ”försökte tvinga på Vitryssland utländska traditioner”. Hon sade också att enligt hennes uppfattning behövde vitryska arbetare inga fackföreningar för om det uppstod problem kunde de skriva direkt till företagets direktör, de statliga myndigheterna eller till landets president.

Rättigheter förtrycks
Regeringen skyr inga medel för att slå ner fackföreningars protester och motstånd mot de dagliga kränkningarna av mänskliga och fackliga rättigheter. Regeringen försöker inte bara isolera dessa organisationer på nationell nivå, utan försöker också ta bort de stödmekanismer som etablerats genom många års bistånd och kriminaliserar internationellt stöd. Ledare för oberoende fackföreningar, i synnerhet ledaren för Belarussian Congress of Democratic Trade Unions (BKDP), Alexander Yaroshuk, drabbas av förföljelse i massmedierna som till största delen är regeringskontrollerade. 

Löntagare avskräcks aktivt från att gå med i oberoende fackliga organisationer. De som ändå gör det utsätts på arbetsplatserna för ständiga påtryckningar för att gå ur för att inte förlora arbetet. Uppskattningsvis 90 procent av alla löntagare är anställda på visstidskontrakt, ofta för kort tid. I praktiken används systemet för att tvinga löntagare att lämna fristående fackföreningar.  BKDP meddelade att systemet under året kostat dem över 500 medlemmar på företaget Grodno-Azot och 45 medlemmar på Belshina. Medlemmar av fristående fackföreningar har gripits för att de spridit fackligt informationsmaterial, deras material har konfiskerats och de har nekats tillträde till arbetsplatserna.

Krav på registrering används mot oberoende fackföreningar
Det lagstadgade kravet på att företagsledningen skriftligt ska bekräfta en organisations officiella adress används mot oberoende organisationer. Deras ansökan om adress avslås ofta under skrattretande förevändningar. REWU meddelade att det under de sista tio åren inte funnits ett enda fall där domstolarna hjälpt dem när de överklagat avslag på registreringsansökningar. Den 20 december publicerade Justitieministeriet ett förklarande PM om registreringen, med hänvisning till ILO:s konvention 87. Formuleringarna i promemorian var emellertid alldeles för vaga för att garantera att registreringen sker i enlighet med ILO:s normer.

Inget reellt skydd för löntagare
ILO:s utredningskommission år 2004 ansåg att det var viktigt att särskilt kommentera regeringens påståenden om att lagstiftningen gav tillräckligt skydd mot inblandning, antifacklig diskriminering och andra kränkningar av de fackliga rättigheterna, och om att alla organisationer kunde vända sig till domstolarna. Kommissionen höll inte med om det. ”Sedan vi studerat fall som dessa organisationer flera gånger gått till domstol med, och den uppenbara brist på hänsyn som tagits till omständigheterna i de fallen och till det uppenbart systematiska sätt som fallen avslagits på, tvingas kommissionen ifrågasätta om möjligheten att vända sig till domstolarna under dessa förhållanden verkligen är en ändamålsenlig väg till rättelse när fackliga rättigheter kränkts”. Kommissionen drog likaså slutsatsen att åklagarämbetet ”fullständigt ignorerade eller rutinmässigt avfärdade” de kränkningar som anmäldes.

Systematisk inblandning
ILO-kommissionen drog också ”den oundvikliga slutsatsen att fackföreningsrörelsen har utsatts, och fortsätter att utsättas för betydande inblandning från statliga myndigheters sida”. Den sade också att ”ingripandena har lett till att en av de allra viktigaste förutsättningarna för föreningsfrihet undergrävs, nämligen fackliga organisationers självständighet”. Kommissionen uppmanade regeringen att snarast genomföra opartiska utredningar av alla ingripanden, men det har den inte gjort. Fackliga organisationer som söker stöd hos myndigheterna får bara formalistiska svar. Dessutom har regeringsinblandningen ökat sedan EG-kommissionen fann att Vitryssland var skyldigt till allvarliga kränkningar av de fackliga rättigheterna.

Social dialog
Den 28 november 2005 ändrades det nationella rådets arbetsordning på FPB:s begäran. Nu betraktas bara fackliga organisationer med minst 50 000 medlemmar som representativa i fråga om det nationella rådet. Det innebär att varken BKDP eller andra organisationer utanför FPB är tillräckligt stora för att delta i trepartsdialogen. I augusti 2006 fick BKDP emellertid muntligt besked om att de fick en plats i rådet och deras representant deltog i rådets arbete trots att de aldrig fick beslutet bekräftat i någon officiell handling.

KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006

Bakgrund
President Lukashenko omvaldes i mars, i ett val som flera internationella observatörer hårt kritiserade för att ha varit orättvist. USA och EU har infört finansiella sanktioner och reserestriktioner för ledarna för regimen som dubbats till ”Europas sista diktatur”.

Registrering omöjlig
Flera fristående fackföreningar nekades registrering under året. I maj vägrade Grodnos stadsfullmäktige registrera REWU Grodnoorganisation utan att lämna någon som helst förklaring.

Fackföreningsmedlemmar gripna
Flera REWU-aktivister greps i mars. Hr. Kozlov, REWU:s representant i Gomelregionen, fördes till polisstationen den 17 mars och hölls kvar där i två timmar. Alla hans fackliga handlingar togs i beslag, inklusive ansökningar om medlemskap i fackföreningen på Avtopark No. 1 och fackliga tidskrifter, och han fick inte tillbaks dem. En annan fackföreningsmedlem greps och hölls kvar i 24 timmar i Borisov, den 18 mars, innan hon ställdes inför domstol och dömdes till böter motsvarande 72 US-dollar. Ivan Roman greps och häktades två gånger, först den 18-20 mars och sedan den 23 mars, då han anklagades för ligistfasoner och dömdes till 13 dagars häkte. Hr. Bukhvostov dömdes den 27 april till 15 dagars internering efter ett uttalande han gjort i samband med minnesdagen av Tjernobylkatastrofen.

Antifacklig kampanj i Gomel
Ledningen för företaget Avtopark No.1 i staden Gomel tvingade arbetare att lämna REWU om de inte ville bli avskedade och vräkta från sina bostäder. I mars dömdes hr. Yevseychuk, en av de fackliga aktivisterna, till förlust av en halv månadslön därför att han arbetade för en ”oregistrerad” organisation. Arbetsgivaren meddelade myndigheterna att han samlade in medlemsansökningar från de anställda. Fackföreningen överklagade böterna men beslutet bekräftades. I april avskedades hr. Yevseychuk för påstådd otillåten frånvaro från arbetet. Trots att fackföreningen i domstol bevisade att det faktiskt var arbetsgivaren som bröt mot anställningsavtalet. Hr. Yevseychuk hade vid årets slut fortfarande inte fått tillbaka sin anställningsbok. Den 31 maj avskedades en annan facklig aktivist för att ha skjutsat passagerare utan giltiga biljetter. REWU är övertygat om att ledningen hållit fackligt aktiva under specialbevakning för att finna skäl till avskedanden. I november fick REWU-medlemmar veta att deras tidsbegränsade anställningar inte skulle förlängas och att medlemmar i fackliga organisationer utanför FPB:s ram inte skulle arbeta på företaget.

När REWU vände sig till distriktsåklagarens kontor frågade man där, i stället för att utreda kränkningen av fackliga rättigheter ordentligt, Justitieministeriet om de anställda på bilparkeringen fick gå med i REWU. Den 11 juli svarade ministern att REWU-medlemskap bara var öppet för anställda i radio- och elektronikföretag. Trots att REWU skrev till ministern och förklarade att deras stadgar tillät arbetare i alla ekonomiska sektorer att bli medlemmar, insisterar ministeriet fortfarande på sin egen tolkning.

Press på fristående fackföreningar
I början av år 2006 drog ledningen för företaget Grodno-Azot i gång en kampanj mot primärorganisationen som tillhörde Belarusian Independent Trade Union (BITU). Arbetsledarna bad BITU-medlemmar skriva på uttalanden där de samtyckte till att lämna fackföreningen och sluta betala medlemsavgifterna. De som vägrade hotades med avsked och med att deras tidsbestämda anställningsavtal inte skulle förlängas.

Den biträdande direktören för företagsideologi sade att arbetsgivaren ”hade rätt att påpeka för de anställda vilken fackförening de skulle gå med i” och att ledningen ansåg att det skulle vara olämpligt med två fristående fackföreningar samtidigt. I augusti 2006 betonade företagets direktör att han hade befogenhet att inte förlänga avtalen med medlemmar i fristående fackföreningar. De aktivaste medlemmarna hade också åsidosatts eller förflyttats. Fackföreningen blev av med sitt kontor invid produktionsplatsen och fick i stället ett rum som låg långt därifrån. BITU meddelade också att ledningen vägrade underteckna kollektivavtal med hänvisning till att biträdande premiärministern sagt till den att inte göra det.

Medlemmar av BITU:s fackförening på företaget Belshina började utsättas för diskriminering under våren 2006. Företagets biträdande direktör för ideologi förklarade att man skulle dra in de fackliga lokalerna genom domstolsbeslut trots att hyresavtalet gällde till år 2008. BITU-aktivister på Belshina klagade hos allmänna åklagaren men denne ansåg att arbetsgivaren inte begått någon förseelse. Den 12 september anmälde fackföreningen arbetsgivaren till domstol för diskriminering men domstolen godtog inte anmälan. Den 3 oktober inledde fackföreningens vice ordförande en 43 dagars hungerstrejk i protest mot den antifackliga diskrimineringen och den uteblivna registreringen. Den 22 november nåddes en kompromiss: BITU-medlemmarna fick ut en del av sina obetalda bonusar. När detta skrivs har organisationen ingen laglig adress och dess bankkonton än fortfarande frusna.

Läs mer om Vitryssland på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida