Hela rapporten (3MB)
Här kan du även ladda ner rapporten per kontinent och land. 
Ladda ner rapporten på engelska, spanska, franska och tyska på
IFS webbsida
Ryssland
FOLKMÄNGD: 143,8 milj. / HUVUDSTAD: Moskva / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 - 87 - 98 - 100 - 105 - 111 - 138 – 182
Ändringar av arbetsmarknadslagarna har infört regler för fackliga strukturer, begränsat rätten till kollektiva förhandlingar och riskerar att urholka fackliga organisationers representativitet. Begränsningar av strejkrätten gör det nästan omöjligt att genomföra en laglig strejk. Under året förekom flera fall där fackliga ledare och medlemmar i fristående organisationer drabbades av trakasserier och hotelser.
LAGSTIFTNINGEN
Löntagare har rätt att bilda och ansluta sig till fackliga organisationer. Det finns emellertid restriktioner i lag om fackliga organisationers organisationsstrukturer, rätt att förhandla kollektivt och strejkrätt. Arbetsmarknadslag
Arbetsmarknadslagarna för Federationen Ryssland antogs år 2002. Den försvagade de fackliga rättigheterna i betydande utsträckning jämfört med de tidigare lagarna. Den försvagade också skyddet för organiserade arbetare.
Efter klagomål från ryska fackliga organisationer uppmanade ILO regeringen att ändra lagarna i enlighet med internationella normer. Efter långa överläggningar antogs den 30 juli 2006 den federala lagen nr 90-FZ med ändringar av cirka 300 paragrafer i arbetsmarknadslagarna. Flera tidigare lagar upphävdes samtidigt och ändringarna trädde i kraft den 6 november 2006. Emellertid beaktades bara en av ILO:s expertkommittés rekommendationer, och det delvis. Övriga ändringar gjorde facklig verksamhet än mer komplicerad än tidigare.
Regler om fackliga strukturer
Den nya lagen inför regler om hur fackliga organisationer ska vara strukturerade för att bli erkända. Det är bara fackföreningar på företagsnivå som får företräda anställda i förhållande till arbetsgivare. Ändringarna förstärker det systemet och ger alla rättigheter och garantier uteslutande till företagsfackföreningar.
Urholkning av facklig representation
Ändringar av arbetsmarknadslagarna i juli 2006 tillåter anställda att välja ett separat representativt organ även om det finns en majoritetsfackförening, om den fackföreningen inte är en strukturell del av en facklig organisation på högre nivå.
Kollektiva förhandlingar
Till skillnad från vad den tidigare lagen om kollektiva förhandlingar och avtal föreskrev, innehåller den nya inga möjligheter till kollektiva förhandlingar för enskilda yrken eller om yrkesavtal. ILO:s kommitté för föreningsfrihet rekommenderade att regeringen skulle ändra dessa bestämmelser för att göra det möjligt för fackliga organisationer att förhandla och sluta yrkesavtal. Artikel 26 i lagen har ändrats men tillåter fortfarande inte yrkesavtal utan bara interregionala avtal.
För många fackföreningar blir kollektiva förhandlingar besvärliga eftersom de har en struktur som inte stämmer med den som krävs i arbetsmarknadslagarna. Det finns ett fackförbund, flera fackförbund eller en facklig federation men ingen fackförening på arbetsplatsnivå.
På varje arbetsplats får det bara tecknas ett kollektivavtal. Om det finns flera fackföreningar på en arbetsplats måste de enligt lagen bilda ett gemensamt representativt organ med proportionell representation (beroende på varje fackförenings medlemstal) för att förhandla. Om det inte finns något sådant organ, företräds de anställdas intressen av den organisation som samlar mer än hälften av alla anställda eller, om någon sådan inte finns, av en annan facklig organisation som de anställda väljer. I enlighet med arbetsmarknadslagens nya lydelse kan den primära organisation som samlar över hälften av alla anställda på egen hand inleda kollektiva förhandlingar för alla anställdas räkning, utan att behöva bilda något särskilt organ tillsammans med övriga organisationer. De kan underrättas senare. En sådan situation gör det närmast omöjligt för små fackliga organisationer att delta i kollektiva förhandlingar.
Lagen om affärshemligheter och föreskrifterna i arbetsmarknadslagen om anställdas personuppgifter gör det mycket svårt för fackliga organisationer att skaffa sig information som krävs för kollektiva förhandlingar.
Begränsningar av strejkrätten
Arbetsmarknadslagen erkänner strejkrätten men bara under vissa villkor. En strejk får bara genomföras för att lösa en kollektiv arbetsmarknadskonflikt. Lagen erkänner inte rätten till sympatistrejker, strejker för erkännande av en facklig organisation eller mot regeringens ekonomiska och sociala politik.
Arbetsmarknadslagen föreskriver komplicerade procedurer för presentation av förhandlingskrav när det gäller kollektiva konflikter och strejk. Det finns mängder av begränsningar som gör det nästan omöjligt att strejka lagligt. Tillämpningen av lagen stödjer inte löntagarna; de flesta mål arbetsgivarna lämnar till domstol leder till att strejker olagligförklaras.
Enligt lagarna ska beslut om strejk fattas av ett allmänt möte bland arbetarna. Den reviderade lagen sänkte kravet på kvorum från två tredjedelar till 50 procent av alla anställda. Detta är den enda rekommendation från ILO som lagstiftarna tog hänsyn till.
Andra ILO-rekommendationer har ignorerats. Arbetarna måste fortfarande i förväg ange hur länge en strejk ska pågå; konflikter om det minimum av verksamhet som ska upprätthållas i oumbärlig verksamhet avgörs fortfarande av förvaltningsorgan och det råder fortfarande strejkförbud för många grupper, bland dem statstjänstemän och järnvägsarbetare. Arbetsgivare får ta in ersättningspersonal under en strejk.
Ändringarna av arbetsmarknadslagarna i juli 2006 gjorde också stridsåtgärder mer komplicerade. För att inleda kollektiva förhandlingar sedan en rapport om meningsskiljaktigheter undertecknats under förhandlingarna, måste de anställda än en gång presentera sina krav som först ska godkännas av ett allmänt möte med alla anställda på företaget. Tidigare var undertecknandet av en rapport om meningsskiljaktigheter automatiskt ett tecken på att det fanns en kollektiv konflikt. Enligt de nya föreskrifterna kan en strejk bara genomföras under en tvåmånadsperiod räknat från beslutet om strejk. Tidigare kunde de anställda fritt bestämma när strejken skulle börja och själva besluta om att senarelägga eller genomföra den.
RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN
Diskriminering på grund av fackligt arbete
Fackliga ledare och aktiva blir ofta diskriminerade av sina arbetsgivare. Anställda pressas för att gå ur facket.
Vägran att överföra medlemsavgifter
Den allra vanligaste kränkningen är fortfarande vägran att överföra de fackliga medlemsavgifterna. Enligt artikel 377 i arbetsmarknadslagen är arbetsgivarna skyldiga att göra det.
Vägran att registrera fackföreningar
I praktiken ställer de statliga registermyndigheterna ofta högre krav för att registrera fackföreningar än de gör för kommersiella organisationer som genomgår fullständiga registerprocedurer.
KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006
Fackliga ledare hindras från att besöka arbetsplats
Ordföranden för den fackliga organisationen i hamnen i Murmansk och inspektörer för arbetarskydd nekades komma in i hamnen. Hamnförvaltningen, som kontrollerar hamnens verksamhet och utfärdar inpasseringskort, vägrade utfärda några kort trots tidigare domstolsbeslut som beordrat den att göra det. I flera månader tvingades fackföreningen köpa ”entimmeskort” för att fackliga ledare skulle kunna komma in på området men senare täpptes den möjligheten igen. Följden blev att fackliga ledare inte fått tillträde till sina medlemmars arbetsplatser. De har nekats möjlighet att kommunicera med medlemmarna och att kontrollera om föreskrifter i lagen om arbetarskydd respekteras.
Medlemmar av fackföreningen PROFSVOBODA (OAO Surgutneftegaz i staden Surgut) nekades tillträde till medlemmarnas arbetsplatser. Överklaganden till åklagarämbetet har när detta skrivs inte avgjorts.
Trakasserier av fristående fackförening på GM-AvtoVAZ (Togliatti)
I juli 2006 höll en grupp arbetare på GM-AvtoVAZ ett möte och bildade en fristående fackförening. Sedan listan på ledamöter av den fackliga kommittén och protokollet från mötet lämnats in till arbetsgivaren, utsattes fackföreningen för hårda påtryckningar. Ledningen för GM-AvtoVAZ kopplade ur anslutningen till e-post och telefon på kommitténs ordförandes arbetsplats och två kommittéledamöter flyttades ”tillfälligt” till nya arbetsuppgifter utan att de gått med på det. Den 19 november sparkades Ilsiyar Sherafutdinova, biträdande ordföranden för fackföreningskommittén, på falska anklagelser om otillåten frånvaro från arbetet.
Avskedanden och hot mot medlemmar av PROFSVOBODA, den fristående fackföreningen av OAO Surgutneftegaz-arbetare (Surgut)
Den primära fackliga organisationen av OAO Surgutneftegaz-arbetares fristående fackförening PROFSVOBODA bildades och registrerades i mitten av år 2006. Så snart den bildats utsattes medlemmarna för påtryckningar. De åtalades, avskedades och fråntogs lön under olika förevändningar. I juni sparkades exempelvis två kranskötare och senare åtalades flera elektriker. I oktober blev en av organisationens grundare sparkad. En av organisatörerna av fackföreningen fick disciplinstraff fyra gånger på två månader och hans lön sänktes från 6 000 till 2 000 rubel (från 240 till 80 US-dollar) i månaden. En annan fackföreningsmedlem fick sin lön närmast halverad efter riggade inspektioner. Förare som reparerade sina egna fordon fick reparationsbidragen sänkta till nästan en tredjedel av vad andra anställda fick osv. Ledningen hade bestämt sig för att inte erkänna fackföreningen, i synnerhet inte i domstolsärenden om kränkningar av de diskriminerade löntagarnas rättigheter.
Fackförening NABAT fackförening på aluminiumverket SUAL-UAZ (Kamensk-Uralsky) krossas …
I oktober 2006 höll över 500 anställda vid aluminiumverket SUAL-UAZ (i staden Kamensk-Uralsky) ett möte och bestämde sig för att bilda NABAT-fackföreningen. Dagen därpå började biträdande generaldirektören samla in försäkringar från anställda om att de bara deltagit i mötet av en händelse, och om att beslutet att bilda en fristående fackförening påverkats av massan samt att de ångrade sig och inte skulle gå med i NABAT-fackföreningen. Den fackliga ledaren S.V. Kogana, hans vice, S.V. Loparevich och flera andra aktivister samt deras familjemedlemmar sparkades. Fackföreningen utsattes för hårt tryck också i lokala massmedier. Direktörerna för anläggningen skickade meddelanden med namnen på de sparkade till alla lokala företag för att hindra dem från att få arbete någon annanstans. Åklagarmyndigheten och stadens arbetsinspektion vägrade medverka till en lösning av konflikten som de påstod låg utanför deras behörighet. Fackföreningen fick inte teckna kollektivavtalet.
… och fackföreningen på ZAO KB ”Citybank” (Moskva)
I december 2006 bildades en primär facklig organisation på ZAO KB ”Citybank” i Moskva. Några dagar senare meddelade bankens ledning att avdelningen skulle omorganiseras vilket påverkade hälften av dem som gått med i fackföreningen. Ledningen höll möten med alla organiserade anställda och kritiserade beslutet att bilda en fackförening. De hotade med att hindra medlemmarnas fortsatta anställningar och i vissa fall också med åtal för brott och ansåg att möten i arbetsgrupper som informerade om att fackföreningen bildats var illegala. Åtta fackföreningsmedlemmar förklarades övertaliga, en medlem av den fackliga kommittén flyttades till andra arbetsuppgifter i strid med anställningskontraktet och en annan sparkades för påstådd otillåten frånvaro. Citybanks direktörer gjorde en internutredning av fackföreningsordförandens aktiviteter innan han anställdes av banken. När detta skrivs ligger anmälningar mot dessa åtgärder i domstol.
Medlemsavgifter överförs inte till fackets bankkonton
OAO ”Aeroflot – Russian Airlines” slutade överföra medlemsavgifterna till fackföreningen för anställda hos Aeroflot med hänvisning till de tidigare beslut som fattats av Savelovsky-domstolen i Moskva, som funnit att fackföreningen inte var en primär facklig organisation och därför inte omfattades av kollektivavtalet. Beslutet överklagades men organisationen fick inte rätt till medlemsavgifterna.
År 2006 slutade ledningen för den kommersiella hamnen OAO Murmansk överföra medlemsavgifterna till fackets konto utan att ange skäl till det och i strid med en sedan länge etablerad praxis.
Förvaltningen för OAO Surgutneftegaz (Surgut) vägrade överföra medlemsavgifter till den fristående fackliga organisationen PROFSVOBODA som bildats av anställda på OAO Surgutneftegaz år 2006, trots att organisationen blivit statligt registrerad. Överklagandet till åklagarkontoret har när detta skrivs ännu inte avgjorts.
Förvaltningen för enheten för akutvård vid Moskvas hälsovårdsministerium vägrade dra medlemsavgifter från anställdas löner och överföra dem till den fackliga organisationen ”Feldsher.ru”. Medlemmarnas överklagande lämnades utan avseende.
Upp
Publicerad av LO-TCO Biståndsnämnd i samarbete med Amnesty. LO-TCO Biståndsnämnd är LO:s och TCO:s gemensamma organ för internationellt fackligt utvecklingssamarbete. För mer info: www.lotcobistand.org, info@lotcobistand.org Översättning: Kerstin Wallin