Kränkningar av fackliga rättigheter 2009

Folkmängd: 142,8 milj. / Huvudstad: Moskva
Grundläggande ILO-konventioner som ratificerats: 29 - 87 - 98 - 100 - 105 - 111 - 138 - 182

Trots kritik från ILO finns de restriktiva bestämmelserna i arbetsmarknadslagen fortfarande kvar. Strejkrätten är så begränsad att praktiskt taget alla strejker anses olagliga, ofta av byråkratiska skäl. Hotelser som kan kulminera i gripanden fortsätter att förekomma. Minst tre fackföreningsmedlemmar och en kvinnlig aktivist överfölls och minst två hotades till livet.

LAGSTIFTNINGEN

Löntagare har rätt att bilda och ansluta sig till fackliga organisationer. Lagen innehåller emellertid restriktioner i fråga om organisationernas struktur, rätt att förhandla kollektivt och strejkrätt.

Arbetsmarknadslagen från år 2002 innebar att de fackets och de organiserade löntagarnas rättigheter försvagades avsevärt.

Efter klagomål från ryska fackliga organisationer uppmanade ILO regeringen att ändra lagarna i enlighet med internationella normer. År 2006 infördes runt 300 ändringar men man beaktade bara delar av rekommendationerna från ILO:s expertkommitté om tillämpning av konventioner och rättigheter. De övriga ändringarna gjorde bara facklig verksamhet ännu mer komplicerad än tidigare.

Arbetsmarknadslagen införde regler om hur fackliga organisationer ska vara uppbyggda för att bli erkända och kunna förhandla kollektivt. Det är bara fackföreningar på företagsnivå (primära organisationer) som får företräda anställda i kontakter med arbetsgivarna. Ändringarna förstärkte det systemet, men om det inte finns någon primär organisation på ett företag, eller om den organisationen representerar mindre än hälften av de anställda, får dessa enligt lag välja något annat organ som sin representant.

Enligt de nya lagarna får enskilda yrkeskategorier inte förhandla kollektivt och de får heller inte omfattas av kollektivavtal. ILO:s kommitté för föreningsfrihet rekommenderade regeringen att ändra bestämmelserna så att fackliga organisationer ska kunna förhandla och sluta yrkesavtal. De ändringar som nyligen införts i artikel 26 tillåter fortfarande inte yrkesavtal utan bara interregionala avtal.

Många fackliga organisationer har svårt att förhandla kollektivt på grund av att de har en struktur som inte stämmer med den som arbetsmarknadslagarna kräver. Det kan finnas ett fackförbund, flera fackförbund eller en facklig federation men ingen primärorganisation på arbetsplatsnivå.

Det får bara finnas ett kollektivavtal på varje arbetsplats. Om det finns flera fackföreningar på en arbetsplats kan de enligt lagen bilda ett gemensamt organ med proportionell representation (beroende på medlemstal) för att förhandla. Den samorganisationen måste representera minst 50 procent av de anställda. En primärorganisation som samlar över hälften av alla anställda kan på egen hand inleda förhandlingar för alla anställdas räkning, utan att behöva bilda något särskilt organ. Om det inte finns någon samorganisation med över 50 procent av de anställda kan dessa själva välja en primärorganisation eller ett annat organ till sin representant.

Arbetsmarknadslagen erkänner strejkrätten, men bara under vissa särskilda villkor. En strejk kan bara genomföras för att få till stånd en lösning på en kollektiv tvist. Lagen erkänner ingen rätt till sympatistrejker eller strejker om frågor som rör statens politik.

Arbetsmarknadslagen föreskriver komplicerade procedurer för presentation av förhandlingskrav när det gäller kollektiva konflikter och strejk. Det finns mängder av byråkratiska begränsningar som gör det nästan omöjligt att strejka lagligt. Som exempel kan nämnas att fackföreningen i förväg måste tala om hur länge strejken ska pågå. När förhandlingarna strandat måste den presentera sina krav på nytt och strejken måste hållas inom två månader efter omröstningen som godkänt den. En administrativ myndighet avgör det minimum av arbete som måste bedrivas under strejken. Många löntagarkategorier, som statstjänstemän och järnvägsarbetare, får inte strejka alls. Arbetsgivare får ta in ersättningspersonal under en strejk och domstolarna brukar i regel bevilja arbetsgivarnas begäran om att strejker ska olagligförklaras.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN OCH KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2008

Den globala finanskrisen och fallande oljepriser bidrog till en våg av massiva avskedanden, ökning av eftersläpande löner och spontana protestaktioner. Flera MR- och fackliga aktivister angreps.

IFS medlemsorganisationer upplevde att offentliga myndigheter allt oftare blandade sig i deras verksamhet. I september, strax efter det att organisationerna offentliggjort sina krav inför Världsdagen för anständiga arbeten, reagerade många TV-kanaler med vad som i praktiken var förtal. Medlemskapet i IFS framställdes som ”misstänkt”. I vissa regioner varnade guvernörerna organisationerna i Federation of Independent Trade Unions (FNPR) för att delta i gatuaktionerna under Världsdagen för anständigt arbete. Viceguvernören i Pskov-regionen försökte få de lokala FNPR-ledarna att skriva på en petition som skulle skada FNPR:s rykte.

All-Russia Confederation of Labour (VKT) och Labour Confederation of Russia (KTR) rapporterade att statstjänstemän på olika nivåer pressade fackliga organisationer att gå över till konfederationen Sotsprof. Den är ”följsam” och får därför uppenbara förmåner från myndigheterna. På flera företag har vissa tjänstemän främjat bildandet av Sotsprof-organisationer för att undergräva VKT-anslutna lokala fackföreningar.

Antifackligt agerande är vanligt. Arbetsgivare försöker slippa erkänna facket och förhandla kollektivt och trakasserar till och med fackliga ledare och aktiva. Löntagarna pressas allt oftare att gå ur fackföreningarna. Det är fortfarande vanligt att företagen vägrar överföra fackföreningsavgifter som dragits från lönerna till fackföreningarna. Dessa kan motarbetas av både inhemska företag och ryska dotterbolag till multinationella företag. Flera aktivister avskedades under året, även om en del fick tillbaka jobben efter fackliga åtgärder eller domstolsbeslut.

De statliga registreringsmyndigheterna ställer i regel högre krav för att registrera fackliga organisationer än de gör för kommersiella organisationer.

Det har blivit mycket vanligt med kontrakts- och visstidsanställningar genom bemanningsföretag. Många företag använder detta för att försvaga existerande fackliga organisationer. Många som är anställda av bemanningsföretag har blivit intresserade av fackliga organisationer, men såväl dessa företag som andra brukar bekämpa organisering.

Förra årets rapport redovisade en arbetskonflikt på ”Ford Motors” fabrik 2,4 mil utanför Sankt Petersburg. En antifacklig arbetsgivare fick stöd av åklagarkontoret i regionen Leningrad. Den 29 januari olagligförklarades strejken av domstolen i Leningrad. Vladimir Lesik, videordförande för den lokala fackföreningen, varnades för att han kunde ställas inför rätta för missbruk. Senare blev en annan fackföreningsledare misshandlad och hotad till livet.

Den 8 november överfölls Alexey Etmanov, ordförande för den lokala fackföreningen och en av flera ordföranden för Inter-regional Trade Union of Automobile Industry Workers (ITUA, anslutet till VKT och IMF). Etmanov lyckades skrämma iväg sina angripare och trodde de var vanliga banditer. Dagen därpå fick emellertid vice ordföranden för fabriksfackföreningen, Vladimir Lesik, ett telefonsamtal som informerade honom om att händelsen var en ”lätt” varning med anledning av organisationens verksamhet.

Den 14 november överfölls Etmanov än en gång till. Polisen grep till sist angriparen.

Samtidigt hade de statliga myndigheterna hållit ett öga på ITUA. Efter organisationens strejk år 2007 började skatteinspektörerna plötsligt intressera sig för den. Några sympatiserande fackföreningar utsattes också för bevakning. Inspektörerna begärde att få flera fackliga handlingar, inklusive medlemsmatriklar. I oktober beslutade appellationsdomstolen emellertid att skatteinspektörerna inte fick begära ut några listor på fackföreningsmedlemmar.

Företaget beslutade för sin del att stämma arbetarna och kräva ersättning för skadorna som uppstod efter 2007 års strejk. 31 anställda, som strejkat i nästan en månad, stämdes på 4 500 000 RUR (motsvarande 98 000 euro). Vid årets slut hade ärendet fortfarande inte avgjorts.

I juni och juli angreps Alexei Gramm och Sergei Bryzgalov, ITUA-aktivister på OAO "TagAZ" (staden Taganrog) som bygger Hyundai-bilar, sedan de deltagit i en strejkvakt vid företagsgrindarna. Bryzgalov tvingades senare till sjukhusvård. Bara någon med tillgång till företagets centraldator kunde få reda på när de fackliga aktivisterna skulle stå vid grindarna. Gramm och Bryzgalov försökte få information om löner och ersättningar som betalats ut och få ledningen att erkänna fackföreningen. En annan aktivist, Sergey Penchukov, fick dessförinnan per telefon höra att han ”inte skulle bli gammal” i Taganrog. Fackföreningsmedlemmarna vände sig till polisen men utredningen hade vid årets slut ännu inte givit några resultat.

Kampanjen mot den FNPR- och UNI-anslutna organisationen Torgovoye Yedinstvo på Leroy Merlin Vostok, ett ryskt dotterbolag till den franska detaljhandelskedjan, fortsatte under året. I januari och februari drabbades Ivan Kochura av allvarliga disciplinära åtgärder. Ingen hade klagat på hans arbete innan fackföreningen bildades. De 13 april fick han sparken, bara tio dagar efter det att de anställda haft en strejkvakt utanför ett av varuhusen i protest mot det antifackliga förtrycket. En annan aktivist tvingades bort från företaget genom att hans arbetsschema blev alldeles omöjligt för en person med familj. UNI vände sig till Adeo Groups huvudkontor, men ledningen struntade i situationen. I december vägrade distriktsdomstolen att ge Kochura arbetet tillbaka. När detta skrivs har emellertid domen upphävts av Moskvas regiondomstol och ärendet har skickats tillbaka till underrätten för ny prövning.

Under år 2007 begärde ledningen för de ryska järnvägarna att myndigheterna skulle bevilja tillstånd till upplösning av järnvägsarbetarförbundet Trade Union of Railway Locomotive Brigades (RPLBZ, anslutet till IFS-anslutna KTR). I början av år 2008 vräktes alla RPLBZ:s territoriella och lokala organisationer från sina kontor, ibland med ”hjälp” från transportmilis. Det interregionala åklagarkontoret för transporter startade en inspektion av den fackliga verksamheten. Enligt RPLBZ:s uppfattning var inspektionen olaglig och därför vägrade man samarbeta, men åklagarna fortsatte på grundval av arbetsgivarens bevis. Sedan man funnit att organisationen inte omfattade tillräckligt många territorier krävde åklagarna att RPLBZ skulle ändra sina stadgar, och Lyublin-domstolen i Moskva höll med. RPLBZ uppmanades att registrera sig på nytt, som interregional snarare än nationell organisation, vilket skulle skapa en rad administrativa problem. Samtidigt fortsatte trakasserierna av fackföreningsmedlemmar och deras familjer och när detta skrivs har organisationen tvingats lämna KTR för att i stället gå med i Sotsprof.

Den 6 mars hölls en IUL-protest rum nära en Marks & Spencer-butik i centrala Moskva. Fem deltagare, bland dem ledaren för VKT, aktivister och en journalist från fackföreningspressen, greps och kvarhölls en kort tid.

Carine Clement, en fransk aktivist från organisationen "Convoi syndical" som arbetar med fackligt aktiva och andra civila organisationer, överfölls den 13 november i Moskva. Hon fick ligga på sjukhus i två dagar. Hon hade tidigare hotats vid flera tillfällen.

Upp

Läs mer om Ryssland på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida