Kränkningar av fackliga rättigheter 2007

FOLKMÄNGD: 4,3 milj. / HUVUDSTAD: Chisinau / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 – 87 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 - 182

Landets lagar har fortfarande långt kvar till ILO:s normer i fråga om strejkrätt och skydd mot antifacklig diskriminering. Regeringen fortsätter att med hjälp av företagsledningar utöva påtryckningar på fackföreningar för att de ska lämna den fristående konfederationen CSRM (ansluten till IFS).

LAGSTIFTNINGEN 

Rätten att bilda och gå med i en fackförening är inskriven i författningen. Lagen om fackföreningar från juli 2000 föreskriver facklig självständighet. Den reglerar också grundläggande fackliga rättigheter som kollektivavtalsförhandlingar och skydd för fackliga tillgångar samt garanterar facklig verksamhet. 

Begränsningar av strejkrätten 
Statstjänstemän och anställda i oumbärlig verksamhet får inte strejka. Listan över anställda som saknar strejkrätt är längre än ILO:s förteckning över verksamhet som definieras som oumbärlig. Arbetsmarknadslagstiftningen förbjuder uttryckligen att ersättningspersonal sätts in under strejker. 

Arbetsmarknadslagstiftningen förbjuder politiska strejker och tillåter inte uttryckligen sympatistrejker. 

Inga sanktioner för kränkningar av fackliga rättigheter
Strafflagen avskaffade sanktionerna för brott mot fackföreningslagen. För närvarande innehåller varken strafflagen eller lagen om förvaltningsbrott några särskilda sanktioner för brott mot fackliga rättigheter. Det ger åklagarna möjlighet att avvisa fackliga organisationers anmälningar av arbetsgivarnas och regeringens antifackliga agerande och kränkningar av fackföreningslagen sker ostraffat. Efter rekommendationer från ILO tog regeringen fram förslag till ändringar som skulle bestraffa statliga tjänstemän som hindrade facklig verksamhet genom böter på mellan 75 och 200 basenheter (när detta skrivs: 1 400 – 4 000 Ley eller 88 - 235 euro). Utkastet har när detta skrivs inte antagits. 

Bristande insyn tillåter manipulationer
Lagstiftningen innehåller inga tydliga regler för hur fackliga representanter i statliga företags ledningar eller trepartsorgan ska utses. Följden har blivit att regeringen manipulerar löntagarnas val av facklig organisation och tillsätter representanter från den medgörliga, regeringsstödda fackliga organisationen även om den från början inte har några medlemmar på företaget i fråga. Under år 2005 uteslöts CSRM:s representanter från flera styrelser. De förlorade också sin andel av platserna i statliga styrelser (med undantag för styrelsen för utbildning, ungdoms och idrott) som är förbehållna för fackliga representanter.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN

Lagstiftningen upprätthålls fortfarande dåligt
Varken arbetsinspektionen eller åklagarämbetet har varit effektiva när det gällt att bevaka och upprätthålla respekten för arbetslivsnormerna, i synnerhet föreningsrätten.

Fackföreningar utsatta för regeringens påtryckningar
Centrala och lokala myndigheter utövar ständiga och avsiktliga påtryckningar på fackföreningar, deras medlemmar och ledare. Flera fall där myndigheterna ingripit i fackliga möten rapporterades under året. Företagsdirektörer som påverkats av regeringen har mängder av tillfällen att utöva påtryckningar på fackföreningarna eftersom de tillhör samma organisationer på företagen och har rätt att delta i de fackliga mötena. Regeringens mål är att tvinga fackföreningarna att lämna CSRM och gå med i konfederationen Solidaritatea, som är en mycket medgörligare partner till regeringen. I juni organiserade Agroinsind, en av de fackliga organisationerna som drabbades av myndigheternas ingripande, ett särskilt seminarium för strategiplanering för att bekämpa kränkningarna av de fackliga rättigheterna.

I slutet av år 2005 sade presidenten V. Voronin att det var ”nödvändigt att etablera en enda facklig organisation”.

Regeringen envisas med att undvika offentlig debatt om ingripanden i facklig verksamhet. Trots ILO:s rekommendationer och CSRM:s initiativ tar regeringen inte upp frågan om kränkningar av fackliga rättigheter på dagordningen för den trepartssammansatta ekonomiska och sociala kommittén. 

KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006

Bakgrund
Moldavien är ett av Europas fattigaste länder med hög arbetslöshet och en mycket stor informell sektor. Eftersom landet är mycket beroende av energi utifrån, var Moldavien bland de länder som drabbades särskilt hårt av gasgrälet med Ryssland i början av året och gick sedan med på högre priser. I september hävdade utbrytarregionen Transistrien sina krav på självständighet och senare anslutning till den ryska federationen i en folkomröstning som inte erkändes vare sig i Moldavien eller internationellt.

Kampanj mot fackföreningen Sindlukas
Sindlukas, den fackliga organisationen för handeln, Horeca och service, blev måltavla för regeringens kampanj för att tvinga CSRM-anslutna organisationer att gå över till konfederationen Solidaritatea. I maj gav Vladimir Nirka, chef för handels- service- och cateringavdelningen av Chisinaus kommunstyrelse, företagschefer order om att överföra företagsfackföreningar från Sindlukas till en organisation som var ansluten till Solidaritatea. Cheferna för företagen i Chisinau som sålde andra produkter än livsmedel fick liknande instruktioner. Under andra hälften av år 2006 organiserade avdelningspersonal ett antal möten med cheferna för statliga, kommunala och privata företag under vilka de privata företagarna varnades för att deras licenser skulle dras in och verksamheten förhindras om de inte påverkade sina fackföreningar.

Kampanjen blev framgångsrik på flera företag. De anställda på skolcateringföretaget ”Adolescencea” röstade under press för att gå över. Lydia Sarandi, biträdande direktör för skolcateringföretaget ”Liceist”, samlade sina anställdas namnteckningar utan att göra klart för dem vad detta syftade till. De fackliga ledarna fick ingen information om kampanjen. Senare blev det uppenbart att namnteckningarna behövdes för att skriva ”protokoll” från ett fackligt möte där man ”beslutat” lämna Sindlukas. Ledningen använde det förfalskade protokollet för att sluta överföra fackföreningsavgifterna till Sindlukas bankkonto. Liknande metoder användes på cateringföretaget ”Bukurina El”.

Som en följd av kampanjen förlorade Sindukas nio stora företagsorganisationer med sammanlagt över 1 000 medlemmar.

Läs mer om Moldavien på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida