
Här kan du även ladda ner rapporten per kontinent och land. ![]()

Ladda ner rapporten på engelska, spanska, franska och tyska på
IFS webbsida ![]()

FOLKMÄNGD: 5 milj. / HUVUDSTAD: Tbilisi / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 – 87 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 - 182
Den nya arbetsmarknadslagen som trädde i kraft i juli 2005 minskade de fackliga organisationernas rätt till kollektiva förhandlingar och gjorde det lätt för arbetsgivarna att avskeda anställda. De flesta lagstiftade restriktionerna för de fackliga rättigheterna fanns kvar trots ILO:s kritik. Det kom rapporter om att företagsledningar hindrat fackliga aktiviteter.
Rättigheter erkända
Rätten att bilda och gå med i fackföreningar är erkänd i lag. 1997 års fackföreningslag innehåller omfattande föreskrifter om löntagarnas grundläggande fackliga rättigheter. Anställda i statliga organ omfattas av en särskild lag om statlig tjänst som också erkänner föreningsrätten, men det finns vissa begränsningar för rättsskipande myndigheter och Allmänna åklagarämbetet. Kollektiva förhandlingar erkänns i lagen om kollektivavtal och kontrakt, som också fastställer sanktioner mot dem som vägrar delta i förhandlingar. Strejkrätten är likaså erkänd och arbetsgivarna får inte ägna sig åt antifacklig diskriminering.
Krav på minsta antal medlemmar
Enligt lagen krävs minst 100 personer för att en fackförening ska kunna bildas - ett krav som anses orimligt av ILO:s expertkommitté om tillämpning av konventioner och rekommendationer. När det finns en fackförening får den bilda avdelningar på företagsnivå med minst 15 medlemmar.
Potentiella begränsningar
Lagen om avstängning och förbud för frivilligorganisationers verksamhet anger villkor för när frivilligorganisationer (inklusive fackföreningar) kan suspenderas. Det slutliga ansvaret för sådana beslut ligger hos domstolarna. Förbud kan exempelvis utfärdas på grund av ”framkallande av nationell oro eller samhällskonflikter”.
Ny arbetsmarknadslag minskar fackets rättigheter
I maj antog parlamentet den nya arbetsmarknadslagen som trädde ikraft i juli 2006. Regeringen beskrev den som en av de mest ”liberala” arbetsmarknadslagarna i världen. Den inför en politik för anställning och avskedande som gör att anställda kan avskedas utan några giltiga skäl bara de får avgångsvederlag motsvarande en månadslön. Detta har skrämt anställda från att organisera sig och lägga fram sina krav för arbetsgivarna eftersom de är rädda att förlora sina jobb. Under tiden ger lagen arbetsgivarna rätt att på egen hand utforma regler för flera olika arbetsförhållanden som exempelvis arbetstiden som traditionellt avgjorts i kollektivavtalsförhandlingar. Lagen definierar kollektivavtal som kontrakt mellan en arbetsgivare och två eller fler anställda, och marginaliserar därmed de fackliga organisationerna som förhandlingsparter på arbetsplatserna.
Trots de fackliga protesterna och en demonstration med 1 000 deltagare, valde regeringen att inte arrangera samråd. Enligt myndigheterna var den nya lagen nödvändig för att attrahera utländska investeringar men den uppfattningen delades, märkligt nog, inte av Georgiens arbetsgivarorganisation. Georgiens arbets-, sjukvårds- och socialminister, hr. Chipashvili, förklarade för den internationella fackföreningsrörelsen att man ”inte hade tid” att förhandla med de fackliga organisationerna eftersom lagen ”måste antas väldigt snabbt” och att man inte var beredda att ”lyssna på fackföreningarnas argument” förrän efter det att lagen antagits.
Begränsningar av strejkrätten
Den nya arbetsmarknadslagen inför en rad begränsningar av strejkrätten. En strejk får inte pågå längre än 90 dagar i sträck, oavsett vilken typ av sysselsättning det gäller, och är bara laglig om en ”varningsstrejk” på högst tre dagar ägt rum 1-14 dagar innan den ”riktiga” strejken. Artikel 51 i lagen anger att anställda som blev uppsagda innan konflikten startade inte får strejka.
Otillräckligt skydd
Även om lagen ger skydd mot antifackliga trakasserier rapporterar både GTUC och dess medlemmar många fall där företagsledningar hindrar facklig organisering. Rapporter om hotelser och trakasserier på grund av facklig verksamhet kommer från kommunalanställda (i Tbilisi), anställda inom utbildningsväsendet, i gruvor, oljeledningsanläggningar, hamnar och vinproduktion. Arbetsmarknadsministeriet uppgavs utreda en del av klagomålen, men inga åtgärder vidtogs.
Internationella normer respekteras inte
Mängder av kränkningar av fackliga rättigheter fick GTUC att lämna in ett klagomål till ILO:s kommitté för föreningsfrihet i september 2004. Trots flera uppmaningar från kommittén kommenterade regeringen inte GTUC:s anklagelser. Kommittén tvingades därför till slut pröva ärendet utan att känna till regeringens syn på det, vilket man beklagade. Flera krav från ILO på att landets lagstiftning skulle ändras i överensstämmelse med internationella normer har fortfarande inte besvarats.