Kränkningar av fackliga rättigheter 2007

FOLKMÄNGD: 1,3 milj. / HUVUDSTAD: Tallinn / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 - 87 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 - 182

Det är vanligt med kränkningar av fackliga rättigheter i Estland. Statsanställda har fortfarande inte strejkrätt även om olika regeringar i flera år lovat ändra på det. Fackliga organisationer lyckades hindra en lagreform som skulle ha medfört avsevärda begränsningar av deras rättigheter på arbetsplatserna.

LAGSTIFTNINGEN 

Fackföreningslagen som antogs år 2000 garanterar rätten att organisera fackliga organisationer.

Diskriminering och personuppgifter
Antifacklig diskriminering förbjuds både i lagen om anställningskontrakt och i fackföreningslagen. En ändring av inkomstskattelagen, som trädde i kraft den 1 januari 2003, tvingar emellertid fackliga organisationer att överlämna listor över alla sina medlemmar, med personnummer, såvida inte medlemmarna motsätter sig det och därmed förlorar rätten att göra avdrag för fackföreningsavgifterna. 

Kollektiva förhandlingar
Lagarna innehåller föreskrifter om kollektiva förhandlingar och konfliktlösningar.

Strejkförbud i offentlig sektor
Stats- och kommunalanställda har inte strejkrätt. Förbudet gäller alla, alltså även stödpersonal som chaufförer och elektriker. För sex år sedan lovade regeringen häva förbudet och i slutet av år 2005 lade socialministern till slut officiellt fram ett förslag till lag om detta, men förslaget skickades aldrig till parlamentet. 

Andra löntagare har strejkrätt och det är förbjudet att vidta repressalier mot strejkande. 

Kontroversiell reform om arbetsplatsrepresentation
År 2006 utkämpades en bitter strid mellan de fackliga organisationerna och regeringen, om en ny lag om löntagarnas representation (antagen i december). Regeringen använde EU-direktivet om löntagarnas rätt till information och samråd som förevändning för att införa en reform som i praktiken innebar att fackliga representanter skulle bannlysas från arbetsplatserna. Ett ingripande från centralorganisationen EAKL (ansluten till IFS) med hjälp av ILO och internationell solidaritet åstadkom ett resultat som kan accepteras. Fackliga arbetsplatsombud förlorade inte sina rättigheter på arbetsplatserna och kommer att samarbeta med de representanter som personalen väljer i stormöten. Å andra sidan förlorade fackföreningar för anställda i offentliga tjänster sin rätt till information och samråd i samband med organisatoriska förändringar. Tiden får utvisa om den svaga regleringen av procedurerna för val av löntagarnas representanter kommer att skapa situationer där dessa blir beroende av arbetsgivarna och/eller utnyttjas för att urholka fackföreningarnas ställning.

Den nya lagen införde också sanktioner för företag som inte tar med fackföreningarna i information och samrådsförfaranden. Det finns emellertid ännu inga föreskrifter om lämpliga straff för företag som kränker fackliga rättigheter på andra sätt.

2005 års lag om löntagarnas medverkan i företag och företagsgrupper på EU-nivå samt europeiska företag reglerar europeiska företagsråd och rätten till information och samråd i europeiska företag. Löntagarnas representanter för företag som anges i lagen måste utses av de anställda i ett möte som arbetsgivaren kallar till. De fackliga organisationerna tror att lagens verkliga syfte är att minska deras inflytande i multionationella företag och ge arbetsgivarna möjligheter att manipulera löntagarrepresentanter. De fackliga organisationerna har inte konsulterats innan texten antogs. 

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN 

Trakasserier
Centralorganisationen EAKL meddelar att antifackliga åtgärder är mycket vanliga i privat sektor. Vissa företag avråder sina anställda från att bilda fackföreningar och hotar med avsked eller sänkta löner och förmåner om de organiserar sig, eller särskilda förmåner om de låter bli. Ibland bildas gula fackföreningar. Även om alla sådana åtgärder är förbjudna i lag vidtar arbetsinspektörerna inga åtgärder mot dem. Avskedade löntagare kräver sällan att få tillbaka sina arbeten, eller kompensation, på grund av motvilja mot att gå till domstol. 

Kollektiva förhandlingar
Arbetsgivarna är i regel ovilliga att delta i kollektiva förhandlingar och förhalar processen. Uppskattningsvis 20-25 procent av arbetskraften omfattas av kollektivavtal. Lönenivåerna för statstjänstemän fastställs i centrala förhandlingar mellan regeringen och de fackliga organisationerna. Efter att i åratal ha ignorerat de fackliga organisationernas förhandlingsförslag, har regeringen under år 2006 nått en preliminär överenskommelse med EAKL om lönehöjningar.

KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006

Bakgrund
Under året förekom en rad strejker och konflikter med regeringen, särskilt inom områdena transport, utbildning och kultur och hälsovård. Under tiden ratificerade parlamentet den 11 oktober ILO:s konvention om minimiålder vilket innebär att man nu ratificerat ILO:s viktigaste konventioner.

Bortviftade av ministern
Förslaget till reform av löntagarrepresentation på arbetsplatserna försämrade relationerna mellan de fackliga organisationerna och regeringen. Den 11 april viftade justitieministern Rein Lang bort den estländska fackföreningsrörelsen som ”en fiktion” i sitt tal till parlamentet. Även om några ledamöter från oppositionen krävde att han skulle be om ursäkt gjorde han aldrig det.

Vägrar erkänna fackföreningen
Det estländska dotterbolaget till multinationella Elcoteq (elektroniktillverkare) har en tradition av konflikt med sin fackförening. År 2006 vägrade företaget gå med på kollektiva förhandlingar med en lokalavdelning av metallarbetareförbundet, under förevändningen att antalet medlemmar var för långt. Fackföreningen är den enda löntagarorganisationen på företaget och lagarna har inget krav på ett lägsta medlemstal för kollektivavtalsförhandlingar.

Läs mer om Estland på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida