
Här kan du även ladda ner rapporten per kontinent och land. ![]()

Ladda ner rapporten på engelska, spanska, franska och tyska på
IFS webbsida ![]()

FOLKMÄNGD: 3,2 milj. / HUVUDSTAD: Tirana / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 – 87 – 98 – 100 – 105 - 111 – 138 - 182
Grundläggande fackliga rättigheter erkänns i lag men facklig verksamhet stöter ofta på hinder. Restriktionerna för strejker i offentliga tjänster och allmännyttig verksamhet är alltför vida enligt internationella normer. I juni vräktes de två centralorganisationerna från sina kontor vilket utlöste protester från den internationella fackföreningsrörelsen.
Föreningsfrihet
Författningen ger alla rätt att organisera sig för lagliga ändamål. Anställda har frihet att bilda fackföreningar och gå med i sådana för att försvara sina yrkesintressen och arbetsvillkor. Militär personal och högre statstjänstemän får dock inte organisera sig. Enligt arbetsmarknadslagen måste en fackförening ha minst 20 medlemmar för att kunna registreras.
Skydd mot antifackliga trakasserier
Arbetsmarknadslagen innehåller flera garantier mot antifacklig diskriminering. Avskedanden på grund av fackligt medlemskap är förbjudna och den som drabbas har rätt till ersättning motsvarande en årslön plus annan ersättning som kan vara aktuell. Arbetsgivare som utövar påtryckningar på anställda för att de inte ska gå med i facket kan drabbas av böter på upp till 40 gånger den lagstadgade minimilönen.
Kollektiva förhandlingar
Rätten till kollektivavtalsförhandlingar på företags- och sektorsnivå är inskriven i arbetsmarknadslagen. Regeringen kan inte ingripa i sådana förhandlingar. Förhandlingar på nationell nivå får bara ske i det trepartssammansatta nationella arbetarrådet, men det har inte fungerat sedan regeringsskiftet.
Arbetsmarknadsministern kan bestämma att kollektivavtal för en sektor ska utsträckas att gälla alla anställda inom den berörda sektorn. Om parterna inte når en överenskommelse kan de använda procedurerna för medling och skiljedom. Skiljeförfarande blir aktuellt bara om båda parter samtycker till det, såvida det inte gäller oumbärliga tjänster där skiljeförfarandet är obligatoriskt.
Den fackförening som har de flesta medlemmarna i ett givet verksamhetsområde eller företag betraktas som mest representativ. Lagen ger arbetsgivarna och deras organisationer rätt att vägra teckna kollektivavtal om det inte finns någon representativ fackförening. Representativiteten måste styrkas med ett intyg om det totala antalet medlemmar, bekräftat av notarie på fackföreningens bekostnad.
Strejkrätt
Arbetsmarknadslagen ger fackföreningar rätt att strejka för att nå en lösning på sina ekonomiska och sociala krav. Arbetsgivare får inte ta in arbetskraft utifrån för att ersätta strejkande arbetare.
Vedergällning mot dem som deltar i en laglig strejk är förbjuden. Om en strejk förklaras laglig kan arbetsgivaren utfärda en order om återgång till arbete och de anställda som lyder den inom tre dagar, kan avskedas. Fackföreningar kan ställas till ansvar för skador som uppstår under en olaglig strejk.
Statstjänstemän, oavsett deras arbetsuppgifter, har inte strejkrätt. Enligt ILO kan strejkrätt bara nekas statstjänstemän i myndighetsutövning eller i oumbärliga verksamheter.
Strejker är förbjudna inom de oumbärliga tjänster som räknas upp i arbetsmarknadslagen: oundgänglig läkar- och sjukhusvård, vattenförsörjning, elförsörjning, flygledning, brandförsvar och fångvård. Dessa områden faller inom ILO:s definition av oumbärliga tjänster, även om ILO också säger att anställda inom dessa områden som inte fullgör oumbärliga tjänster bör undantas från förbudet. Fackföreningar måste garantera ett minimum av tjänster inom sektorn för att tillgodose befolkningens basbehov. Om en överenskommelse mellan arbetsgivare och fackförening om omfattningen av detta minimum av tjänster inte nås utser arbets- och socialministern en medlare som fattar beslut.
Sympatistrejker är tillåtna om de sympatistrejkandes arbetsgivare aktivt stödjer arbetsgivaren som den ursprungliga strejken riktar sig mot. ILO anser att detta villkor är alltför snävt.
Osakliga avskedanden och statligt ingripande
Fackföreningar meddelar att många fackligt aktiva, i synnerhet på lokalnivå, avskedats olagligt eller förflyttats på grund av sina fackliga aktiviteter. Det kom rapporter om att staten ingripit i facklig verksamhet, utövat påtryckningar och hotat statstjänstemän och anställda inom sjukvård och allmännyttig verksamhet.
Kollektivavtal tillämpas ofta inte i praktiken.
Bakgrund
Albanien är ett av de fattigaste länderna i Europa med hög arbetslöshet, utbredd fattigdom och omfattande korruption. Ett antal positiva politiska och ekonomiska reformer genomfördes som gjorde det möjligt att i juni underteckna ett stabiliserings och associationsavtal med EU. Den nuvarande center-högerregeringen kom till makten i juli 2005 och relationerna mellan de fackliga organisationerna och myndigheterna är besvärliga. Sysselsättningen i den offentliga sektorn anses vara politiserad; flera tusen avskedanden ägde rum efter regimskiftet.
Fackliga organisationer vräkta från sina huvudkontor
Den 21 juni hindrade polisen tjänstemän från de två centralorganisationerna, Union of Independent Trade Unions of Albania (BSPSH) och KSSH (båda anslutna till IFS) från att komma in i sina huvudkontor i Tirana. Detta var kulmen på långa rättsprocesser och ett beslut av domstolarna i Albanien om att återlämna den fackliga byggnaden till dess tidigare ägare trots att den tillhört fackföreningsrörelsen i årtionden. I lokalerna fanns också de flesta branschorganisationernas huvudkontor. Praktiskt taget all facklig verksamhet i landet blockerades genom beslutet.
Den albanska polisens specialstyrkor hade några dagar tidigare, den 15 juni, besökt de fackliga lokalerna och försökt vräka konfederationerna och branschorganisationernas ledare. Polisen lovade komma tillbaka den 21 juni. Klockan 8 på morgonen den dagen spärrades gatorna utanför byggnaden av så att de fackliga funktionärerna inte kunde komma till sina arbeten. Klockan 12 samlades flera hundra fackföreningsmedlemmar framför byggnaden i protest mot polisingripandet. Polisen stanna kvar i området och dagen därpå använde man våld för att hindra fackföreningsmedlemmarna från att komma in i byggnaden. Ismail Meta från lärarförbundet greps och hölls i häkte i fyra timmar. De fackliga organisationerna arrangerade ett protestmöte den 26 juni och flera internationella fackliga organisationer skickade protestbrev till de albanska myndigheterna. Regeringen gick till slut med på att låta de fackliga organisationerna använda byggnaden till dess att myndigheterna kan erbjuda alternativa lokaler.