Thailand

Skriv ut

FOLKMÄNGD: 64,9 milj. / HUVUDSTAD: Bangkok / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 – 100 – 105 – 138 - 182

Under året skedde ännu en statskupp i Thailand och det förekom mängder av trakasserier och avskedanden av fackliga ledare och medlemmar, vanligen efter organiseringskampanjer och strejker till stöd för grundläggande krav som ledningar vägrat förhandla om. Arbetsgivarna struntade ostraffat i domstolarnas och Arbetsmarknadsministeriets beslut. Migrantarbetare visade sig än en gång speciellt sårbara för övergrepp.

LAGSTIFTNINGEN

Grundläggande bestämmelser i privat sektor
Privatanställda har enligt 1975 års arbetsmarknadslag (Labour Relations Act, LRA) rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar. För att bilda en fackförening måste en ansökan göras av minst tio anställda på samma företag eller arbetsplats och organisationerna måste registreras hos Arbetsmarknadsministeriet (MOL). De anställda får fastställa stadgarna men det finns vissa standardregler (som är något begränsande) som ministeriet uppger måste finnas i alla stadgar om de ska registreras. Löntagarrepresentation i direkta förhandlingar med arbetsgivarna kan förekomma. Lagen förbjuder arbetsgivarna att bedriva antifacklig diskriminering och skapar en trepartskommitté (Labour Relations Committee, LRC) för att behandla ärenden. LRC:s beslut kan överklagas till arbetsdomstolarna och det görs ofta.

Restriktioner för fackligt medlemskap och styrelse 
LRA:s paragraf 95 föreskriver att medlemmarna i en fackförening ”skall vara anställda av samma arbetsgivare”, i företaget som organisationen representerar eller ”anställda inom samma sysselsättningskategori”. Om en anställd förlorar jobbet måste han/hon uteslutas ur fackföreningen. Eftersom fackliga ledare enligt lag bara kan komma från organisationens medlemskår betyder det också att avskedade förlorar sina fackliga uppdrag.

Kandidater till fackliga styrelser måste ha fyllt minst 20 år. Utländska arbetare kan gå med i facket men får inte ha förtroendeuppdrag eftersom dessa förbehålls thailändska medborgare. Detta hindrar effektivt lagligen registrerade migrantarbetare att bilda fackföreningar trots att migrantarbetare sägs omfattas av alla delar av arbetsmarknadslagen.

Inget fackligt skydd på privata universitet
2003 års lag om privata universitet undantar privata universitet från både lagen om arbetarskyddslagen och arbetsmarknadslagen.  

Begränsningar av fackliga organisationers rätt till rådgivare
Den thailändska regeringen utnyttjar en proklamation (NPKC Order 54) från den senaste militärjuntan för att begränsa de fackliga organisationernas tillgång till rådgivare. Enligt den får varje organisation bara ha två rådgivare och de måste registreras hos Arbetsmarknadsministeriet. Registreringar måste förnyas regelbundet och ministeriet har stor frihet att avslå dem och straffa fackföreningsledare som inte registrerar sig.

Inget verkligt skydd
Fackliga grundare och styrelsemedlemmar saknar konkret skydd. Trots att antifacklig diskriminering är förbjuden kan anställda därför lagenligt sparkas av andra skäl om de får avgångsvederlag och det gäller även fackliga ledare. Föreskrifterna om avgångsvederlag efterlevs i regel inte. Ledamöter i den bilaterala välfärdskommittén (arbetsgivare/anställda) kan enligt 1998 års lag om anställningsskydd inte sägas upp. Om de ändå avskedas är processen för återanställning mycket långdragen.

Enligt LRA måste alla medlemmar i en facklig styrelse vara heltidsanställda vid företaget. De måste därför förhandla med arbetsgivaren om ledighet för facklig verksamhet.

Kollektiva förhandlingar
Anställda som utgör minst 15 procent av arbetskraften, eller en facklig organisation som har minst 20 procent av de anställda som medlemmar, får förhandla om kollektivavtal om arbetsvillkoren. Organisationen måste emellertid hålla en omröstning på sitt årsmöte för att kunna lägga fram sina avtalskrav, annars får organisationen inte förhandla kollektivt. Kopior på förhandlingskraven måste också skickas till Arbetsmarknadsministeriet.

Översyn av LRA
Regeringens allmänna brist på intresse för arbetsmarknadsfrågor och den politiska oron före och efter kuppen den 19 september betyder att inte mycket blev gjort i fråga om reformer under år 2006. Arbetarrörelsen har under de senaste åtta åren försökt få till stånd en översyn av LRA för att den ska stämma överens med internationella arbetsmarknadsnormer. Det senaste förslaget från Statsrådet i juli 2004 levde inte på långa vägar upp till förhoppningarna. De fackliga organisationerna protesterade kraftigt och förklarade att förslaget innehöll stora brister.

Protester och försök att ändra anställningsskyddslagen
Företags utläggning av delar av produktionen på kontrakt, liksom inhyrning av kontraktsanställd arbetskraft som utför samma arbete som fast anställda på tillverkningslinjerna fortsatte och ökade kraftigt. Fackföreningsrörelsen gjorde stora ansträngningar för att täppa till kryphålen i lagen om anställningsskydd men utan framgång och ett lagförslag från Arbetsmarknadsministeriet år 2005 kritiserades kraftigt av facken som ansåg att det bara skulle förvärra problemen.

Statliga företag
Anställda vid statliga företag har rätt att organisera sig och förhandla kollektivt enligt State Enterprise Labour Relations Act (SELRA) som ändrades år 2000.

Minst tio anställda som utgör minst tio procent av arbetsstyrkan (med undantag för administrativ, tillfällig, säsongs- eller kontraktsanställd personal), kan ansöka om att få bilda en fackförening. Ansökan måste lämnas in till registrator tillsammans med en lista med medlemmarnas namn och namnteckningar. Efter registrering blir organisationen laglig. På varje statligt företag får det bara finnas en fackförening och anställda får bara tillhöra en organisation. Om fackföreningens medlemskår sjunker under 25 procent av dem som får organiseras kan den enligt SELRA upplösas genom förvaltningsbeslut.

Enligt SELRA ska fackföreningar i statliga företag främja goda relationer mellan de anställda och mellan dem och arbetsgivaren, skydda förhållandena på arbetsplatsen, samarbeta med myndigheterna för att företagen skall vara effektiva och skydda deras intressen.

Möjligheterna till samgående mellan organisationer på statliga företag och centralorganisationer eller federationer i den privata sektorn begränsas av SELRA. De förstnämnda kan bara ansluta sig till en nationell organisation om de är konfederationer. Den statliga konfederation som samlar 43 organisationer i statliga företag (State Enterprise Workers Relations Committee, SERC), får gå med i en nationell centralorganisation men det får inte enskilda företagsfackföreningarna göra.

Inga fackföreningar för statstjänstemän
Statstjänstemän är undantagna från både SELRA och LRA och det finns utförliga regeringsföreskrifter som säger att de inte får organisera sig fackligt.  Statstjänstemännens löner bestäms av regeringen. Den fortsatte vägra att registrera och erkänna lärarförbundet National Thai Teachers Union (NTTU) som var drivande bakom en landsomfattande kampanj mot urholkning av lärarnas status och förmåner inom ramen för regeringens kontroversiella politik för decentralisering och strukturella reformer.

Begränsad strejkrätt
SELRA förbjuder strejker och lockout på statliga företag. Statstjänstemän saknar strejkrätt och drabbas av disciplinära åtgärder och avsked enligt de lagar och förordningar som reglerar statlig tjänst.

Privatanställda har strejkrätt men regeringen kan begränsa strejker som skulle kunna ”påverka landets säkerhet eller få skadliga återverkningar för befolkningen i stort”.

Labour Relations Act förbjuder strejker i oumbärlig verksamhet och definitionen av sådan verksamhet är vidare än den ILO gör.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN

Bara en mycket liten del av den totala arbetskraften är organiserad – enligt 2002 års siffror endast 3,5 procent. Organisationsgraden är bland de lägsta i Asien. Vidare omfattas bara en liten andel av löntagarna – uppskattningsvis fem procent – av kollektivavtal.

Kryphål i lagarna utnyttjas
Lagarna innehåller många kryphål vilket betyder att löntagare som utnyttjar rätten att gå med i facket och förhandla kollektivt ofta trakasseras.

Arbetsgivarna avskedar ofta anställda som försöker organisera sig. Ibland blir de sparkade medan de väntar på att fackföreningen ska registreras (och därför ännu inte omfattas av lagarna som ska skydda dem mot diskriminering). I andra fall avskedas de av skäl som arbetsgivaren hittar på. Straffen för osakliga avskedanden är för låga för att vara avskräckande.

Eftersom en anställd måste förhandla om ledighet för sina fackliga aktiviteter är det lätt för arbetsgivarna att slå till mot dem. Fabriksägare kan exempelvis säga till ledningen att inte tillåta fackliga styrelseledamöter att arbeta övertid. Det medför betydande ekonomiska förluster för de berörda och gör att löntagarna inte gärna vill ta på sig ledande poster.

Företagen utnyttjar också kryphål i lagen för att bilda flera små fackföreningar och på så sätt urholka verkliga organisationers rösträtt i val till trepartskommittéer på arbetsmarknaden. De fackliga organisationerna har där en röst var, oavsett storleken.

MOL partisk vid registrering av fackföreningar
Fackliga organisatörer meddelade att tjänstemän på Arbetsmarknadsministeriet under året ägnade sig åt att avskräcka dem som ville bilda ”industri-” eller ”sektorsfackföreningar” (som är lagliga i Thailand) till förmån för företagsfackföreningar. MOL-tjänstemän varnade dem som ville bilda en industrifackförening och sade att det skulle ta mycket lång tid att handlägga ansökan. När företagsfackföreningen på Arnoma Hotel i Bangkok försökte bli en sektorsorganisation och ändra registreringen till Hotel Labour Union of Thailand (HLUT), fördröjde och hindrade MOL hela tiden omregistreringen. Vid slutet av året var den fortfarande inte klar.

MOL har också använt registreringsprocessen för att begränsa fackliga konfederationers omfattning. Phuket Hotel and Service Workers Federation drabbades av sex månaders fördröjning när federationen skulle registreras därför att MOL inte gick med på att man använde ordet ”service” i namnet. MOL trodde att det skulle kunna betyda att andra arbetsplatser än hotell skulle kunna organiseras. Federationen blev till slut tvungen att ta bort ”service” från sitt namn innan MOL gick med på registrering.

Privatiseringar påverkar föreningsfriheten
Thailands regering använder de skilda lagarna för privat och offentlig sektor (den privata lyder under 1975 års LRA, och den offentliga under SELRA från år 2000) för att begränsa föreningsfriheten i samband med de pågående privatiseringarna. När ett statligt företag övergår till privat sektor upphäver Arbetsmarknads¬ministeriet fackföreningens registrering med hänvisning till de skilda lagarna. Ändå är det just när privata ägare tar över ledningen i företagen som de anställda har störst behov av sin fackförening för att den ska förhandla och skydda dem.

Lagstiftning missbrukas för att utestänga fackligt aktiva från fabriken
Artikel 75 i 1998 års LPA missbrukas regelbundet. Enligt den kan arbetsgivaren tillfälligt stoppa verksamheten helt eller delvis av andra skäl än “force majeure”, förutsatt att han betalar de anställda minst hälften av deras normala daglön så länge stoppet varar. Arbetsgivarna har använt denna föreskrift för att utestänga fackligt aktiva i det oändliga, på halv lön, och på så sätt tvingat bort dem från företagen.

Arbetsdomstolarna ineffektiva
De fackliga organisationerna meddelade också att de trepartssammansatta arbetsdomstolarna tar mycket god tid på sig i behandlingen av tvister och gärna tar arbetsgivarens parti när fackliga ledare har avskedats. En utredning av valet av centrala arbetsdomstolsdomare som Senaten gjorde år 2003 avslöjade att det förekommit systematisk korruption vid val av biträdande domare i syfte att påverka röstningen till arbetsgivarvänliga domares fördel.

Domstolar försöker förhandla fram kompromisser som ofta missgynnar arbetarna, för att minska sin arbetsbelastning. Även när en domstol beordrat att olagligen avskedad personal ska återtas, reagerar arbetsgivarna ofta med att erbjuda avsevärda avgångsvederlag i stället.

Underentreprenörer
Ett annat sätt att kringgå facklig verksamhet är att anlita underentreprenörer och det har blivit allt populärare bland arbetsgivarna, i synnerhet inom beklädnads- och textilindustri. Detta har i hög grad påverkat företag med tillverkning av bildelar, plast, metall och andra traditionellt ”tyngre” industrier.

Migrantarbetare drabbas av enorma begränsningar
I teorin har lagligen registrerade invandrare samma rättigheter som thailändska medborgare. De får emellertid inte byta arbete utan skriftligt tillstånd från den arbetsgivare de lämnar. Om de flyttar ändå, eller sparkas, kan de omedelbart deporteras om de inte skaffar ett nytt arbete inom sju dagar. Det är nästan omöjligt eftersom arbetsgivarna samarbetar och använder sig av svartlistning. Arbetsgivarna använder sig av dessa föreskrifter för att hindra migrantarbetare från att utnyttja föreningsrätten. De som vågar protestera sparkas och överlämnas till migrationsmyndigheten.

Industri flyttas från områden med facklig verksamhet
Investeringsmyndighetens stimulansåtgärder för utländska investerare har uppmuntrat företag att etablera sig i gränstrakterna där det finns få eller inga fackliga organisationer och fabrikerna anlitar ofta lagliga migrantarbetare från Kambodja, Laos eller Burma som inte enligt lag inte får organisera fackföreningar. Under år 2006 fortsatte Federation of Thai Industries (FTI) att pressa på för ytterligare skatteförmåner för investeringar i gränstrakterna och påstod att det var ”brist” på arbetskraft för textil-, beklädnads-, sko- och elektronikfabriker.

Privata universitet
Efter införandet av lagen om privata universitet år 2003 har fackliga organisationer där inte kunnat förhandla med sina arbetsgivare. En direkt följd av lagen är att Union of Professors and Staff på Rangsit-universitetet sedan år 2004 inte längre erkänns av universitetsledningen. Den fråntogs sitt kontor och sin personal och kastades ut från universitetsområdet.

KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006

Bakgrund
Efter flera månaders tumultartade protester på Bangkoks gator mot premiärminister Thaksin Shinnawatra för påstådd korruption och kränkningar av mänskliga rättigheter gjorde Thailands armé en oblodig statskupp den 19 september. Det var 18:e gången under landets 70 år av demokrati som militären grep makten. Det styrande rådet för nationell säkerhet (Council for National Security, CNS) rev sönder den progressiva författningen från år 1979, upphävde politiska partier, censurerade pressen och begränsade möjligheten till offentliga möten. Den tillsatta premiärministern, den pensionerade armégeneralen Surayud Chulyanond, lovade att en ny författning ska tas fram och att val ska hållas före utgången av 2008.

Ihärdig diskriminering av facket på Yan Siam Transport
Ledningen på Yan Siam, ett företag i Isuzu(Thailand)-gruppen som transporterar person- och lastbilar till utställningslokaler över hela landet, förde under året ett ständigt krig för att krossa Logistics Relations Workers Union (LRWU). Först vägrade ägaren till Yan Siam förhandla med facket i god tro. Ledningen använde sig sedan av en rad metoder för diskriminering av organisationen. Bland annat tvingade man chaufförer att lämna facket för att få lönsammare körningar, betalade ut lönerna sent till fackföreningsmedlemmar och ställde dem sist i köerna för uppdrag så att de ofta inte fick något alls (och därför inte fick något ”vägtillägg”).

För att ytterligare undergräva fackföreningen bildade personer i Yan Siams ledning ett fackföreningsfritt lastbilsföretag som underentreprenör på diverse rutter för Yan Siam. Arbetare som var med i facket utsattes för trakasserier; en blev sparkad och över tio sade upp sig. Ledningen lanserade fyra olika kampanjer bland arbetarna och tvingade dem att underteckna ett brev där de förklarade att de inte hade förtroende för de fackliga ledarna och medlemmarna av arbetarkommittén. Dessa brev skickades till Arbetsmarknadsministeriet. Slutligen, i december, tog ledningen ifrån LRWU:s ordförande Namkraduang Muanglang och viceordförande Kitti Baithong deras bilnycklar och hindrade dem från att få några fler körningar. De två ledarna suspenderades sedan utan lön för att de brutit mot ledningens beslut om körningar och Yan Siam begärde tillstånd för att avskeda dem. Det ärendet låg i arbetsdomstolen vid årets slut.

Antifacklig diskriminering och vägran att förhandla på Tesco Lotus
Efter det att de anställda organiserat en fackförening på Tesco Lotus i Wang Noi-distriktet (provinsen Ayuthuya) år 2004, har ledningen på stormarknaden vägrat förhandla om kollektivavtal. Den använde klart diskriminerande metoder som olika, högre belopp i ”flitbonus” till oorganiserade för att uppmuntra anställda att lämna facket.

Under år 2006 expanderade fackets arbete bortom Authuya när arbetare organiserade sig på en Tesco i Samut Prakan. I båda fallen fortsatte företaget emellertid att motarbeta försöken till kollektivavtalsförhandlingar. MOL på lokal och nationell nivå försökte förlika de båda parterna, men utan framgång. Arbetsgivarens representant antingen uteblev från möten eller vidhöll att det inte fanns något att tala om, eftersom kraven på kollektiva förhandlingar presenterats på ett felaktigt sätt och därför var ogiltiga. Under tiden fortsatte Tescos ledning sina försök att avskräcka från fackligt medlemskap och krossa fackföreningen eftersom man insåg att arbetare på många andra Tescoaffärer följde konflikten noga och skulle vilja organisera sig om de anställda på Ayuhuya eller Samt Prakan fick igenom ett avtal.

Ersättningsarbetare inhyrda under lockout av fackföreningsmedlemmar
Thai Summit Eastern Seaboard Auto Parts som ingår i ett nätverk av företag som ägs av den politiskt mäktiga familjen Jungrungreangkit, är ”nivå ett”-leverantör av bildelar till Auto Alliance Thailand (Ford-Mazda) bilfabrik. När arbetare på Tai Summit gick med i Auto Alliance fackförbund använde ledningen sig av arbetsledare för att sortera ut ledarna och kräva att de skulle lämna organisationen och nöja sig med en mindre företagsfackförening. När de vägrade, och Auto Alliance Union presenterade kraven för kollektivavtalsförhandlingar, vägrade Thai Summit förhandla och vidtog en partiell lockout (med fokus på områden i fabriken är fackföreningen var stark) från den 26 december. Fabriken rekryterade ersättningspersonal och ställde som krav när de anlitades att de inte skulle ha något att göra med facket eller dess krav. Över 230 fackföreningsmedlemmar mötte det nya året utestängda från fabriken.

Antifackliga trakasserier och brutalitet på Mikasa Sports
Mikasa Sports, tillverkaren av idrottsutrustning, intensifierade sin systematiska antifackliga kampanj på fabriken i industriområdet Eastern Seaboard. Arbetsledare höll noga kontroll på fackliga ledare och straffade dem genom förflyttningar och disciplinåtgärder för påhittade förseelser. Medlemmar av fackföreningens styrelse hindrades från att arbeta övertid, tvingades ta ut obetald ledighet, skildes från sina arbetskamrater och förödmjukades offentligt av högre chefer – i ett fall förstördes deras arbete och sedan beordrades de laga det igen. När tre styrelsemedlemmar offentligt protesterade mot fabrikens åtgärder stämde ledningen dem för förtal.

När en facklig styrelsemedlem som var gravid fick missfall under dagskiftet på fabriken, begärde hon att fabriken skulle skicka henne till ett lokalt sjukhus. Ledningen vägrade och skickade henne i stället till sjukrummet på fabriken där hon tvingades vänta till kvällen när en vän från en annan fabrik kom och tog henne med sig till sjukhus för vård.

Med hjälp av hotelser och disciplinstraff baserade på hopsnickrade anklagelser om brott mot företagets regler, lyckades fabriksledningen antingen sparka eller tvinga bort hela den fackliga styrelsen utom ordföranden. Vid slutet av året var ordföranden isolerad och utsatt för ständiga trakasserier och fackföreningen på fabriken hade krossats.

Antifacklig kampanj på NTN Manufacturing (Thailand) Co.
När arbetarna på det japanskt ägda NTN Manufacturing beslutade sig för att bilda en fackförening stötte de på en störtflod av övervakning, trakasserier och till slut avskedanden. I början av januari, när de viktigaste medlemmarna i den fackliga organisationskommittén på fabriken begärde hjälp från Thailand Autoworkers Federation (TAW), skickade ledningen spioner till TAW:s fackliga lokal. NTN-arbetare som sågs i området kallades omedelbart in till NTN:s personalchef och förhördes under de följande veckorna om ifall man bildade en fackförening. Den japanska ägaren motsatte sig offentligt en fackförening i ett möte för hela fabriken den 7 februari, dagen innan organisationsmötet och omröstningen om fackföreningen skulle hållas. När arbetarna höll sitt möte den 8 februari såg man att två personer från personalavdelningen antecknade vilka som kom för att delta. På morgonen den 9 februari sparkade NTN:s ledning sju av den nyvalda fackföreningens ledning utifrån ett påhittat påstående om att företaget befann sig i ekonomisk kris. De sju som sparkades var fackföreningens förhandlare som utsetts för att inleda förhandlingar om fackets krav som lades fram för ledningen den dagen.

Fackföreningen överklagade avskedandena hos Labour Relations Committee som beslutade att företaget helt uppenbart ägnat sig åt antifacklig diskriminering. Under tiden drog TAW igång en kraftig och effektiv kampanj riktad till NTN:s kunder bland biltillverkarna. NTN:s ledning gav till sist med sig och återtog de sju fackföreningsledarna med full lön. I slutet av året hade facket tecknat ett framgångsrikt kollektivavtal med arbetsgivaren.

Canadoil utvidgar och intensifierar sin antifackliga kampanj
Canadoil Asia i Amata City, Rayong, är en produktionsenhet inom Canadoil-gruppen och storproducent av oljeledningar. Företagsledningen har konsekvent vägrat förhandla med de anställda sedan de bildade sin fackförening i augusti 2005. Arbetsledare identifierade och frågade ut fackliga ledare och aktiva och erbjöd ekonomiska belöningar till medlemmar som lämnade fackföreningen. I juni 2006 ökade trakasserierna och diskrimineringen (t.ex. bonus och lönehöjningar till oorganiserad arbetskraft) vilket till slut fick tillräckligt många styrelsemedlemmar att avgå så att fackföreningen tvingades hålla extra medlemsmöte och välja en ny ledning. Nya krav för kollektivavtalsförhandlingar presenterades för arbetsgivaren som än en gång vägrade förhandla och fördröjde lokala MOL-tjänstemäns medlingsförsök. Under tiden rekryterade fabriksägaren soldater från den thailändska armén för att garantera säkerheten i fabriken dygnet runt och anlitade kontraktsarbetare för att fortsätta produktionen.

Fackföreningens ordförande anmälde företaget till arbetsdomstolen och anklagade det för diskriminering i fråga om löner, övertid och andra delar av löner och arbetsvillkor. Målet fick prövningstillstånd hos Labour Relations Committee (LRC) men har inte avgjorts när denna översikt skrivs.

Fackföreningsledare på Thai Garment Export sparkas
Sedan arbetarna organiserat en fackförening på Thai Garment i industriområdet Om Noi-Om Yai, undersökte ledningen vilka det var som låg bakom facket. Den 4 december sparkade ledningen de sex arbetarna som utgjorde kärnan i organisationskommittén. De anställda och fackföreningen överklagade till den trepartssammansatta LRC den 26 december och anklagade företaget för antifacklig diskriminering. Vid årets slut höll ärendet på att behandlas.

Avskedanden och hotelser mot migrantarbetare i Mae Sot
Det förekom bokstavligt talat flera tiotals fall där migrantarbetare i Mae Sot hotades för att avstå från sina kollektiva rättigheter. Svarta listor cirkulerade och arbetare greps och misshandlades av lokala myndigheter som ostraffade kunde var arbetsgivarnas medbrottslingar under hela året.

Under den första veckan i april gick 150 burmesiska migrantarbetare på GS Art i Mae Sot i strejk och krävde att arbetsgivaren skulle betala lagstadgad minimilön. Strejken började framför fabriken och sedan marscherade arbetarna till MOL:s lokalkontor. MOL-tjänstemännen beordrade företaget att omedelbart börja betala minimilön, vilket företaget gick med på. Vid slutet av månaden slog emellertid arbetsgivaren tillbaka och sparkade hela arbetsstyrkan.

Den 22 juli, dagen efter det att över 300 migrantarbetare på NC Knitting protesterat och krävt högre löner, rapporterade arbetare att en avdelning specialpolis kommit från Bangkok och gripit alla anställda på fabriken. De förde bort både lagligen registrerade migrantarbetare och de som saknade dokument vilket effektivt satte stopp för protesten.

I september tvingade ledningen på Fupo Knitting 1999 Company totalt 259 migrantarbetare att flytta ut ur fabrikens bostäder sedan 600 migrantarbetare gått i strejk. De krävde betalning av minimilön, som ledningen gick med på bara sedan MOL givit order om det, samt bättre logi men i den frågan gjordes inga framsteg. I oktober och november minskade arbetsgivaren antalet arbetsdagar för den här gruppen arbetare avsevärt och började dra av pengar som arbetsgivaren lagt ut för registrering av migrantarbetarna hos MOL. Arbetarna gjorde många försök att få fler arbetsdagar och bättre logi men arbetsgivaren vägrade. Ledningens diskriminering av dessa 259 arbetare fortsatte till den 27 december då fabriken till slut sparkade dem alla genom att vägra förlänga deras arbetstillstånd. Arbetare meddelade att fabrikens chef är gift med en högt uppsatt general inom polisen, som har stort inflytande i området vilket förklarar varför arbetarnas protestbrev till MOL ignorerades och inga ytterligare myndighetsingripanden förekom.

Stängning av Gina Form Bra, slutet på en historisk fackförening
I september tillkännagav Hong Kong-baserade Clover Group plötsligt att man stängde Gina Form Bra-fabriken, bara två år efter det att Gina Relations Workers Union (GRWU) vunnit en historisk, treårig kamp – med kraftigt stöd från ett drygt tiotal internationella fackliga organisationer och solidaritetsgrupper – och slog tillbaka ledningens intensiva försök att krossa fackföreningen. År 2001 hade GRWU varit den första fackliga organisation som tog ett ärende till den nationella MR-kommissionen och år 2003 vann arbetarna ett omfattande kollektivavtal och återanställning med full lön av dussintals avskedade fackföreningsmedlemmar. Ledningen hävdade att fabriken gick med förlust men vägrade lämna några bevis för det och GRWU satte igång en ny kampanj. Eftersom den inträffade samtidigt som statskuppen blev fackliga organisatörer trakasserade av polis och militär för att inte genomföra offentliga protester – men det gjorde man ändå, utanför USA:s ambassad, MOL och till sist regeringsbyggnaden. Under tredje veckan i september, medan en GRWU-delegation var i Hong Kong för att förhandla med Clover Group, kallade fabriken in arméofficerare (i civila kläder) och lokal polis för att vräka arbetarna från fabriken och stängde den. Internationella solidaritetsaktioner för att ändra beslutet misslyckades, men under starka påtryckningar från internationella kampanjer och fabrikens kunder gick Gina Form Bra slutligen med på GRWU:s krav på avgångsvederlag som låg över det lagstadgade minimibeloppet.


Antifackliga trakasserier på kycklingfarmen Centaco
Under år 2006 fortsatta de systematiska trakasserierna av ledare och medlemmar av Centacos kycklingfarm i industriområdet Rangsit (se tidigare års översikter). Fackföreningen fortsatte sin kampanj för de 700 kvinnorna för att tvinga arbetsgivaren att förhandla. Lagliga överklaganden av avskedandet av fackföreningens ordförande och 102 medlemmar av den fackliga kommittén och andra behandlades i arbetsdomstolen. I slutet av november tillät arbetsdomstolen att fackföreningens ordförande avskedades; man trodde uppenbarligen på ledningens påståenden att hon varit inblandad i en massaktion. Ordföranden överklagade omedelbart beslutet och påpekade att hon hade samlat medlemmar till fackets anslagstavla där man läste uppsägningen från arbetsgivaren efter en långvarig konflikt.

Goodyear vägrar ta tillbaka fackföreningsmedlemmar
Den trepartssammansatta LRC under MOL undersökte avskedanden av kontraktsarbetare på Goodyear Tyre (se förra årets översikt) och fann tydliga bevis för antifacklig diskriminering. LRC gav order om att de 17 som omfattades av anmälan skulle få tillbaka sina jobb med full lön. När de inställde sig för arbete i fabriken den 3 maj 2006 vägrade ledningen släppa in dem och överklagade beslutet till arbetsdomstolen. Den 30 november fann arbetsdomstolen att arbetarna hade rätt till utebliven lön för ett år men företaget överklagade också det beslutet.

Tanong Pho-arn – efter 15 år fortfarande inga spår och ingen rättvisa
Den 19 juni 2006 var det 15 år sedan Tanong Pho-arn försvann. Han var ordförande för Labour Congress of Thailand och viceordförande för FFI-APRO. Han försvann tre dagar efter det att han organiserat ett protestmöte mot begränsningarna av de fackliga rättigheterna under krigslagarna efter kuppen i februari 1991. Han hade fått många dödshot och regeringen hade givit honom order att inte delta i det årets ILO-konferens. När han försvann höll han på att göra sig i ordning för att trotsa den ordern. Även om det fortfarande inte kommit fram några fakta kring hans försvinnande har regeringen gått med på att inkludera honom bland de demokratidemonstranter som skjutits till döds eller försvunnit efter protesterna i maj 1992, för att efterlevande familjer ska få ekonomisk ersättning.

Nya trakasserier av fackföreningsledare på Almond Jewellry
På juvelfabriken Almond Jewellry drevs år 2001 en energisk kamp mot facket av USA-ledare som till slut besegrades av den internationella federationen för kemi-, energi-, gruv- och allmänna arbetare (ICEM). Efter flera års relativ fred börjar ledningen av allt att döma på nytt ta till aggressivare taktiker. Ledningen hävdade att den thailändske ordföranden Patoom Kamdeewan och styrelsemedlemmen Akom Thongdeewan brutit mot företagets regler genom att bära personliga smycken (en buddistisk kedja och amulett) på arbetet. Båda sades upp första veckan i september. Arbetarna betraktade detta som ett klart fall av antifackliga åtgärder för att försvaga fackföreningen och överklagade besluten. Vid slutet av året låg ärendena fortfarande i domstol.

Upp

Läs mer om Thailand på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida