Nordkorea

Skriv ut

FOLKMÄNGD: 22,9 milj. / HUVUDSTAD: Pyongyang / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: Landet är inte ILO-medlem

Inga förändringar inträffade i fråga om den fullständiga avsaknaden av respekt för fackliga rättigheter i detta land, som är ett värdens mest auktoritära. Den enda facklig organisation som finns har som uppgift att stödja det styrande partiet.

LAGSTIFTNINGEN

Ingen föreningsfrihet
Artikel 67 i författningen säger att ”medborgarna garanteras yttrande-, press-, mötes-, demonstrations- och föreningsfrihet”.

Artikel 21 i lagen om utländska företag anger dessutom att ”Anställda som arbetar för utländska företag kan bilda fackföreningar”. Fackföreningar skyddar de anställdas rättigheter och intressen som finns inskrivna i landets arbetsmarknadslag och sluter avtal om arbetsvillkor med utländska företag och kontrollerar att dessa avtal tillämpas. Utländska företag måste garantera förutsättningar för facklig verksamhet.

Samma lag innehåller emellertid inga bestämmelser som skyddar anställda från arbetsgivares repressalier om de försöker använda sig av rätten att bilda en fackförening och straffar inte heller arbetsgivare som lägger sig i fackliga angelägenheter. Lagen garanterar heller inte rätten till kollektiva förhandlingar.

Särskild arbetsmarknadslag för Kaeson Industrial Complex (KIC)
Kaesong Industrial Complex (beläget nära den demilitariserade zonen mellan Syd- och Nordkorea) öppnades i juni 2004 under ett avtal med Hyundai Asan Corporation och det statligt ägda Korea Land Corporation of the Republic of Korea. En särskild lag skrevs av den nordkoreanska regeringen i samråd med Hyundai Asan Corporation och antogs av Folkförsamlingen. Den lagen innehåller inga bestämmelser som garanterar föreningsfrihet eller rätten till kollektiva förhandlingar och där finns heller inget skydd för anställda som klagar.

Förtryckande system för arbetarkontroll
Artikel 30 i författningen säger att ”staten ska organisera arbetskraften effektivt, stärka arbetslivsregler och utnyttja arbetskraftens arbetstid helt och fullt”. Artikel 83 i författningen föreskriver dessutom att alla medborgare i arbetsför ålder måste arbeta i enlighet med disciplinära regler och föreskriven arbetstid. Strafflagen föreskriver dödsstraff för alla som hindrar landets industri, handel eller transportsystem och avsiktligt låter bli att fullgöra en viss uppgift ”även om de påstår att de arbetar normalt”. Strafflagen föreskriver också att alla som inte fullgör en tilldelad uppgift ordentligt ska dömas till minst fem års fängelse.


RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN

Inget skydd i vare sig lag eller praxis
I realiteten finns det ingen föreningsfrihet i Korea. Fristående fackföreningar är förbjudna. Den enda tillåtna fackliga organisationen, General Federation of Trade Unions of Korea kontrolleras av det enda partiet, Koran Workers’ Party (KWP) och arbetar enligt den gamla stalinistiska fackliga modellen, d.v.s. med ansvar för att mobilisera arbetarna så att de uppfyller produktionsmål samt tillhandahålla sjukvård, utbildning, kultur och välfärdsinsatser.

I april 2005 antog FN:s kommission för mänskliga rättigheter en resolution om Nordkorea där man fördömde ”… alla detaljerade och allvarliga restriktioner … för fredliga möten och föreningar…” och uppmanade regeringen att ta itu med MR-problemen genom att bl.a. … ”ansluta sig till internationellt erkända arbetslivsnormer…”.
 
I en periodisk rapport inlämnad till FN:s kommission för mänskliga rättigheter hävdade regeringen att ”Om en offentlig organisation eller fackförening allvarligt hotar statens säkerhet eller god allmän ordning är den organisationen förbjuden”.

Inga kollektiva förhandlingar
Regeringen kontrollerar de flesta grundläggande aspekterna av förhållandet mellan arbetsgivare och anställda. Arbetare har inte rätt att förhandla om kollektivavtal; ministerierna bestämmer lönerna.

Staten fördelar alla arbeten. Samarbetsbolag och utlandsägda företag måste hyra arbetskraft från listor som KWP upprättat, med namn på personer vars ”ideologiska renhet” kontrollerats.

Kaesong Industrial Zone – regeringskontroll, inga fackföreningar
I zonen arbetar nordkoreanska arbetare omgivna av taggtråd och soldater och de kontrolleras och övervakas ständigt av myndigheterna. Human Rights Watch rapporterade att Sydkoreas ministerium för sammanslagning har förklarat att det inte finns några fackföreningar i zonen. Nordkoreas regering väljer ut löntagarrepresentanter på arbetsplatserna där och de måste godkännas av den sydkoreanska företagsledningen.

Rekrytering av arbetskraft till zonen kontrolleras av regeringen i Nordkorea. Artikel 32 av arbetsmarknadslagen för zonen säger att arbetare ska betalas direkt, i kontanter, men så sker inte. Sedan zonen öppnades har den nordkoreanska regeringen begärt att alla löner ska betalas in till den, vilket arbetsgivarna i zonen gått med på. Efter avdrag till en regeringskontrollerad fond betalas sedan lönerna ut till arbetarna.

Sydkoreanska ledare för 11 fabriker i zonen, som sysselsätter över 6 000 arbetare, gjorde under år 2005 upprepade framställningar om att få betala lönerna direkt till de anställda, men detta beviljades inte. Den fortsatta användningen av det indirekta systemet strider mot en överenskommelse om hur zonen skulle drivas, som slöts mellan regeringarna i Nord- och Sydkorea.

Tvångsarbete
FN:s särskilda rapportör i kommissionen om mänskliga rättigheter och otaliga regeringars och frivilliga organisationers källor har konstaterat att regeringen i Nordkorea konsekvent använder tvångsarbetare. Detta är givetvis motsatsen till att arbetare är fria att organisera sig. Regeringen skickar också arbetskraft utomlands, till länder som Bulgarien, Kina, Kuwait, Mongoliet, Polen, Rumänien, Ryssland och Yemen. Pyongyang håller dem i strama tyglar och tar största delen av deras löner. Omfattande bevis från exempelvis Tjeckien visar att dessa arbetare måste sätta in största delen av sina löner på ett konto hos Centralbanken, inte har yttrandefrihet och åtföljs av en vakt från ambassaden som också fungerar som tolk. Deras situation har av en tidigare tjänsteman på Nordkoreas ambassad beskrivits som slavarbete.

Upp

Läs mer om Nordkorea på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida