USA

Skriv ut

Folkmängd: 295 miljoner / Huvudstad: Washington / Grundläggande ILO-konventioner som ratificerats: 105 - 182

Effektiva kampanjer för att slå sönder fackliga organisationer innebär att många försök till facklig organisering går om intet trots stöd från en majoritet av löntagarna i ett första skede. Över 30 miljoner arbetare saknar fortfarande lagstadgad, grundläggande förhandlingsrätt; bland dem 40 procent av de anställda i den federala sektorn. Under år 2006 berövades miljoner rätten att organisera sig fackligt och förhandla när National Labour Relations Board (NLRB) beslutade om en mycket vidare tolkning av termen ”arbetsledare”. Man hoppas att lagen om anställdas fria val (Employee Free Choice Act) som ligger i senaten när detta skrivs, kommer att innebära en avsevärd förstärkning av de grundläggande fackliga rättigheterna.

LAGSTIFTNINGEN

Många undantagna
Den federala arbetsmarknadslagen (National Labor Relations Act, NLRA), är den viktigaste federala arbetsmarknadslagen i USA och är bindande för alla delstater. NLRA garanterar föreningsfrihet, rätten att förhandla kollektivt och privatanställdas rätt att organisera sig. Förutom att den undantar offentliganställda, utestänger den också många löntagarkategorier i privat sektor, bland dem lantarbetare och hushållsanställda, arbetsledare och fristående entreprenörer. År 2002 fann USA:s General Accounting Office (ung. Riksrevisionsverket) att omkring 25 miljoner privatanställda och 6,9 miljoner stats-, delstats- och kommunalanställda saknar lagstadgad rätt att förhandla om löner, arbetstid och anställningsvillkor. Sedan dess har ännu fler uteslutits från den rättigheten.

Privat sektor
I den privata sektorn kräver lagen att en fackförening bevisar att den är i majoritet för att den ska få rätt att förhandla för alla på arbetsplatsen. Den nationella arbetsmarknadsstyrelsen (National Labor Relations Board, NLRB), det organ som upprätthåller NLRA, erkänner bara den organisation som får majoriteten av rösterna i ett val som styrelsen övervakar. Som berörs nedan är avtal om frivilligt erkännande emellertid också lagliga.

Arbetsgivare får hålla antifackliga möten
Arbetsgivare har enligt NLRA rätt att uttrycka sina uppfattningar under en facklig kampanj så länge de inte lägger sig i de anställdas fria val. I praktiken har arbetsgivarna emellertid lagstadgad rätt att vidta en rad antifackliga åtgärder som motverkar föreningsfriheten. De kan till exempel hålla ”obligatoriska möten” och använder den rätten för att motarbeta facket (se nedan). Enligt lag får arbetsgivarna dessutom vidta disciplinåtgärder mot anställda som inte deltar i sådana möten och till och med sparka dem. Lagen ger likaså arbetsgivarna rätt att ”förutsäga” (men inte ”hota med”) nedläggning av en arbetsplats om de anställda röstar för fackföreningen.

Offentlig sektor – många nekas förhandla kollektivt …

…på federal nivå:
I den offentliga sektorn nekas uppskattningsvis 40 procent av alla anställda grundläggande förhandlingsrätt. Den federala arbetsmarknadslagen (Federal Labor Relations Act) omfattar över två miljoner anställda i den federala regeringen, och förbjuder strejker och kollektiva förhandlingar om arbetstid, löner och ekonomiska förmåner och ger offentliga styrelser omfattande befogenheter att begränsa omfattningen av kollektivavtalsförhandlingar ytterligare.

… och på delstatsnivå:
Omfattningen av kollektiva förhandlingar för statligt anställda varierar mellan delstaterna. Bara något över hälften av dem tillåter kollektiva förhandlingar i offentlig sektor men fler begränsar den till snävt avgränsade personalkategorier. Också där offentliganställda har förhandlingsrätt har de i regel inte strejkrätt. I North Carolina nekas alla offentliganställda förhandlingsrätt.

”Kriget mot terrorismen” används för att begränsa rättigheter
Det pågående kriget mot terrorismen har använts som förevändning för att upphäva en rad rättigheter för anställda i USA:s statförvaltning. År 2003 fick Försvarsministeriet och Ministeriet för hemlandets säkerhet Kongressens tillstånd att skapa ett nytt system för konfliktlösning under de kommande sex åren. Kongressen bestämde emellertid att ett nytt system skulle upprätthålla löntagarnas föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar. Båda ministerierna har emellertid missbrukat tillståndet och föreslagit nya system som i praktiken skulle undanröja kollektiva förhandlingar. Åren 2005 och 2006 stoppade domstolarna båda systemen.

De runt 56 000 flygplatskontrollanter som arbetar för Transportation Security Administration (TSA) har inte rätt att organisera sig och förhandla kollektivt enligt ett beslut från den federala regeringen enligt vilket de ”som villkor för anställningen, inte har rätt att ägna sig åt kollektiva förhandlingar eller bli företrädda i sådana förhandlingar av någon representant eller organisation”. Med anledning av ett klagomål som AFL-CIO och American Federation of Government Employees (AFGE) mot regeringens kränkning av flygplatskontrollanternas rättigheter uttryckte ILO: kommitté för föreningsfrihet år 2006 ”oro” över ”användningen av allt vidare definitioner av arbete på det nationella säkerhetsområdet för att utestänga anställda som är längre och längre bort från den personalkategori som anses syssla med statsförvaltning”. I enlighet med detta rekommenderade kommittén att USA:s regering ”för kollektiva förhandlingar … med kontrollanternas fritt valda representanter” i frågor ”som inte direkt hör samman med nationens säkerhet”.

Begränsningar av kollektiva åtgärder
NLRA:s och domstolarnas tolkning av lagen innebär begränsningar för anställdas möjligheter att bedriva ”gemensamma aktiviteter” som punktstrejker, sympatibojkotter och andra former av solidariskt stöd. Lagen tillåter vidare arbetsgivarna att ersätta strejkande med annan arbetskraft som blir permanent. Sådan ersättningspersonal har rätt att delta i omröstningar om indragning av erkännandet av en fackförening.

Odokumenterade arbetare
NLRA, lagar mot diskriminering samt löne- och arbetstidsregler gäller alla anställda oavsett deras invandrarstatus. USA:s Högsta domstol beslutade emellertid år 2002 att arbetare utan nödvändiga handlingar inte har rätt till lön som gottgörelse för orättvisa arbetslivsåtgärder enligt NLRA, och de har inte heller rätt till återanställning. Dessa begränsningar har gjort det svårt att upprätthålla miljoner ”papperslösa” löntagares fackliga rättigheter. I november 2003 rekommenderade ILO:s kommitté för föreningsfrihet att regeringen skulle ändra lagstiftningen så att den överensstämmer med principerna för föreningsfrihet, men det har inte skett.

Lagen om anställdas valfrihet
Lagen om anställdas valfrihet (Employee Free Choice Act) antogs av Representanthuset och ligger nu i Senaten. Den är det första lagförslaget på nästan 30 år som skulle kunna leda till en reell utvidgning av privatanställdas rättigheter i USA. Den föreslagna lagen skulle skydda de anställdas rätt att fritt välja om de vill gå med i en fackförening och förhandla kollektivt genom att underteckna kort som bekräftar facklig representation. Den föreslagna lagen skulle också införa medling och skiljeförfarande i konflikter om första avtal och hårdare straff för kränkningar av de anställdas rättigheter när de försöker organisera sig samt under förhandlingar om första avtal.

RÄTTIGHETER I PRAKTIKEN

Antifacklig regering
John Sweeney, AFL-CIO:s ordförande, har sagt att "Den nuvarande administrationen är den mest löntagarfientliga sedan Herbert Hoover. Den har berövat 40 000 av sina egna anställda rätten till kollektiva förhandlingar och hotat många andra löntagares rätt att bilda fackföreningar”.

Konsulter för att knäcka facken
I USA finns en hel industri som ägnar sig åt att bekämpa facklig organisering genom tvång och hotelser. En nyligen redovisad undersökning fann att 82 procent av arbetsgivarna anlitar dessa dyra konsulter för att bekämpa organiseringskampanjer. Konsulterna använder sig av lång rad olika metoder som i flera fall kringgår lagstiftningen.

Antifackliga avsked, möten och hotelser
En kartläggning av arbetsgivares agerande under organiseringskampanjer gjordes av University of Illinois, på uppdrag av ”American Rights at Work”. Resultaten, som publicerades år 2005, visade att 91 procent av arbetsgivarna tvingar de anställda att delta i obligatoriska, slutna möten med antifacklig propaganda när de vill gå samman och organisera sig. Under 70 procent av alla organiseringskampanjer inom tillverkningsindustrin hotar arbetsgivarna med att flytta företaget om fackföreningen vinner. 30 procent av arbetsgivarna sparkar fackföreningsvänliga anställda.

Det är vanligt att fackföreningar från början har stöd av majoriteten av de anställda för att sedan se hur arbetsgivarnas hotelser urholkar stödet. Undersökningen av ansökningar om fackligt erkännande som lämnades in till NLRB inför omröstningar visade att de anställda i 91 procent fallen uppgav att de ville ha en fackförening. Fackföreningarna vann dock omröstningarna bara i 31 procent av kampanjerna. Dessutom ifrågasätter arbetsgivarna ofta omröstningsresultaten vilket kan fördröja den fackliga närvaron och förhandlingarna i flera år.

Förhandlingar i ond tro
Även sedan en fackförening blivit erkänd som de anställdas enda representant, förhandlar arbetsgivarna i ond tro för att hindra den från att få ett första kollektivavtal. Faktum är att 45 procent av alla försök att få ett första avtal misslyckas.

Biträdande universitetslärare nekas förhandlingsrätt
I ett mål som rörde New York University, fann NLRB år 2000 att biträdande universitetslärare (med akademisk examen) är anställda enligt NLRA och därför har rätt att förhandla kollektivt med sina arbetsgivare. År 2004, och till stor del tack vare gemensamma ansträngningar från de större amerikanska universiteten och antifackliga grupper, drog NLRB (denna gång kontrollerad av republikaner som tillsatts av Bushregeringen) tillbaka beslutet och hävdade att biträdande lärare och forskarassistenter inte var anställda enligt NLRA och därmed inte hade förhandlingsrätt. Beslutet har lamslagit försöken att organisera dessa löntagare, i synnerhet på Yale University, University of Pennsylvania, Tufts University och Brown University, där fackliga organiseringskampanjer redan pågick parallellt med universitetens rättsliga åtgärder.

I motsats till NLRB:s underkännande av kollektiv förhandlingsrätt på privata skolor har biträdande universitetslärare vid statliga universitet ofta både förenings- och förhandlingsrätt enligt lagar för kollektiva förhandlingar i delstaternas offentliga sektor. Det äldsta universitetet där detta gäller är University of Wisconsin.
 
Ineffektiva domstolar
Möjligheterna till gottgörelse för hotelser och tvång, exempelvis lagstridiga avskedanden av anställda som vill bilda en fackförening och förhandla kollektivt, är både begränsade och ineffektiva. Den senaste statistiken visar att det år 2005 fanns totalt 14 588 oavgjorda ärenden som rörde arbetsgivarnas orättfärdiga metoder. Anställda väntade i snitt 659 dagar från det att ärendet lämnats in tills NLRB fattade beslut, vilket gör att många löntagare avskräcks från att vända sig dit. Många arbetsgivare som kränker arbetsmarknadslagstiftningen blir aldrig straffade för det, och om de straffas är sanktionerna alltför svaga för att hindra dem från att göra samma sak igen.

Human Rights Watch anser att ”Många arbetsgivare har kommit att betrakta betalning av utebliven lön till anställda som sparkats på grund av facklig verksamhet som del av normala driftkostnader och betalar gärna för att bli av med organiserade ledare och avbryta organiseringsförsök”. Forskning som bedrivits vid Cornelluniversitetet visar att en fjärdedel av de privata arbetsgivarna sparkar minst en anställd under kampanjer för att bilda fackföreningar. En undersökning publicerad i januari 2007 av Center for Economic and Policy Research om osakliga avskedanden under fackföreningskampanjer uppskattade att ”minst en av fem fackliga organisatörer eller aktivister kan räkna med att få sparken på grund av sina aktiviteter under en kampanj för fackföreningsomröstning”.

NLRB nekar miljoner löntagare rätt att förhandla kollektivt under år 2006
Paragraf 2.3 i NLRA utesluter ”arbetsledare” från definitionen av anställda med föreningsfrihet och rätt att förhandla kollektivt enligt lagen.  Paragraf 2.11 i NLRA definierar arbetsledare som ”alla personer som har befogenheter att för arbetsgivarens räkning anställa, förflytta, suspendera, friställa, återta, befordra, avskeda, utse, belöna eller straffa andra anställda, eller som ansvarar för att leda dem …”.

I tre fall som kommit att kallas ”Oakwoodtrilogin” utvidgade NLRB NLRA:s tolkning av ”arbetsledare” genom att skapa en ny svepande definition av begreppen ”utse” och ”ansvar för att leda”, och berövade därmed löntagare som inte är arbetsledare deras rättigheter att organisera sig och förhandla. Enligt den nya definitionen kan arbetsgivare klassificera eller omklassificera anställda som sporadiskt har tillsynsuppgifter över andra till ”arbetsledare” även om den tillsynen långt ifrån innebär verkliga lednings- eller arbetsledande befogenheter. Dessutom hävdar NLRB att en anställd inte behöver ha ens ett uns av befogenheter på heltid för att klassas som arbetsledare, så länge de har sådana befogenheter ”regelbundet och i avsevärd” grad.

Styrelsen definierade ”regelbundet” som ”enligt en fastställd plan eller mönster” och ”avsevärd” som minst 10-15 procent av den anställdes arbetstid. AFL-CIO har lämnat in ett klagomål till ILO:s kommitté för föreningsfrihet och hävdar att NLRB:s ”Oakwood Trilogy” berövar löntagarna deras förenings- och förhandlingsrätt.

Frivilligt erkännande i riskzonen
Sedan 1935 har arbetsgivare haft rätt att erkänna och förhandla med en fackförening utan att någon NLRB-ledd omröstning ägt rum, om fackföreningen kan visa att den har majoritetens stöd genom kort som anställda undertecknat. När NLRB:s skydd av löntagarnas rättigheter urvattnas kämpar anställda för att vinna omröstningar trots motstånd i form av hårda och ofta olagliga arbetsgivaråtgärder. Även om en nyligen gjort undersökning fann att 57 miljoner oorganiserade skulle rösta för fackförening om de fick, lyckades bara 70 000 vinna facklig representation i NLRB-ledda omröstningar under år 2005. I den miljön har frivilligt erkännande blivit viktiga verktyg för att låta anställda organisera sig utanför NLRB:s omröstningsprocedur som hindrar deras rättigheter.

År 2004 ifrågasattes lagligheten i frivilliga erkännanden genom NLRB:s beslut om att granska den sedan länge tillämpade principen på Dana Corporation och Metaldyne Corporation, där frivilligt erkända fackföreningar givits majoritetsstatus för rimlig tid. Styrelsen kommer också att pröva om det är acceptabelt att United Auto Workers (UAW) och Dana Corporation i förväg fastställt vissa villkor som ska ingå i ett kollektivavtal när fackföreningen väl fått majoritetsstatus. Ett negativt beslut från NLRB, som fortfarande behandlade frågan år 2006, skulle bli ett hårt slag mot löntagarnas förmåga att utnyttja sin förenings- och förhandlingsrätt.

KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006

Bakgrund
Vid kongressvalen i november vann demokraterna kontrollen över både Senaten och Representanthuset. Valresultatet ansågs vara tecken på missnöjet med regeringen Bush i allmänhet och Irakkriget i synnerhet.

Kommunikationsföretag flyttar jobb till oorganiserade
Verizon Communications har snabbat på sina angrepp mot löntagarnas rättigheter i och med sammanslagningen med det antifackliga MCI, som skapade den nya enheten Verizon Business. De anställda rapporterar att Verizon höll på att flytta arbetsuppgifter från organiserade tekniker som var anställda av den del av företaget som utgjordes av Domestic Telecom till oorganiserade på Verizon Business. Om den trenden fortsätter kommer den utan tvivel att ses som ett försök att i hög grad undergräva fackföreningens styrka eftersom parterna nu förbereder sig för kollektivavtalsförhandlingar för cirka 60 000 anställda under år 2008. Under tiden, och inför hotelser från ledningen, arbetar tekniker hos Verizon Business för att med stöd av organiserade tekniker från Communications Workers of America och International Brotherhood of Electrical Workers organisera förhandlingsenheter.

Blue Diamond anklagas än en gång för att avskeda anställda som arbetar fackligt
En anmälan lämnades in till NLRB rörande två anställda som sparkades i september 2005 och maj 2006 och en annan som varnades i januari 2006 för att han arbetade fackligt hos Blue Diamond Growers (BDG), en förädlingsfabrik för mandlar i Sacramento, Kalifornien. Ett beslut i ärendet väntades till våren 2007. Under år 2005 fann NLRB Blue Diamond skyldigt till brott mot arbetsmarknadslagarna, inklusive till avskedanden av anställda som försökt gå med i International Longshore and Warehouse Union (ILWU). Företaget beordrades återanställa två som sparkats.

Consolidated Biscuit
Consolidated Biscuit fortsätter att bekämpa arbetarnas försök att använda sin föreningsfrihet på fabriken nära Toledo, Ohio. Alltsedan de anställda började organisera sig på företaget har ledningen skrämt personalen till att rösta emot facklig representation. Man har hyrt in konsulter för att slå sönder facket och sparkat fackliga sympatisörer.

I januari 2004 avgjorde NLRB att Consolidated Biscuit:s ”oerhörda och utbrett dåliga uppförande” visade på ”en allmän brist på respekt för de anställdas grundläggande rättigheter”. Domaren i förvaltningsrätten (ALJ) räknade upp flera olagliga åtgärder som företaget begått, exempelvis avskedanden av anställda för att de arbetat fackligt, instruktioner till säkerhetspersonal om att tillkalla polis vid minsta tecken på fackliga aktiviteter, uppsättning av skyltar om videoövervakning av områden där fackliga sympatisörer samlades, hot om konkurs om de anställda röstade för fackföreningen och krav på att anställda skulle ta bort symboler för fackligt stöd från sina kläder. Consolidated Biscuit anmälde omedelbart att man skulle överklaga beslutet men NLRB har ännu efter två år inte behandlat överklagandet. De avskedade är fortfarande arbetslösa. Under tiden fann domaren att företaget var skyldigt till att ha avskedat en annan anställd, en maskinoperatör, för hans fackliga verksamhets skull.

Efter BCTGM:s första uppsättning klagomål hos regionala NLRB, har styrelsen gjort ytterligare 30 klagomål och fackföreningar har lämnat in ytterligare 12 anmälningar. Hittills har inget datum fastställs för behandling av dessa.

Resurrection Health Care skyldigt till påtryckningar mot facklig organisering
American Federation of State, County and Municipal Workers (AFSCME) gjorde en anmälan om orättvisa arbetsmetoder i april 2006 för anställda på två sjukhus som drivs av Resurrection Health Care (RHC), den största katolska vårdgivaren i Illinois. Förbundet hävdade att ledningen kraftfullt ingripit i de anställdas försök att bilda en fackförening, i direkt strid med federal lag. Vid två olika händelser på de två sjukhusen hade arbetsledare, enligt förbundets anmälan, förbjudit anställda att dela ut facklig information till sina kollegor under raster och utanför själva arbetsplatserna.

NLRB utfärdade ett föreläggande för RHC tre månader senare och sade att RHC bröt mot federal lag genom att ”lägga sig i, och hota anställda som utnyttjar sina garanterade rättigheter” enligt NLRA.

RHC har gått med på en överenskommelse i dessa frågor. Enligt uppgörelsen ska Resurrection sätta upp anslag baserade på sitt tidigare dåliga uppförande om att man inte ska 1) hota anställda med att de ska förlora förmåner om de röstar för fackföreningen, 2) förhöra dem om deras fackliga sympatier, 3) be dem skriva på brev om att de inte vill ha en fackförening och fråga dem vilka kollegor som stödjer fackföreningen samt 4) hålla fast vid regeln som förbjöd prat om facket på arbetsplatsen, under rasterna.

Luftkonditioneringsföretag struntar i kollektivavtalet och försöker knäcka fackföreningen
Efter en 50-årig tradition med kollektivavtal med Sheet Metal Workers International Association (SMIA) upphävde Chas Roberts Air Conditioning i Arizona avtalet och anlitade advokater för att knäcka fackföreningen. NLRB utfärdade ett föreläggande mot företaget på grund av att det inte uppfyllde kollektivavtalet och trakasserade de anställda. Dessutom har de anställda tvingats gå till domstol för att få ut övertidsersättning som företaget är skyldigt dem.

I över 30 månader har de anställda och fackföreningen drivit kampanj för att få företaget att gå med på kollektivavtalsförhandlingar. En av de viktigaste frågorna är arbetarskyddet. Sedan år 2003 har arbetarskyddsmyndigheten (Occupational Safety and Health Administration, OSHA) påtalat 17 brott mot arbetarskyddslagen i företaget, fyra av dessa var allvarliga. Tusentals dollar har tagits in i böter.

Vedergällning mot lärare som strejkat i protest mot uteblivna förhandlingar
Biträdande lärare på New York University gick i strejk i november 2005 efter det att universitetet i två månader vägrat förhandla med fackföreningen. När strejken fortsatte in på vårterminen 2006, började universitetet dra ner stipendier och flyttade efter eget beslut många av de strejkande från deras undervisning.

Antifacklig skrämselkampanj på Reynolds American
På begäran av majoriteten av de anställda på två av tobaksbolaget Reynolds American i Winston-Salem, North Carolina, började Bakery, Confectionery, Tobacco Workers and Grain Millers Union (BCTGM) och Machinists and Aerospace Workers (IAM) en gemensam organiseringskampanj. De båda förbunden representerar tillsammans över 9 000 anställda i den amerikanska tobaksindustrin. Även om majoriteten av de 2 000 produktions- och underhållsarbetarna på fabrikerna undertecknade en begäran om facklig representation, valde företaget att begära omröstning under NLRB:s överinseende.

Under perioden före omröstningen den 11 maj genomförde företaget en fientlig, antifacklig skrämselkampanj för att förmå de anställda att rösta nej. De skrämde och trakasserade arbetarna och använde sig av både missvisande information och rena lögner. Framför allt hotade de med att stänga Reynolds, som varit en del av Winston-Salem i över 100 år, och flytta produktionen till Mexiko och/eller Puerto Rico. Skrämseltaktiken fungerade. Den 12 maj kunde Reynolds American stolt meddela att majoriteten av de anställda röstat emot facklig representation.

Massavskedanden av fackföreningsmedlemmar
Anställda på vingården Krug-Mondavi röstade år 1975 för att bli representerade av United Farm Workers (UFW). Ända sedan dess hade de måst kämpa för behålla sitt UFW-avtal eftersom företaget envist motsätter sig facklig representation. När deras senaste avtal löpte ut den 31 december 2005, vägrade vingården förhandla om en förlängning och i januari 2006 meddelade man att driften överförts till en lantbruksentreprenör. UFW anmälde orättvisa arbetsmetoder till Agricultural Labor Relations Board (ALRB) med förhandlingar i ond tro och diskriminering när företaget hindrade anställda från att ägna sig åt fackliga aktiviteter. I juli sparkade Krug-Mondavi alla anställda i vingården samtidigt som arbete erbjöds åt anställda hos entreprenören. Avskedandena inträffade kort efter det att ALRB meddelat att man gjort en formell anmälan mot företaget. Många av de avskedade ansökte om jobb hos den nya entreprenören, Jack Neal and Sons, men inga anställdes trots deras erfarenheter och kvalifikationer. Facket antar att detta berott på deras medlemskap i fackföreningen.

Upp