Kränkningar av fackliga rättigheter 2007

FOLKMÄNGD: 107,4 milj. / HUVUDSTAD: Mexico City / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 - 87 - 100 - 105 - 111 - 182

Två fackföreningsmedlemmar blev godtyckligt gripna. Regeringens olagliga avskedande av en fackföreningsledare orsakade en stor gruvarbetardemonstration följd av en strejk som slogs ner. Två dödades och 41 skadades. Maquiladoras (sammansättningsfabriker) inom textil och elektronik fortsätter att använda sig av antifackliga strategier.

LAGSTIFTNINGEN

Registrering av fackföreningar
För att bilda en fackförening krävs inga särskilda tillstånd. För att erkännas rättsligt måste den emellertid skrivas in på föreningsregistret, en avdelning hos myndigheten för arbetsmarknad och socialt skydd. Myndigheterna kan låta bli att ”notera” en ansökan om de anser att fackföreningen brutit mot, eller inte uppfyller kraven i den federala arbetsmarknadslagstiftningen (Ley Federal del Trabajo). En sådan bedömning förutsätter en granskning av fackliga procedurer. Även om det går att överklaga en inspektionsrapport finns det inga rättsliga möjligheter att få den ändrad eller kräva ny inspektion. En oregistrerad fackförening kan inte utlysa strejk eller delta i kollektivavtal och är utestängd från alla trepartskommittéer.

Utländska medborgare får inte sitta i fackliga styrelser.

Trots upprepade framställningar från ILO har regeringen ännu inte infriat sitt löfte om att ratificera konvention nr 98.

Begränsningar i offentlig sektor
Lagen tvingar på de statsanställda ett fackligt monopol genom att förbjuda förekomsten av två eller fler fackföreningar samtidigt på samma statliga organ. Löntagare är tvungna att gå med i fackföreningar som är anslutna till Federación de Sindicatos de Trabajadores al Servicio del Estado (FSTSE). och får inte gå ur facket. Fackliga förtroendevalda i organisationer inom offentlig sektor kan inte omväljas.

Lagen föreskriver också fackligt monopol för bankanställda som måste tillhöra banktjänstemannaförbundet Federación Nacional de Sindicatos Bancarios.

Begränsningar av strejkrätten
Punkt 18 i den mexikanska författningens artikel 123 anger att ”strejker är lagliga när de syftar till att skapa jämvikt mellan olika produktionsfaktorer och harmoniserar löntagarnas och kapitalets rättigheter. I offentlig sektor ska löntagarna tio dagar i förväg underrätta styrelsen för medling och förlikning (Junta de Conciliación y Arbitraje, JCA) om datum för arbetsnedläggelsen. Strejker är olagliga bara när majoriteten av de strejkande gör våldsamma angrepp mot personer eller egendom eller, i händelse av krig, mot personer i statliga organ och myndigheter”.

Anställda i offentliga tjänster får bara utlysa strejk om deras grundlagsenliga rättigheter enligt konstitutionen utsätts för allmänna och systematiska kränkningar. Strejkerna måste ha stöd av två tredjedelar av de anställda på den aktuella myndigheten. Lagen ger också regeringen rätt att tvångsinkalla anställda i händelse av nationell kris, även om krisen orsakas av en arbetslivskonflikt.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN

Fackligt monopol, skyddskontrakt och uteslutningsparagrafer
Högsta domstolen fann år 1999 att det fackliga monopolet i den offentliga sektorn var en kränkning av den grundlagsfästa föreningsfriheten. Regeringen har dock fortfarande inte ändrat lagen i enlighet med beslutet.

Brister i den federala arbetsmarknadslagen har utnyttjats för att skapa falska kollektivavtal som kallas ”skyddskontrakt”. De består av en överenskommelse enligt vilken företaget betalar en månatlig summa till fackföreningen. I utbyte garanterar fackföreningen arbetsfred. Uteslutningsparagraferna i dessa skyddskontrakt ger arbetsgivarvänliga fackföreningar rätt att kräva att vissa anställda avskedas. Dessa paragrafer används ofta för att olagligen avskeda anställda som föredrar fria fackföreningar. Det har konstaterats att de flesta skyddskontrakt undertecknats av klienter till advokater som företräder så kallade fackföreningar. Det finns till och med webbsidor med ”modellkontrakt” som arbetsgivarna bara behöver göra lämpliga ändringar i.

Osäkra anställningskontrakt
Många anställda inom utbildningsväsendet, massmedia, statliga myndigheter och sammansättningsfabriker samt forskarna på Instituto Nacional de Antropología e Historia, är anställda på ”civilrättsliga kontrakt för yrkesmässiga tjänster” och är under vissa omständigheter skyldiga att underteckna en förklaring om att dessa kontrakt inte är anställningsavtal. Som parter i civilrättsliga avtal har de inte lagstadgad rätt att bilda eller gå med i en fackförening utan kan bara tillhöra civila föreningar. De har heller inte rätt att strejka eller förhandla om kollektivavtal.

Sammansättningsfabriker, motstånd mot demokratiska fackföreningar
Sammansättningsfabrikerna (maquiladoras) fortsätter att exploatera lokal arbetskraft och alltfler arbetare från olika etniska grupper hamnar i kategorin anställda med osäkra kontrakt. Även om sammansättningsfabrikerna framställs som ”ett nödvändigt ont” för att minska arbetslösheten, kännetecknas de av obetald övertid, sexuella trakasserier, diskriminering vid anställningar, frånvaro av arbetarskyddsåtgärder, osakliga avskedanden och avsaknad av föreningsfrihet. Avskedanden av gravida kvinnor tillhör vardagen. Kvinnor anställs ofta via underleverantörer för att företagen ska slippa allt ansvar. Svarta listor med namn på fackföreningsfolk som inte bör anställas cirkulerar regelbundet mellan fabrikerna. Sektorn genomgår för närvarande sin värsta kris i historien, eftersom hundratals maquiladoras lämnat Mexiko och startat verksamhet i Kina eller Centralamerika.

Kränkningar av föreningarnas självständighet
Att bilda en fristående facklig organisation, d.v.s. en organisation som arbetsgivarna inte kontrollerar, kan jämföras med ett hinderlopp. Regeringen utnyttjar svårigheterna som är förenade med ansökningar om erkännande enligt lag för att avslå fackliga registreringar eller ge företräde åt en viss facklig ledare framför en annan.

Arbetsgivarna själva bildar ibland en fackförening, men de anställda vet kanske inte ens om att det finns en på deras fabrik. Dessa organisationer kallas
”spökfackföreningar ” eftersom de aldrig håller möten eller val och aldrig förhandlar om kollektivavtal.

En annan form av inblandning i organisationernas självständighet sker när regeringen själv ingriper i beslut om att tillsätta eller avskeda fackliga ledare.

Strejkrätten urholkas
Varje år utlyses tusentals strejker, men bara 0,3 procent blir av. Arbetsmarknadsministern hävdar att detta är ett bevis för” arbetsfred”. I verkligheten ligger förklaringen i de komplicerade mekanismerna för att utlysa strejk och i de anställdas bristande tilltro till statens vilja att fullgöra sin skyldighet att försvara strejkrätten. Dessutom vänder sig arbetsgivarna ofta till de lokala medlings- och skiljestyrelserna (JLCA) och begär att strejker ska olagligförklaras och anklagar organisatörerna för att bryta mot sina egna fackliga stadgar.

För att hindra att strejker olagligförklaras, måste de anställda se till att arbetsgivarna inte flyttar maskiner från fabrikerna. Staten och arbetsgivarna tillgriper ofta taktiska grepp för att få en strejk olagligförklarad, som att anlita strejkbrytare som provocerar fram våldshandlingar och kalla in regeringsstyrkor. Ett annat knep är att dra ut på proceduren i ända upp till fem år med hjälp av en oändlig rad stämningar, för att få löntagarna att ge upp och göra det omöjligt för dem att försörja sig och sina familjer.

Regeringen har också tillgripit tvångsinkallelser, vilket i praktiken betyder att den sätter in regeringsstyrkor eller strejkbrytare för att fortsätta verksamheten på arbetsplatserna. Enligt artikel 123 i författningen är tvångsinkallelse bara tillåten i krigstid.

Förtryck och polisvåld mot fackligt aktivas arbete och liv
Vicente Fox sista år i regeringen kännetecknades av en ökning av det brutala våld som användes för att förtrycka olika former av protester i samhället. Det oproportionerligt hårda förtrycket av gruvarbetarnas strejk i april avlöstes av brutalt polisvåld i San Salvador de Atenco i början av maj och kulminerade i en våg av förtryck som svepte över Oaxaca under hela andra halvåret. Det förekom otaliga gripanden, mord, brutalitet, våld och sexuella övergrepp, skadade och misshandlade personer. Många fackföreningsmedlemmar drabbades.

KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006

Bakgrund
Den 2 juli hölls presidentval i Mexico. Det förekom många anklagelser om valfusk så när den nye presidenten, Felipe Calderón, officiellt tillträdde ämbetet i början av december var det under omtvistade förhållanden. Chiapas har förblivit ett konfliktområde och EZLN-representanter har fortsatt att drabbas av statsunderstött våld. Det har rått en allmän känsla av missnöje som tagit sig uttryck i samhällsprotester över hela landet. Regeringen har bemött dem brutalt i stället för att söka verkliga lösningar på konflikterna.

Gripanden och anfall på fackföreningsledare
Vid årets början satt Martín Barrios Hernández, ordförande för Tehuacans kommitté för mänskliga och fackliga rättigheter, fortfarande i fängelse i Puebla. Han släpptes den 12 januari, två veckor efter det att han gripits av statspolisen, anklagad för utpressning av ägaren till maquiladoran Calidad de Confecciones SA de CV (se 2006 års översikt). Många fackligt aktiva på olika håll i världen hade skrivit till Pueblas guvernör och begärt att anklagelserna mot Barrios skulle läggas ner. Han hade hjälpt de anställda på företaget att organisera sig och försvara sina rättigheter.

Ytterligare gripanden ägde rum under året. Den 13 juli grep medlemmar av sekretariatet för skydd och motorvägsförvaltning advokaten och fackföreningsledaren William Santos Sáenz, som berättade att han sedan torterades och hotades till livet av statspolisen (PJE). Den dagen hade 37 bönder från byn Caucel, i Mérida, protesterat mot delstatsregeringen som nu hotade beslagta deras gemensamma mark och överlämna den till affärsmän. Den gripne fackföreningsledaren hade försvarat dessa gemensamma marker för böndernas räkning.

Den 9 augusti greps professor Germán Mendoza Nube, medlem av lärarförbundet CNTE, grundare av lärarnas kommission för mänskliga rättigheter (COMADH) och ledare för partiet Frente Popular Revolucionario (FPR) när han var på väg hem. Han blev brutalt misshandlad trots att han satt i rullstol. Gripandet gjordes av över 30 civilklädda poliser från Policía Ministerial.

Avskedande av fackföreningsledare kränker fackets självständighet
Den 17 februari blev generalsekreteraren för gruvarbetarförbundet SNTMMS-RM, Napoleón Gómez Urrutia, avskedad från arbetet på order av arbetsmarknadsministern Francisco Javier Salazar som i stället utsåg Elías Morales Hernández. Regeringen frös också organisationens bankkonton utan att vidta de lagliga åtgärder som krävs i sådana fall. Flera andra olagliga och ohederliga åtgärder vidtogs i detta ärende, som att förfalska en av styrelsemedlemmarnas namnteckning på ett dokument som stödde utnämningen av den nye ledaren.

Dessa händelser, som var tydliga exempel på direkt regeringsinblandning i fackliga angelägenheter och utgör kränkningar av fackliga organisationers självständighet, utlöste en våg av protester från gruvarbetare över hela landet.

Fackföreningsledaren som blev ersatt hade varit en ledande kritiker av regeringen och det transnationella företaget Grupo México för deras roller i katastrofen i gruvan Carbón 8 i Pasta de Conchos, då 65 gruvarbetare omkom. Dessutom erkänns den av regeringen tillsatta ledaren inte av arbetarna eftersom han inte har några meriter i fråga om försvar av deras intressen. Han hade blivit utesluten ur förbundet några år tidigare.

Strejkrätten kränkt genom förtryck, mord och hotelser
Två gruvarbetare dog och 41 skadades, två av dem allvarligt, efter en brutal avhysning den 20 april från gruvbolaget Lázaro Cárdenas Las Truchas (Sicartsa). Arbetarna där hade strejkat och sittstrejkat sedan den 2 april, och krävde att fackföreningsledaren Napoleón Gómez Urrutia skulle erkännas och den tillsatta ledaren avsättas. I en oproportionerligt hård attack skickades 800 federala och delstatliga poliser in mot 500 arbetare. En av de döda var Héctor Álvarez Gómez, facklig representant i tvåpartskommittén på Mittal Steel.

Anställda på Junta Obrera Federal anmälde i slutet av november att 100 beväpnade poliser kommit och hotat arbetare som planerade ett entimmes arbetsstopp i protest mot att deras rättigheter kränktes. De protesterade därför att löneökningarna hade lagts på is och andra förmåner hade skurits ner. De försökte också få sitt kollektivavtal lagligen erkänt.

Omfattande våld och regeringskris i Oaxaca
Under andra halvåret fördömde en rad organisationer – arbetarföreningar, MR-organisationer, nationella och internationella fackliga organisationer – den våg av förtryck som drabbade organisationerna som protesterade i Oaxaca. Bland dem fanns lärarförbundet SNTE, via representanter i lokalavdelningar, som lett aktionerna tillsammans med folkfronten i Oaxaca, till stöd för krav på ökade statliga investeringar som förstärkningar av den offentliga utbildningen. Regeringen har inte letat efter fredliga former för förhandling eller dialog. I stället har den sökt förevändningar för att sätta in polisen och slå ner alla demonstrationer. Dussintals arresteringar har anmälts och minst tre personer dog på grund av det okontrollerade våldet.

Antifacklig kampanj på barnsjukhus i Oaxaca
Den 25 mars anmälde fackföreningen på barnsjukhuset i Puebla en kampanj med osakliga avskedanden, hotelser, trakasserier och underlåtenhet att tillämpa kollektivavtalet. Två medlemmar avskedades. En av dem blev inlåst i ett kontor i flera timmar och tvingades underteckna ett brev där hon sade upp sitt fackliga medlemskap. Hon hotades också med anklagelser för att ha orsakat en patients död.

Antifackliga strategier i maquiladoras
Fackföreningen på fabriken Mexmode i Puebla (SITEMEX) klagade i mars över att personalchefen försökte sätta upp en fackförening med ”pålitliga anställda” som tillhörde FROC-CROC.

Den fristående fackföreningen på Lajat-fabriken i Gómez Palacios vann i november 2005 ett mål i domstol om osakligt avskedande av 56 arbetare och fick också officiellt erkännande. De anställda kommer emellertid inte att få tillbaka sina jobb eftersom fabriken redan stängt.

Anställda och fackliga rättigheter kränks i elektronikindustrin
Arbetarnas studie- och aktionscentrum CEREAL hade till september fått in 578 anmälningar från arbetare vars rättigheter kränkts i företag som HP, Dell, IBM, Intel, Nokia, Philips, Sony Ericsson, Motorola, IBM och Sony. Bland de vanligaste övergreppen fanns inskränkningar av kollektivavtal och hinder för förhandlingar samt diskriminering, giftiga substanser i arbetsmiljön, sexuella trakasserier och andra former av misshandel.

Erkännande av facklig ledning återkallat
Förliknings- och skiljedomstolen (TCAE) enades om att avvisa resultatet av valen i statstjänstemannaförbundet STPE utan att ha hört den valda ledningens synpunkter. Den organisation som förlorat valet hade skickat en skrivelse till TCAE den 28 maj och ifrågasatt den nya ledningen. Beslutet innebar att styrelsen inte erkändes, vilket ledde till kritik från AFV och FFI som såg detta som diskriminering avsedd att undergräva de fackliga representanter som valts av  4 300 arbetare.

Läs mer om Mexiko på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida