Kränkningar av fackliga rättigheter 2007

FOLKMÄNGD: 7,6 milj. / HUVUDSTAD: Tegucigalpa / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 - 87 - 98 - 100 - 105 - 111 - 138 - 182

Flera företag avskedade alla i ledningarna för fackföreningarna i en uppenbar strategi för att slå sönder facken. Det förblir praktiskt taget omöjligt att skapa eller utveckla fackföreningar i frizonerna. Det har kommit flera rapporter om trakasserier i transnationella bananföretag. Tre medlemmar av banktjänstemannaförbundet greps.

LAGSTIFTNINGEN

Föreningsfriheten
Lagstiftningen erkänner löntagarnas rätt att bilda och ansluta sig till fackliga organisationer, men innehåller också restriktioner. Det krävs minst 30 anställda för att bilda en fackförening vilket omöjliggör fackföreningar på småföretag. Dessutom kan Arbetsmarknadsministeriet avregistrera en fackförening om medlemsantalet sjunker under 30.

Det får inte finnas fler än en fackförening på varje företag eller institution och 90 procent av medlemmarna måste vara honduranska medborgare liksom de fackliga ledarna. Alla måste vara anställda i den aktuella verksamheten. Arbetare på lantbruk som har färre än tio fast anställda omfattas inte av arbetsmarknadslagstiftningen.

Skydd för facket
Skydd ges löntagare som försöker bilda en facklig organisation och till ledningen för den. Detta gäller emellertid bara konfederationer, däremot inte federationer eller lokala styrelser. Till råga på allt finns det ingen lag eller rättslig procedur för återanställning av felaktigt avskedade fackliga ledare. Den normala processen vid avskedanden tillämpas, vilket hindrar återanställning och därmed också ett fullständigt utnyttjande av fackliga rättigheter.

Strejkrätt
Strejkrätten erkänns också, men är begränsad. Federationer och konfederationer får inte utlysa strejker. För att en fackförening ska få göra det krävs två tredjedelars majoritet av rösterna från alla organisationens medlemmar. Statstjänstemän får inte strejka och anställda vid statliga företag måste varsla en strejk sex månader i förväg, eller ha regeringens godkännande innan strejken utbryter. Ministeriet för arbetsmarknads- och sociala frågor har makt att avbryta konflikter på oljefälten, i raffinaderierna och inom transport och distributionsverksamhet, men har inga befogenheter för att se till att arbetsgivarna följer lagarna. Kollektiva konflikter inom annan än oumbärlig offentlig verksamhet hänvisas till obligatoriskt skiljeförfarande och strejker är förbjudna så länge skiljeförfarandet pågår (två år). Offentliganställda får inte heller delta i sympatistrejker.

Ett farligt lagförslag
Under året presenterade landets president ett lagförslag med förändringar av flera artiklar i strafflagen, i syfte att skärpa straffen för medverkan i gatuprotester som blockader av vägar och broar. Åtgärden ska hindra fackliga aktiviteter och legalisera förtryck av sådana åtgärder.

Kollektiva förhandlingar
Rätten till kollektiva förhandlingar är skyddad i lag och arbetsgivarna är förbjudna att vidta repressalier på grund av facklig verksamhet. Det finns emellertid restriktioner. Trots att offentliganställda får organisera sig får de inte förhandla kollektivt. Arbetsmarknadslagen begränsar frågorna som kan tas upp i förhandlingar och förskriver att Arbetsministeriet officiellt måste godkänna innehållet i ett kollektivavtal. Båda dessa faktorer begränsar de fackliga organisationerna utrymme för fria förhandlingar.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN

Skydd saknas
I praktiken finns det inga lagar som skyddar anställda från antifacklig diskriminering. Löntagare trakasseras och avskedas på grund av sitt fackliga arbete. I frizonerna exploateras de anställda och det har kommit rapporter om att de som försöker bilda fackföreningar sparkas och svartlistas, trakasseras, skiljs från arbetskamraterna och utsätts för psykiska och ibland också fysiska övergrepp.

Företagens antifackliga strategier
Trots lagstadgat facklig skydd är företagens främsta strategi för att slå sönder fackföreningar den att avskeda alla ledarna, ofta just när organisationen bildas. På så sätt förhindras konsolidering och tillväxt. Eftersom proceduren för återanställning är mycket långsam måste de som berörs till sist hitta nya jobb på andra företag för att överleva ekonomiskt. I praktiken, och även om domstolarna beslutar om återanställning, existerar då inte längre förutsättningar för att bilda en fackförening. Personalstyrkan har förändrats och hela organiseringsprocessen måste tas om från början, mer eller mindre från noll. 

Företag använder sig också av andra metoder för att till varje pris förhindra att fackföreningar bildas. De ansöker exempelvis om domstolsförelägganden om upplösning av organisationerna. När det finns en fackförening tröttnar ledningen aldrig på att driva igenom godtyckliga krav, hotelser, repressalier och andra former av misshandel av medlemmarna.

Arbetsmarknadsministeriet medskyldigt
Arbetsmarknadsministeriet ser inte till att arbetsgivarna respekterar föreningsfriheten, eftersom ministeriets politik är att inte ingripa. Kränkningarna av löntagarnas rättigheter och ministeriets tendens att ställa sig på arbetsgivarnas sida har kritiserats skarpt av både medborgare och fackliga organisationer. 

Kollektiva förhandlingar
I praktiken kränks rätten till kollektiva förhandlingar eftersom förhandlingar och kollektivavtal skulle betyda förbättringar av de anställdas levnadsstandard. Arbetsgivarna behöver bara dela med sig av en liten andel av sina vinster. Det är huvudskälet till deras starka motstånd mot tillämpningen av förhandlingsrätten, och de står i förbund med regeringen.

En metod som arbetsgivarna tar till för att urholka rätten till kollektiva förhandlingar har varit att skapa en parallell ”förening” som lyder ledningen och som de legitimerar genom att kollektivavtalsförhandlingar med föreningens medlemmar. På så sätt kan de kringgå de anställdas verkliga krav och neutralisera fackföreningens verksamhet.

KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006

Bakgrund
Frihandelsavtalet med USA har varit i kraft sedan april och löntagarnas ekonomiska och sociala förhållanden har inte förbättrats. Arbetar- och folkrörelsernas kamp har varit omfattande och mångfacetterad men de har bemötts av en allmän våldsvåg. En arbetsinspektör mördades, möten avbröts av väpnade personer och flera fackliga ledare anfölls.

Fackliga trakasserier på bananplantager
Bananarbetarnas fackliga samordningsorgan (Coordinadora de Sindicatos Bananeros de Honduras, COSIBAH) lämnade i januari in ytterligare en officiell anmälan mot bananbolaget Tela Railroad Company för kränkningar av internationella konventioner om föreningsfrihet. Den här gången hade företaget hotat ordföranden för fackföreningen på dotterbolaget Empresa Americana de Exportación y Ameribi (SITRAAMERIBI), Gustavo Fajardo Castro, genom att suspendera honom från arbetet i 16 dagar. Detta, och osakliga avskedanden av tre anställda, blev den utlösande gnistan till en strejk av 400 arbetare på företagen America och Ameribi, som båda ligger i regionen Progreso.

Fackliga organisationer stoppade och parallellorganisationer bildas
De anställda på klädfabriken Delta Apparel försökte i maj för tredje gången registrera ledningen för fackföreningen SITRADASA hos Arbetsministeriet. Organisationen hade mött våldsamt motstånd från företagsledningen. Den fristående federationen FITH (Federación Independiente de Trabajadores de Honduras) klagade sedan över att företaget lämnat in en begäran hos Högsta domstolen om att fackföreningen skulle upplösas. Dessutom använder samma företag, som ligger i industrizonen Zip Buena Vista i Villanueva Cortés, också andra antifackliga strategier, som organisering av en egen ”löntagarförening”. Med den förhandlar ledningen fram kollektivavtal som passar dess egna intressen och urholkar fackföreningen.

Massavskedanden av fackliga ledare
Med början den 21 juni inträffade en rad avskedanden av styrelsemedlemmar i fackföreningen på Tiara (SITRATIARA). Den som först blev avskedad var ordföranden, Maria Zenia Gómez. Dagen därpå var det kassörens, Laura Peña Bonillas tur och de följande dagarna avskedades också alla övriga. Hittills har 70 anställda sparkats; alla för att de försökt bilda fackförening.

Det finns en order om att företaget ska återanställa dem men man respekterar inte arbetsmarknadsmyndigheterna. Man tillät inte ens arbetsinspektörerna att komma in på anläggningen och ledningen uteblev från ett möte som arbetsmarknadsministern kallat till.

Framväxt av nya fackföreningar stoppad
I januari fick de anställda på klädfabriken Empresa Diamante Apparel S.L. de R.L. laglig registrering av en fackförening som organiserats förra året. Den 22 mars, när man skulle informera ledning om hur styrelsen såg ut, var det för sent eftersom företaget avskedat en stor del av fackföreningsmedlemmarna och bland dem hela ledningen. Den 28 november, på sammansättningsfabriken Dikies de Honduras, som är känd för att ständigt bryta mot de anställdas rättigheter, blev alla ledarna för den lagligen registrerade fackföreningen sparkade en timme efter det att de presenterats. De som bevittnat inlämnandet av ansökan blev likaså avskedade. Federación Sindical de Trabajadores de Honduras (FESITRADEH) har lämnat in en begäran om återanställning till arbetsdomstolen.

Hot mot 1 maj-firande
En medlem av fackföreningen på företaget Elcatex anmälde att personalchefen, Soad Reyes, ville tvinga personalen att arbeta på första maj och hotade straffa alla som deltog i demonstrationerna. Sådana hot är inget nytt och de 200 medlemmarna varnas ständigt för att fackföreningen inte längre ska tolereras, behandlas illa på olika sätt och avskräcks från att arbeta fackligt.

Fackföreningsmedlemmar gripna
I november blev tre medlemmar av bankmannaorganisationen Asociación Bancaria gripna av federal polis när de gjorde sig i ordning för ett möte för att kräva obetalda löner från en lokal bank.

Inblandning i fackliga angelägenheter
Fackföreningen på Instituto Nacional Agrario, SIRAINA, klagade i ett pressmeddelande den 28 september på att direktör för institutet, José Francisco Funes Rodríguez, lagt sig i organisationens angelägenheter. Enligt de fackliga ledarna hade INA-ledningen aggressivt lagt sig i fackföreningens arbete och gjort felaktiga påståenden om dess arbete i offentliga uttalanden. Detta användes av företagsledningen i ett försök att ta udden av anmälningar som fackföreningen gjort mot den och till stöd för lagar den höll på att driva igenom för att förhindra en stor jordreform.   

Läs mer om Honduras på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida