Kränkningar av fackliga rättigheter 2007

FOLKMÄNGD: 9,2 milj. / HUVUDSTAD: Santo Domingo / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 - 87 - 98 - 100 - 105 - 111 - 138 - 182

Två fackföreningsledare skickades i fängelse och åtta andra dömdes till böter för inblandning i protester under en transportstrejk. Minst fyra företag anmäldes för avskedanden för organisering av fackföreningar. Antifackliga kampanjer fortsatte i frizonerna. Rätten till kollektiva förhandlingar och strejk var fortfarande begränsad i både lag och praktik.

LAGSTIFTNINGEN

Föreningsfrihet
Alla löntagare har frihet att organisera sig. Fackföreningar måste ha minst 20 medlemmar och blir lagliga när de registrerats hos Arbetsmarknadsministeriet. Om regeringen inte inom 30 dagar avgör en ansökan om registrering kan sökande förklara ansökan försummad i tre dagar och den fjärde dagen blir organisationen då automatiskt erkänd. Fackföreningar får bilda federationer som i sin tur kan bilda konfedera¬tioner. Det finns dock några restriktioner. Statstjänstemän, till exempel, får bara bilda en fackförening om minst 60 procent av de anställda på ett givet statligt organ ansluter sig till den. Anställda hos fristående statliga och kommunala organ omfattas inte av arbetsmarknadslag¬stiftningen. Lagarna och förordningarna som reglerar dem innehåller inga bestämmelser om fackliga rättigheter.

Begränsningar för kollektiva förhandlingar
För att få förhandla om kollektivavtal måste en facklig organisation representera en absolut majoritet av de anställda i företaget, branschen eller verksamheten.

Restriktioner för strejkrätten
Strejker får bara utlysas om en majoritet av alla anställda (organiserade och oorganiserade) röstar för dem. Detta krav kan vara ett allvarligt hinder för strejk. Före en strejk måste man ha försökt lösa konflikten genom medling. Om det misslyckas, ska skriftligt besked lämnas till Arbetsmarknadsministeriet och sedan följer en tio dagars väntetid innan strejken får inledas.

Anställda i viktig offentlig verksamhet och statstjänstemän saknar strejkrätt. Om en olagligförklarad strejk genomförs, sägs berörda anställda upp utan några skyldigheter från arbetsgivarens sida, men det går inte om förklaringen om olaglighet skett på felaktig sätt eller när de anställda återvänder till arbetet inom 24 timmar efter det att strejken förklarats olaglig.

Frizoner: Det finns inga lagar som undantar företag i frizonerna från de nationella arbetsmarknadslagarna.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN

Bristfällig tillämpning av lagarna
Landets omfattande arbetsmarknadslagstiftning tillämpas bristfälligt och det har flera skäl, bland annat fördröjningar i granskning och beslut i ärendena. Ibland är fördröjningen avsiktlig genom att tekniska frågor väcks eller andra legala knep används i hanteringen av grundläggande rättigheter. Dessutom, och trots att rättssyste¬met moderniserats, ligger tillämpningen fortfarande (om än i mindre omfattning än tidigare) i händerna på domare som tillsats på politiska grunder och som brukar stå i förbund med arbetsgivarna. På grund av verkningslösa sanktioner går arbetsgivare straffria när de kränker löntagarnas rättigheter.

Restriktioner i offentlig sektor
Eftersom över 58 procent av arbetskraften är offentliganställd, är möjligheterna att använda strejkrätten begränsade. Dessutom, och trots lagen om statstjänst och administrativa karriärer, förekommer massavskedanden i den offentliga sektorn utan garantier för avgångsvederlag. 

Kollektiva förhandlingar begränsas i praktiken
Kollektiva förhandlingar begränsas i praktiken av kravet på att organisationerna ska företräda en absolut majoritet av de anställda. Kollektivavtal finns bara på några få företag.

Tillväxt av den informella ekonomin hotar facklig organisering
Antalet arbetare i den informella ekonomin är redan större än det i den formella – 1 724 000 jämfört med 1 480 000. Det betyder att över hälften av den arbetande befolkningen är utestängd från rätten att gå med i en fackförening, i första hand på grund av att kravet på 20 medlemmar är svårt att nå i sådana företag. Huvudproblemet är emellertid att de flesta av dessa arbeten är osäkra och skapar osäkra levnadsförhållanden. Arbetstiden är inte reglerad och det finns inga anställningsavtal vilket gör det praktiskt taget omöjligt för arbetarna att organisera sig.

Arbetsvillkoren försvårar organisering av fackföreningar
I den stagnerande formella ekonomin inför företagen i växande omfattning ”flexibla” anställningsvillkor som i praktiken avskaffar rättigheter och indirekt hotar föreningsfriheten.

Rekryteringsstrategier är ett särskilt stort problem. När arbetsuppgifter läggs ut på specialiserade företag betyder det att personal ständigt flyttas till olika arbetsplatser och därför inte kan skapa några kontakter med kollegor vilket hindrar organisering. Dessutom har de inte något avtal med arbetsgivaren på den plats där de arbetar, vilket gör kollektivavtalsförhandlingar omöjliga även där det går att bilda en fackförening.

Metoden att säga upp kontrakten var tredje månad försätter arbetare i ett tillstånd av permanent osäkerhet, med en komplex rad förvärvade rättigheter och växande beroende av arbetsgivarna och med allt mer skilda villkor. Eftersom de ständigt riskerar att förlora sina jobb koncentrerar de sig på att behålla dem snarare än på att kräva rättigheter eller försöka organisera sig fackligt.

Inget skydd för arbetare från Haiti
Många arbetare på sockerfälten och andra håll kommer från Haiti. De är ofta i landet illegalt och kan därför inte gå med i facket. Denna billiga källa till arbetskraft exploateras av arbetsgivare på villkor som närmar sig slaveri. Detsamma gäller dominikaner av haitiskt ursprung, som i många fall utvisas av polisen trots att de har dubbla medborgarskap. De utvisade har inga möjligheter att hävda sina rättigheter. Att rekrytera utlänningar är därför en strategi som företag använder för att sänka standarden och förhindra organisering.

Frizonerna i kris
Trots att arbetsmarknadslagstiftningen gäller i frizonerna har regeringen inte gjort några reella försök att se till att den respekteras där. Arbetsgivarna följer endast undantagsvis besluten i arbetsdomstolen när dessa går emot dem.

Arbetsgivarna vägrar erkänna fackliga organisationer och använder sig av olika metoder för att förhindra att de bildas eller för att slå sönder dem. Det kan handla om svartlistning av fackligt aktiva för att hindra dem från att få nytt arbete. En del företag går till speciella förmedlingar när de ska anställa personal, för att sortera bort fackföreningsmedlemmar och MR-aktivister. Där det finns fackföreningar blir ledarna ofta avskedade eller utsätts för diskriminering, hotelser och ständiga trakasserier.

KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006

Bakgrund
Regeringen fortsätter försöka skapa sysselsättning genom utländska investeringar trots att det under de två senaste åren visat sig vara misslyckat. Trots varningar och motstånd från fackliga- och arbetarorganisationer framhärdar regeringen i att anta frihandelsavtalet med USA.

Fängelse och böter för fackföreningsmedlemmar i protest
Två fackföreningsledare dömdes till fängelse och ytterligare åtta personer tvingades betala höga böter för att de deltagit i en strejk i transportsektorn. Antonio Marte, ordförande för transportarbetarkonfederationen CONATRA (Confederación Nacional de Transporte) dömdes till fyra år. Blas Peralta, ordförande för FENATRADO (Federación Nacional de Transporte Dominicano) dömdes till 6 månader och böter på en miljon pesos. Åtta andra fackliga ledare måste betala böter på flera miljoner pesos.

Avskedanden – det främsta vapnet mot facket
Åtta kvinnliga anställda på konsortiet Bancas Real Sports (ett spelbolag) sparkades när de organiserade en fackförening. Sedan dess har kvinnorna inte lyckats få arbete någon annanstans och det spekuleras om att de svartlistats. Centralorganisationen Confederación Nacional de Unidad Sindical (CNUS) hjälper dem med kravet på återanställning och betalning av förlorad lön.

I september sparkades de 30 personer som grundat en fackförening på förpackningsföretaget Cartones del Caribe.

Den 24 november sparkade Refrescos Nacionales (dotterbolag till Coca Cola) 16 medlemmar av en kommitté som förberedde bildandet av en fackförening. Enligt den oberoende konfederationen Confederación Autónoma Sindical Clasista (CASC) var det arbetarnas avsikt att bygga upp fackföreningen igen som var skälet till avskedandena.

Massavskedanden för att hindra fackförening och diskriminering för att försvaga dem
Arbetarna på Universal Aloe, ett jordbruksexportföretag i norra delen av landet, såg till att upprepade ansökningar om registrering av en fackförening blev avslagna trots att minimikravet på 20 medlemmar var uppfyllt. Företaget fortsatte med att avskeda 80-100 personer åt gången. Med hjälp av FEDOTRA lyckades de anställda få fackföreningen erkänd. Företaget fortsatte emellertid sin antifackliga kampanj och diskriminerar nu öppet fackföreningsmedlemmarna som tvingas arbeta övertid och nekas vatten och transport till och från fälten.

Antifacklig kampanj i frizon
I september rapporterades brott mot föreningsfriheten i FM1 som tillhör Grupo M och ligger i frizonen i Santiago. Sedan 75 arbetare gått med i facket började företaget en antifacklig kampanj. Man isolerade de fackliga ledarna och hotade arbetarna med att man skulle stänga fabriken om de fortsatte stödja facket.

Våld mot fackföreningsmedlemmar
Ordföranden för transportarbetarförbundet CONATRA rapporterade i juli att minst 150 chaufförer som tillhörde fackföreningar i förbundet förlorat livet under året, på grund av kriminella handlingar. Han krävde att myndigheterna skulle undersöka varje fall ordentligt eftersom en del av dödsfallen skulle kunna vara politiskt motiverade.

Läs mer om Dominikanska Republiken på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida