Brasilien

Skriv ut

FOLKMÄNGD: 188 milj. / HUVUDSTAD: Brasilia / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 - 182

Unilever återupptog sina trakasserier av strejkande genom att utnyttja militärpolis i oproportionerligt hög grad för att skrämma dem. Domstolarna har olagligförklarat det förfarandet när det använts av andra företag. Lärarna rapporterade att de trakasserats på grund av sin fackliga verksamhet.

LAGSTIFTNINGEN

Den viktigaste delen av arbetsmarknadslagstiftningen är ett kompendium (CLL) från år 1943. Det började som en kodifiering av den ”Nya stat” som infördes av dåvarande presidenten Getulio Vargas och innehåller artiklar som också infördes i den nya federala författningen som antogs under reformerna år 1988. Politiken sedan dess har gått ut på att revidera enskilda artiklar eller delar av CLL för att de ska överensstämma med rådande politiska trender.

“Enorganisationssystem” och facklig skatt
Författningen och arbetsmarknadslagstiftningen ger alla löntagare rätt till facklig representation, med undantag för militären, den uniformerade polisen, brandmännen och andra statstjänstemän. ”Enorganisationssystemet” (Unicidade) innebär att det bara får finnas en facklig organisation i varje ekonomisk sektor och inom varje geografiskt område. Det betyder att vissa sektoriella federationer och nationella centralorganisationer inte är lagligen erkända. Flera federala lagar erkänner ändå legitimiteten hos fackliga konfederationer som skapats sedan tidigt 1980-tal men den federala Högsta domstolen har bara erkänt de nationella fackliga strukturer som bildats inom ramen för 1943 års system.  

Enligt lag måste alla löntagare betala en daglön/år i facklig skatt. Skatten tas in genom löneavdrag i mars månad och fördelas sedan mellan fackföreningar, federationer och konfederationer. En del (20 procent) går till en sysselsättnings- och lönefond som Arbetsmarknadsministeriet förvaltar. Pengarna fördelas proportionellt till antalet löntagare som representeras på lagstadgat sätt (utifrån det obligatoriska enorganisationssystemet och inte i förhållande till det faktiska antalet medlemmar).

Kollektiva förhandlingar, kraftiga begränsningar
Det är bara organisationer som registrerats på lagstadgat sätt hos Arbetsmarknadsministeriet. Domstolarna ingriper i kollektiva förhandlingar genom att besluta i petitioner som lämnas in av endast en av parterna. På grund av att det saknas fungerande arrangemang för direkta förhandlingar med fackliga organisationer i företagen är antalet oavgjorda domstolsärenden sanslöst stort.

Strejkrätt
1988 års författning föreskriver obegränsad strejkrätt för alla löntagare, med undantag för polisen och militären. Statstjänstemän har strejkrätt enligt författningen men texten anger att villkor för den rätten ska styras av ett antal regler som fortfarande inte definierats. Detta skapar svårigheter i praktiken för statstjänstemän som vill använda sig av strejkrätten. Den privata sektorn styrs av en lag från år 1989 som skyddar strejkrätten på ett rimligt sätt, men innehåller en lista över oumbärliga tjänster med skarpare krav än vad än vad ILO tillåter.

Frizoner
Lagstiftningen för frizoner i Brasilien ger inte utrymme för ändringar av arbetslivslagar som gäller för arbetare i andra delar av landet. I praktiken finns det bara en frizon och de fackliga organisationerna där möter samma problem som organisationer i Brasilien i övrigt.

Reformer i linje med internationella normer
President Lulas regering meddelade att man tänkte ändra arbetsmarknads¬lagstiftningen för att bringa den i överensstämmelse med internationella normer, särskilt ILO:s konvention nr 87. I juli år 2003 tillsatte regeringen ett nationellt arbetsmarknadsforum med representation för de tre parterna. I forumets rapport år 2004 angavs en rad prioriteter, inklusive ratificering av konvention 87, en översyn av systemet för ekonomiskt stöd till fackliga organisationer (den fackliga skatten), nya ramar för facklig organisering och representation (som ersättning för enhetssystemet) och starkare rättigheter till kollektiva förhandlingar. Med utgångspunkt i forumets slutsatser utarbetade regeringen ett lagförslag som överlämnades till Kongressen, som emellertid avvisade det i sin helhet år 2005. Sedan dess har regeringen inte vidtagit några nya åtgärder för att förändra de fackliga organisationernas arbetsvillkor.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN

I praktiken åsidosätts en del av de lagstadgade begränsningarna för fackliga organisationer. Samtidigt ignorerar emellertid arbetsgivarna utan vidare fackliga rättigheter.

De tre största centralorganisationerna, Força Sindical (FS), Central Unica dos Trabalhadores (CUT) och Confederação Geral dos Trabalhadores (CGT), erkänns alla i praktiken och ingår i olika officiella trepartsorgan. De vill att lagstiftningen ska ändras för att motsvara dagens verklighet. För närvarande kan regeringen, tekniskt sett, utestänga dem från trepartsförhandlingarna. Förslag med den innebörden har lagts fram i Kongressen.

Det har skett en ökning av trepartssamråden för lösning av arbetsmarknadskonflikter och av fackliga organisationers medverkan i statliga organ som behandlar ekonomiska och sociala frågor.
 
Fallet med Volkswagen Brazil är ett gott exempel på facklig verksamhet. Volkswagen hade meddelat att man skulle omstrukturera verksamheten i Brasilien i maj, vilket skulle betyda att 1 800 arbetstillfällen skulle gå förlorade. Detta skylldes på att värdet på den brasilianska valutan (real) ökat och på höjda kostnader på råmaterial. Efter sex dagars strejk skrinlade Volkswagen planerna på avskedanden och gick med på förhandlingar med facket. De ledde till att de anställda nådde en överenskommelse med företagsledningen.

Diskriminering
Myndigheterna har visat sig oförmögna att tillämpa lagar mot antifacklig diskriminering. Fackligt aktiva blir ofta avskedade, vilket strider mot deras fackliga immunitet. Domstolarna arbetar mycket långsamt och kan inte handskas med de över två miljoner klagomål som kommer in varje år. Fackliga ledare uppskattar att 95 procent av alla sådana ärenden tar mellan fem och tio år att lösa, och stora mängder olösta ärenden har samlats på hög.


KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006

Bakgrund
Trots anklagelser om korruption blev Luiz Inácio (Lula) da Silva den 29 oktober omvald som president fram till år 2010. Han fick 60 procent av rösterna. Den allmänna situationen har inte förbättrats; våldet på landsbygden och jordkonflikter fortsätter och i augusti mördades två ledare för de jordlösas organisation (Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem Terra, SMT) i Pernambuco. Året kännetecknades också av fängelseupplopp. Enligt officiella siffror mördade polisen i staten São Paulo 328 personer under årets första sex månader. De flesta av dessa mord skedde i maj, när kriminella gäng startade en rad attacker mot poliser, fängelsevakter, bussar, banker och offentliga byggnader.

Kränkningar av ledarnas fackliga rättigheter
Den nationella konfederationen för lärare (Confederação Nacional de Trabalhadores do Ensino, CNTE) klagade över att lärarnas fackliga rättigheter kränktes i Paraná. Delstatens utbildningsminister hade dragit sju fackliga ledare där inför rätta och anklagat dem för tjänstefel. De nekades också ledighet för fackligt arbete och två av dem fick sina löner indragna. De aktuella lärarna heter José Lemos, Marlei Fernandes, Edílson de Paula, Maria do Carmo Mendes, Sérgio Marson, Élide Bueno och José Valdivino de Moraes.

Unilever använder militärpolis för att skrämma strejkande arbetare
På morgonen den 8 december körde omkring 20 lastbilar med ca 60 militärpoliser upp till en Unileverfabrik. De viftade med sina vapen, bar revolvrar i bältena och började filma fackföreningsmedlemmar och arbetare som kom till fabriken i bussar. Dagen innan hade 550 anställda hos det multinationella företaget tillsammans med 130 från Sinimplast (en underentreprenör) röstat på ett möte om att inleda en strejk för att blockera all produktion. Företaget hade sedan september vägrat delta i löneförhandlingar.

Upp

Läs mer om Brasilien på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida