Kränkningar av fackliga rättigheter 2007

FOLKMÄNGD: 14,8 milj. / HUVUDSTAD: Phnom Penh / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 - 87 - 98 - 100 - 105 - 111 – 138

Ny information kom fram om mordet på fackföreningsledaren Chea Vichea och visade att man fängslat syndabockarna medan de verkliga mördarna fortfarande befann sig på fri fot, men regeringen vidtog inga åtgärder för att rätta till denna parodi på rättvisa eller gripa mördarna. Begränsningarna av statstjänstemäns fackliga rättigheter fanns kvar och fackligt aktiva i privat sektor drabbades av polisvåld, otillräckligt upprätthållande av lagarna och ostraffade arbetsgivare. Domstolarna fortsatte att i ord och handling visa att de inte är oberoende av regeringen.

LAGSTIFTNINGEN

Föreningsfrihet – men inte för statstjänstemän
Löntagarna har enligt 1997 års arbetsmarknadslag frihet att bilda och ansluta sig till fackliga organisationer. Lagen gäller emellertid inte statstjänstemän som lärare, domare, militär personal eller hushållsanställda. Personal som arbetar inom flyg- och sjötransporter omfattas inte av alla delar av lagen men har föreningsfrihet.

Arbetsmarknadslagen kräver att både fackföreningar och arbetsgivarorganisationer ska lämna in sina stadgar och förteckningar över förtroendevalda till Ministeriet för arbetskraft och yrkesutbildning (MOLVT). Byrån för arbetslivsrelationer ska underlätta registreringen av fackföreningar och ansökningar om status som ”mest representativ organisation”. MOLVT ansvarar även för att upprätthålla arbetsmarknadslagstiftningen och för tillämpningen av ILO-konventionerna.

Alltför stränga krav på valbarhet
Artikel 269 i arbetsmarknadslagen anger att fackliga ledare måste ha varit verksamma inom yrket som deras organisationer företräder i minst ett år. Detta begränsar fackföreningarnas rätt att välja sina egna representanter och berövar dem kunskaper eller erfarenheter som de kanske inte har bland sina egna medlemmar. Lagen kräver också att fackliga ledare ska vara minst 25 år, kunna läsa och skriva och inte är dömda för några brott. Utlänningar som vill bli fackliga ledare måste uppfylla lika hårda krav. Enligt artikel 270 måste de vara minst 25 år, ha arbetat i landet två år i följd och kunna läsa och skriva khmer.

Begränsad strejkrätt
Lagen garanterar strejkrätten men begränsar den genom att kräva en viss minsta verksamhetsnivå i alla företag, oavsett om de är allmännyttiga eller inte, och går längre än vad som krävs för att uppfylla lagstadgade säkerhetskrav. Löntagare som är skyldiga att tillhandahålla ett minimum av arbete men ändå går i strejk anses ha begått allvarligt tjänstefel.    

Kraven som måste uppfyllas om en strejk ska vara laglig är också mycket svårhanterliga och löntagarna struntar därför ofta i dem. Konflikter måste först lämnas för förlikning under en inspektör från MOLVT som ska försöka nå en uppgörelse inom 15 dagar. Om det inte går måste konflikten hänskjutas till den trepartssammansatta Skiljenämnden (Council of Arbitration) för utredning och beslut, även detta inom 15 dagar från mottagandet. Under tiden som MOLTV försöker åstadkomma förlikning och rådet behandlar ärendet får strejk inte ske.

För att en strejk ska vara laglig måste majoriteten av medlemmarna rösta för den i sluten omröstning. Organisationen måste också varsla arbetsgivaren och MOLTV sju dagar i förväg. Om företaget bedriver vad regeringen anser vara ”oumbärlig verksamhet” och strejken skulle kunna ”riskera hela eller delar av befolkningens liv, säkerhet och hälsa…” föreskriver lagen en väntetid på 15 dagar.

Kollektiva förhandlingar
Enligt lag är arbetsgivare skyldiga att förhandla om kollektivavtal med fackliga organisationer som fått status som de ”mest representativa”, samt att förhandla med minoritetsorganisationer om frågor som rör deras medlemmar. Arbetsgivarna måste sammanträde med de representanter som organisationerna utsett. Förhandlare har enligt lag anställningstrygghet och rätt till full lön under förhandlingstiden.

En förordning från ministeriet (Brakas nr. 13) som promulgerades i slutet av år 2004 har orsakat stora problem för organisationerna. Enligt förordningen får tredje man (t.ex. en arbetsgivare eller en annan facklig organisation) ifrågasätta majoritetens ansökan om status som ”mest representativ”. På så sätt kan företagsledningar/arbetsgivargrupper eller arbetsgivarvänliga fackliga organisationer binda upp majoritetsorganisationens tid och resurser och hindra den från att förhandla om kollektivavtal.

Ett annat stort problem i lagen orsakas av sammanblandningen av arbetsplatsombudens och de fackliga ledarnas roller. Alla arbetsplatser med fler än åtta anställda måste ha ett arbetsplatsombud. De ska väljas på fabriken och lagen säger att det är arbetsgivarna som ska organisera valen. Lagen ger representativa organisationer rätt att nominera kandidater i valen, men i regel väljs arbetsplatsombuden innan en fackförening bildats på fabriken. Artikel 284 ålägger arbetsplatsombuden att informera arbetsgivarna om frågor som rör tvister och löner och upprätthålla arbetslagstiftningen och kollektivavtal. Dessa funktioner borde rätteligen förbehållas valda fackliga ledare. I flera fall har arbetsgivare använt arbetsplatsombud (som väljs på två år och inte kan avsättas) för att hindra fackföreningarna från att komma till förhandlingsbordet eftersom ombuden är de enda löntagarrepresentanter som har laglig rätt att hävda förhandlingsrätten. Arbetsmarknadslagen innehåller inga motsvarande rättigheter för fackliga ledare.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN

Endast en liten andel (omkring en procent) av den totala arbetskraften är organiserad och fackföreningsrörelsen är svag inom andra sektorer än beklädnads- och turistnäringen samt sjukhusen. De flesta löntagare vet lite, eller ingenting om fackliga organisationer och sina rättigheter i arbetslivet. Det kommer hela tiden trovärdiga bevis för att företagsledningar ingriper mot fackföreningar på fabriksnivå.

Svagt upprätthållande
Där det finns fackföreningar, som inom beklädnads- och skoindustri, turism och utbildningsområdet, har dessa svårt att förhandla med ledningarna på lika villkor. Många av beklädnadsarbetarna är unga kvinnor från landsbygden. Arbetsgivarna tvekar inte att använda metoder som diskriminerar fackligt aktiva, som exempelvis avskedanden. Regeringen vidtar sällan åtgärder mot arbetsgivare och straffar dem inte för antifacklig diskriminering. Anställda klagade över att upprätthållandet av lagstiftningen blivit ännu sämre sedan MOLVT bildades. (Det skapades genom avknoppning i juli 2004 från det tidigare ministeriet, MOSALVY, som ansvarade för både arbetslivs- och sociala frågor). I regel råder Arbetsmarknadsministeriet löntagarna att ta sina ärenden till domstolarna – vilket är dyrt och ineffektivt – eller acceptera kontant ersättning från arbetsgivaren. Arbetsinspektörerna har dålig utbildning och är mottagliga för mutor eftersom deras löner är så låga. När MOLVT beslutar till löntagarnas förmån använder ministeriet sällan sina rättsliga befogenheter att straffa arbetsgivare som inte åtlyder beslut.
 
Fortfarande ingen arbetsdomstol
Arbetsmarknadslagen från år 1997 anger i artiklarna 387, 388 och 389 att ett system med arbetsdomstolar ska inrättas för att besluta i ”individuella konflikter mellan anställda och arbetsgivare som rör tillämpningen av anställnings- eller lärlingskontrakt”. Under året begärde löntagarna vid upprepade tillfällen – exempelvis till första maj - att regeringen skulle inrätta arbetsdomstolarna men utan resultat.

Skiljenämnden, ett trepartsorgan som inrättats enligt arbetsmarknadslagen, har ersatt arbetsdomstolarna. Rådet är högt respekterat för sina rättvisa och opartiska utredningar och beslut. Besluten är emellertid inte slutgiltiga och arbetsgivare som visar sig vara skyldiga till antifacklig diskriminering överklagar dem i regel till provinsdomstolarna.

Strejker
Regeringen tolererar i allmänhet strejker och demonstrationer även om polis ibland har satts in och använt våld. Strejker är vanliga i beklädnadsindustrin och de anställda protesterar mot lång arbetstid, obligatorisk övertid, låga löner och dålig behandling.

Kollektiva förhandlingar
Kollektiva förhandlingar är besvärliga och bara några få organisationer har lyckats få avtal som kan hävdas i domstol. Det var inte förrän i slutet av år 2003 – sex år efter det att arbetsmarknadslagen antogs – som fackföreningar inom beklädnads- och turistnäringen fick sina första ordentliga kollektivavtal.  

Lärarförbundets arbete motarbetas
Lärarförbundet, Cambodian Independent Teachers Association (CITA), är registrerat som civil organisation hos Inrikesministeriet men inte erkänt som facklig organisation av MOLVT. CITA har vid upprepade tillfällen trakasserats och bevakats av lokala myndigheter och polis när det organiserat möten, i synnerhet på landsbygden utanför de större städerna. Regeringen erkänner inte CITA:s rätt att förhandla om kollektivavtal för lärarna.

Statstjänstemäns organisation inte erkänd som förhandlingspart
CICSA (Cambodian Independent Civil Service Association, fristående statstjänstemannaorganisation) är liksom CITA registrerat enligt Inrikesministeriets riktlinjer men regeringen har inte erkänt organisationen som fackförbund vilket gör att den inte har förhandlingsrätt.

Kopplingar till partiet och gula fackföreningar
Sammanlagt 24 fackliga federationer har historiska kopplingar till regeringen eller premiärminister Hun Sens politiska parti, Cambodian Peoples Party (CPP). Centralorganisationen (Cambodia Union Federation, CUF) är ett exempel. Den brukar skapa gula fackföreningar i klädfabrikerna för att gynna arbetsgivarnas och regeringens intressen. Elva federationer ingår i den regeringsvänliga Cambodian Confederation of Trade Unions (CCTU) och oberoende federationer klagade ofta på att CCTU lade sig i deras verksamhet och i vissa fall öppet hotade fackliga ledare som var i opposition. Regeringen gynnade ofta CUF och CCTU genom att exempelvis ge dem företrädesrätt till möten (se avsnittet om händelserna första maj nedan).

FTUWKC hävdade fortsatt CUF-inblandning i våld mot FTUWKC:s fackföreningsmedlemmar på fabriken Bright Sky (se nedan). Anklagelsen bygger på ögonvittnesberättelser om angriparna. Polisen vidtog inga åtgärder mot CUF.

Trepartsorgan sammanträdde aldrig under året
Det trepartssammansatta Labour Advisory Committee (LAC, rådgivande organ i arbetslivsfrågor) som bildats enligt arbetsmarknadslagen är den enda formella kanalen för fackliga organisationers medverkan i regeringens beslutsprocess om arbetslivsfrågor, men sammanträdde aldrig under året.

KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006

Bakgrund
Premiärminister Hun Sen angrep regelbundet inhemska och internationella kritiker av Kambodjas usla meriter i fråga om mänskliga rättigheter. Angreppen gällde också professor Yash Gai, FN:s speciella sändebud för mänskliga rättigheter i Kambodja, som Hun Sen vägrade träffa och senare begärde att FN:s generalsekreterare skulle avskeda. Regeringen övervägde ett förslag till ”lag om lokala föreningar och frivilligorganisationer (NGO)” som skulle införa nya stränga restriktioner för den livaktiga NGO-sektorn som ger viktigt stöd till Kambodjas arbetare. Lagförslaget innehåller ohanterliga krav på registrering och närgången övervakning från regeringen.

Officiell inblandning i fängelsedomarna på 20 år mot syndabockar för mordet på Chea Vichea
Under år 2005 dömdes Born Samnang och Sok San Oeun för mordet på Chea Vichea, ordförande för Free Trade Union of the Workers of the Kingdom of Cambodia (FT-UWKC) till 20 års fängelse var. Under år 2006 hittade en utredare som arbetade för dåvarande FFI (numera IFS) ny information som klart bekräftade de tidigare påståendena om att de två männen var syndabockar och inte hade något att göra med mordet. Det enda vittnet, Va Sothy, som ägde en tidningskiosk och nu lever i exil av rädsla för vedergällning, berättade att de två männen inte var mördarna och lade till, i ett notariebestyrkt vittnesmål från Bangkok, att hon såg mördaren igen när han kom till hennes kiosk en månad efter mordet. I vittnesmålet gav hon en detaljerad beskrivning av Vicheas mördare och dennes medbrottsling, men tillade att hon varit för rädd för vedergällning för att samarbeta med polisen och att hon hade goda skäl att tro att ”jag skulle dödas om jag bodde kvar i Kambodja”. Hon berättade hur polisen vid upprepade tillfällen försökte få henne att identifiera en teckning av en person som mördaren, men hon vägrade att göra det. Teckningen förekom emellertid ändå senare i dagstidningarna tillsammans med uttalanden från polisen om att den bekräftats av ett vittne.

En utförlig intervju med Noun Kim Sry, mor till Born Samnang, avslöjade att hennes son inte ens hade varit i Phnom Penh när mordet begicks. Han hade varit i Prey Veng-provinsen hos sin flickvän och det fanns många vittnen som kunde styrka det. Ingen av dem fick emellertid vittna i domstolen som dömde honom. Hon förklarade också att hennes son torterats svårt av polisen för att tvinga fram en bekännelse. När han vägrade tvingades han ändå underteckna (med fingeravtryck) den bekännelse som polisen skrivit i förväg. På grundval av dessa nya bevis lämnade de två männens advokater in ett överklagande som behandlades den 6 oktober av appellationsdomstolen. Domare Saly Theara ajournerade emellertid förhandlingen efter bara fem minuter och sade att den måste skjutas upp eftersom en av domarna i panelen var sjuk. Vid årets slut hade nytt datum ännu inte fastställts.

General Heng Pov, chef för polisen i Phnom Penh som direkt deltog i ledningen av utredningen, bekräftade också att de två männen utsatts för en komplott. Sedan han flytt från landet berättade han för den belgiska veckotidningen Le Vif/L’Express att oskyldiga män hade pressats att bekänna och han lade skulden för mordet på icke namngivna, högt placerade personer i den kambodjanska militären.

Regeringen har ignorerat FFI:s och det internationella samfundets krav på att utredningen av mordet på Chea Vichea ska återupptas och på att en oberoende och opartisk utredning ska göras kring den lokala fackföreningsledaren Ros Sovannareths (från FTUWKC) död, vilket också begärts av ILO.    

Första majdemonstration och möte förbjudet, angripet av polis
Regeringsmyndigheter diskriminerade fristående fackliga organisationer som står i opposition när man vägrade låta FTUWKC, CITA och Cambodian Confederation of Trade Unions (CCAWDU) demonstrera och hålla möte på första maj men tillät CCTU, som står regeringen nära, att hålla möte utanför nationalförsamlingen. Klockan 9 på morgonen grep polis FTUWKC-ledaren Chea Mony och höll honom kvar i över två timmar för att försöka hindra demonstrationen. Polis och militär, beväpnade med elektriska batonger och uppbackade av brandbilar, satte också upp vägspärrar för att stoppa marschen.

I distriktet Stung Meanchey sköt polis och soldater i luften för att försöka skrämma demonstranterna i tåget. Arbetarna drevs tillbaka och blev i några fall misshandlade för att hindras ta sig till Phnom Penhs centrum. Polisen avbröt också med våld demonstranternas försök att lägga ner en krans vid FTUWKC:s kontor till minne av den mördade ordföranden Chea Vichea. Under tiden förklarade arbetsmarknadsministern för pressen att första maj inte skulle vara en dag med protester, strejker och demonstrationer utan att arbetarna borde fira dagen som en ”Lycklig dag”.

Polisbrutalitet vanlig för förtryck av arbetarprotester
Polis och militärpolis hindrade arbetare i Phnom Penh från att mötas och demonstrera. Möten av arbetare framför deras fabriker tilläts vanligen i ett första skede, men slogs sedan ner. Polisattacker mot protesterande arbetare förekom praktiskt taget varje månad och arbetare skadades på Parkview Garment, Franco Garment, Sportex Garment, Luan Thai Garment och Khuy Shing Garment, för att bara nämna några. Arbetarnas försök att tåga till regeringskontor, arbetsgivarföreningar eller utländska ambassader för att lämna in petitioner bemöttes ofta med hot och våld.

Systematiskt våld mot fackföreningsledare på Bright Sky
En kampanj med systematiskt våld mot FTUWKC:s fackförening på fabriken Bright Sky bemöttes med tystnad av polisen och statliga myndigheter som inte gjorde mycket för att utreda de allvarliga skador som fackföreningsledarna fått. Det nära bandet mellan fabriksledningen och en annan fackförening på företaget – Cambodian Union Federation (CUF) som upprätthåller täta kontakter med inrikesministern och andra höga regeringstjänstemän – väckte arbetarnas misstankar om att ledningen stod bakom kampanjen. Vid minst ett tillfälle identifierade offer för attackerna CUF-medlemmar som några av angriparna.

På morgonen den 3 maj var Chi Simun, ordförande för FTUWKC-fackföreningen, på väg hem efter nattskitet när han överfölls av sju personer 30 meter från fabriken. Han misshandlades svårt med slag med järnrör och käppar mot huvud och axlar. På grund av skadorna på bl.a. ett öga och ett sår i huvudet som krävde 15 stygn, kunde han inte gå tillbaka till arbetet förrän den 12 maj. Chi Simun kände igen några av angriparna och gav namnen och informationen till den lokala polisen men ingen utredning eller andra åtgärder vidtogs. Den 22 maj, när Chi Simun lämnade arbetet efter nattskiftet som slutade kl. 5 på morgonen, såg han ett gäng på omkring 20 ligister som väntade på honom utanför fabriken. Han vågade inte gå därifrån utan stannade kvar till kl. 7 när solen gick upp och gänget skingrades. Likaså i maj drabbades fackföreningsmedlemmen Yeng Vann Yuth av ett bakhåll och misshandlades svårt av ett antal ligister. Den 8 juni överfölls fackföreningens kassör, Lem Semret, av sex män utanför fabriken och misshandlades av en grupp ligister.

Fabriksledningen kallade in polisen för att slå ner ett möte som FTUWKC höll framför fabriken den 16 oktober och sköt i luften och svängde med batonger för att skingra de fackliga demonstranterna. När arbetarna flydde sköts en 24-årig kvinna vid namn Muth Savy av polisen i ryggen och måste föras i ilfart till sjukhus. Mängder av andra arbetare sårades när polisen slog dem med batonger och gevärskolvar. Fackföreningens viceordförande, Wm Chhay Tieng, fick ett slag i ansiktet av en polis och fick föras till sjukhus. Efter protesterna grep polisen 16 fackföreningsmedlemmar och höll dem häktade en tid.

Kort efter dessa händelser, tillkännagav ledningen för Bright Sky att man avskaffade nattskiftet och därmed ställde 1 500 arbetare på gatan. Nästan alla FTUWKC:s medlemmar på fabriken arbetade natt, så åtgärden krympte effektivt både fackföreningens ledning och medlemskår. När FTUWKC-medlemmarna från Bright Sky sökte arbete på andra fabriker fick de veta att Bright Sky skickat ut namn och bild på FTUWKC-ledare och aktivister till dem och därmed svartlistat dem.

Våld och skottlossning mot fackföreningsledare på Suntex
På Suntex, en annan fabrik i Ocean Sky-gruppen som också äger Bright Sky, rådde ett likartat mönster med en ledning som tolererade våld och hotelser mot fackligt organiserade anställda. Den 19 maj blev Chey Rithy, viceordförande för FTUWKC:s fackförening på fabriken, överfallen när hon åkte hem. Den 4 juli kl. 21.50 cyklade Lay Chamroeun, viceordförande på Suntex-fabriken hem när han blev skjuten i vänster ben av en okänd person framför fabriken Kung Hong. Enligt arbetarna och FTUWKC gjorde myndigheterna ingen utredning av denna allvarliga händelse. Den 19 september blev Choy Chin, FTUWKC:s generalsekreterare på fabriken, svårt slagen i huvudet av två män beväpnade med ett järnrör. I slutet av året meddelade FTUWKC oroat att ordföranden för fackföreningen på Suntex, Hy Vuthy, hotades till livet per telefon av okända personer.

FTUWKC anmälde alla dessa våldshändelser till polisen som uppenbarligen inte utredde någon av dem.

Fackliga rättigheter ignoreras i Angkor Wat
Myndigheten för skydd och skötsel av Angkor och regionen Siem Reap (APSARA), en av regeringen skapad enhet, var direkt inblandad i antifackliga avskedanden av anställda. Den 9 augusti lämnade APSARA-anställda med ansvar för underhåll och städning av områdena runt Angkortemplet in ett brev med krav på högre löner och bättre arbetsvillkor. APSARA-ledningen vägrade emellertid kategoriskt att träffa och förhandla med fackföreningen och fick CCTUF att lämna in en anmälan till MOLVT:s kontor i Siem Reap som gjorde föga för att lösa arbetarnas problem.

Ledningen slog tillbaka mot fackföreningen den 21 december när en arbetsledare på APSARA:s avdelning för vatten och skog kallade in 29 fackliga ledare och medlemmar och sade till dem att de skulle suspenderas tills vidare med början den 28 december. Skälet var att de bildat en fackförening. Under mötet betonade arbetsledaren kraftigt sambandet mellan fackföreningen och avstängningarna och talade om fackligt engagerade som ”tjuvar”. När ledningen satte upp en lista med ”återanställda” fick fackföreningen veta att APSARA hyrt in ny personal i stället för att låta de suspenderade komma tillbaka till jobbet.

Den japanska regeringens team för bevarande av Angkor (JSA), nu omdöpt till JASA men med samma ledning, har hela tiden vägrat erkänna CCTUF på arbetsplatsen och struntade i förslag till kollektiva förhandlingar. År 2005 sparkade JSA 70 personer som var aktiva fackföreningsledare och medlemmar och stängde sedan helt och hållet i april. När JSA öppnade på nytt i mars 2006 som JASA vägrade man anställa tidigare JSA-arbetare om de var kända fackföreningsledare eller medlemmar.

Teamet från Sophia University (också från Tokyo, Japan) vägrade förhandla i god tro med CCTUF och tvingade anställda att underteckna kontrakt som inte låg i linje med fackets förslag. De som vägrade underteckna skickades hem. CCTUF:s ordförande och viceordförande på Sophia har sagts upp och polis har använts för att hålla dem borta från arbetsplatsen.

River Rich Textile sparkar nyvalda fackliga ledare och aktivister
I oktober beslutade sig arbetarna på River Rich-fabriken för att bilda en fackförening med koppling till CCAWDU för att försvara sig mot företagets inhyrning av 70 procent av arbetskraften på tillfälliga kontrakt. Ledningen fick reda på detta och hotade två av de ledande sympatisörerna, Chan Tola och Tuy Ty, med avsked om de inte drog tillbaka sina kandidaturer till fackföreningens ledning och slutade sitt organiseringsarbete. Trots detta hot genomfördes valen och två dagar senare sparkade ledningen 19 fackliga sympatisörer, bland dem den nyvalde ordföranden. Några dagar senare sparkades ytterligare 117 personer. När fackföreningen anmälde de antifackliga åtgärderna som stred mot arbetsmarknadslagen till myndigheterna, erbjöd företagsledningen mutor till fem nyckelpersoner som avskedats, i utbyte mot att anmälan skulle tas tillbaka. Arbetarna vägrade och vid årets slut hade målet skickats till skiljenämnden.

F.Y. Singapore Garments Pte Ltd. (FYG) sparkar strejkande
600 arbetare från Cambodian Federation of Independent Trade Unions (CIFTU) gick i strejk från den 25-27 juli för att trycka på för bättre arbetsvillkor, sedan fabriksledningen vägrat förhandla om de viktigaste frågorna. Efter ingripande och medling från MOLVT-tjänstemän gick ledningen med på arbetarnas krav och fackföreningen lovade avbryta strejken och återvända till arbetet. Ledningen hade emellertid tagit reda på vilka de fackliga ledarna var och veckan därpå slog den tillbaka genom att sparka 52 fackföreningsmedlemmar. Flera av dem accepterade avgångsvederlag men 15 krävde att få tillbaka sina jobb. När förhandlingarna strandade anmälde fackföreningen ärendet till skiljenämnden som den 18 september beslutade att de 15 måste få tillbaka jobben. Ledningen vägrade följa beslutet och fördubblade påtryckningarna på dem för att de skulle ta emot avgångsvederlag. Till slut utlyste fackföreningen därför ytterligare en strejk i början av oktober. Fackföreningen fick starkt stöd av textilarbetarinternationalen ITGLWF som kontaktade märkesföretagen som gör inköp från fabriken för att också de skulle utöva påtryckningar på företaget. Fabriksägarna gick till slut med på att ta tillbaka de 15 arbetarna i november och i december undertecknades ett nytt kollektivavtal med fackföreningen som löste de viktigaste problemen.

Goldfame Enterprises (Int’l) Knitters Ltd manipulerar fackliga val
Mellan den 2 och 4 juni ingrep företagsrepresentanter i valen till ledningen för den CCAWDU-anslutna fackföreningen genom att erbjuda 18 arbetare mutor om de lät bli att kandidera i valet och lämnade företaget. Fabriksledningen skickade sedan ett brev daterat den 5 juni till skiljenämnden och skrev att alla problem hade lösts och lämnade in ett ”avtal” med tumavtryck från 17 personer som fabriken påstod var CCAWDU-representanter. Arbetarna anmälde emellertid att inga val hållits till fackföreningen (och hölls inte förrän den 8 juni) och att CCAWDU vid den tidpunkten ännu inte registrerats hos MOLVT och därför inte hade laglig rätt att förhandla om eller underteckna någonting.

Fackföreningen hävdade därför att ledningen försökte avbryta en legitim förhandlingsprocess med hjälp av arbetare som inte valts men som ledningen själv påstod var fackföreningsledare. Den fackliga tolkningen av händelserna fick stöd i skiljenämndens beslut i juni, enligt vilket ”avtalet” saknade värde eftersom arbetarna som undertecknat inte hade mandat från de övriga. Nämnden konstaterade likaså att en fackförening måste registreras innan den kan företräda arbetarna rättsligt.

Avsked för fackliga ledare och väktarvåld på LA Garment
Den 1 februari sparkade ledningen för LA Garment 2-fabriken ensidigt fyra äldre fackliga ledare från CCWADU:s fackförening på fabriken: viceordföranden Kea Sim och sekreteraren Nhel Kimline samt två ledande FTUWKC-aktivister, Min Saren och Chhom Sokha. När de fick avskedandena vägrade de ta emot avgångsvederlaget som ledningen erbjöd och försökte gå tillbaka till arbetet. De hindrades emellertid av fabrikens säkerhetsvakter som misshandlade dem. Vakternas agerande skadade en gravid anställd som måste föras till sjukhus. Följden blev att 400 arbetare gick i vild strejk och krävde att de avskedade skulle tas tillbaka. De protesterade också mot hur vakterna behandlat dem. Arbetarnas solidaritet blev framgångsrik och pressen från strejken ledde till slut till att de fyra ledarna fick tillbaka sina arbeten den 21 februari.

Genuine Garment – falska anklagelser mot fackliga ledare och fabrikslett våld
Ledarna för fabriksfackföreningen FTUWGG på Genuine Garment-fbriken (JanYou Inn) rapporterade att de blev chockade när de fick domstolsmeddelanden den 12 juni om att de dömts för falska brottsanklagelser från fabriksägaren. Anklagelserna gick tillbaka till en strejk på fabriken i augusti 2004 då de påstods ha orsakat skador (slagit sönder glasrutor på säkerhetsvakternas lokal) på fabriken. FTUWKC meddelade att arbetarna inte vetat att det ställts inför domstol förrän de informerats om domen. Fyra fackföreningsledare dömdes till ett års fängelse villkorligt och böter på åtta miljoner riel (ca 2 000 US-dollar). Att återuppväcka gamla mål i domstol är en vanlig taktik för att skrämma arbetare som vill bilda en fackförening eller strejka för bättre villor, och domstolarna i Kambodja har ett välförtjänt rykte som korrumperade vilket gör att taktiken lyckas. Med stöd från sin fackförening överklagade arbetarna sina domar.

Den 23 juni använde arbetsgivaren domstolens beslut som anledning till att sparka fyra fackföreningsledare. Som svar på detta gick fackföreningen omedelbart ut i strejk, i protest och för krav på att de avskedade skulle tas tillbaka. Företaget vägrade förhandla och den 28 juni började arbetarna blockera den främsta fabriksgrinden för att hindra arbetsgivaren från att bryta strejken genom att skicka material till andra fabriker. Fackföreningen meddelar att en överenskommelse nåddes med ägaren om att de strejkande skulle få granska lastbilar som lämnade fabriken, men när ägaren ideligen bröt mot överenskommelsen blockerades grinden igen. Arbetsgivarens och de lokala myndigheternas trakasserier av de fackliga ledarna intensifierades då.

Arbetsgivaren lämnade in en anmälan till Kandal-provinsens myndigheter och den 3 juli, utan undersökning av sanningshalten i anmälan, greps polisen tre av de fackliga ledarna, Lach Sambo, Yeom Khun och Sal Koem, i deras hem. De anklagades för ”olaglig inspärrning”, uppenbarligen av fabriksledningen. Den fjärde lyckades dock undkomma. Med ledarna i fängelse försökte ledningen sätta stopp för protesten genom att skicka in en mängd inhyrda ligister som angrep strejkvakterna den 6 juli och skingrade de strejkande.

Den 7 augusti dömdes de tre fackföreningsledarna, trots att det inte fanns några bevis, för ”olaglig inspärrning” till den tid de redan suttit fängslade plus tre år villkorligt. När detta skrivs kämpade de också mot ett civilmål som fabriksledningen inlett mot dem.

Anklagelser om förtal läggs ner, fackföreningsledare fria
Anklagelsen om förtal mot Rong Chhun från lärarförbundet CITA upphävdes och han släpptes den 17 januari efter nästan tre månader i fängelse. Liknande anklagelser mot Chea Mony och Men Nath, även de i samband med ett uttalande under år 2005 med kritik av gränsöverenskommelsen med Vietnam, upphävdes också senare och den 1 februari återvände Chea Mony till Kambodja efter flera månader i exil. Frisläppandet och borgen för Rong Chhun beviljades av premiärminister Hun Sen men denne sade senare i ett offentligt uttalande att alla aktivister som agerade ”arrogant” kunde gripas på nytt och i slutet av året hade de formella anklagelserna fortfarande inte dragits tillbaka.

Flying Dragon 3 Garments sparkar klagande fackföreningsmedlemmar
Skiljenämnden beslutade i februari 2006 att Flying Dragon 3 Garments beslut år 2005 om att tvinga alla anställda att acceptera korttidskontrakt var olagligt. I stället för att följa beslutet, slog ledningen för Flying Dragon 3 tillbaka genom att sparka sju fackliga aktivister som deltagit i anmälan till skiljenämnden. Fackföreningen gick då i strejk från den 22 februari till den 13 mars för att driva sina krav, bl.a. på ovillkorlig återanställning av de tre CCAWDU-ledarna som sparkats 2005. Under strejken anklagade fabriksledningen de sju aktivisterna för brott (uppvigling), om än utan några bevis till stöd för anklagelserna. I mars kunde CCAWDU efter en framgångsrik kampanj driva igenom villkorslös återanställning av alla sju.

Arbetsgivare struntar i skiljenämndens beslut om att ta tillbaka avskedade aktivister
Thailändskt ägda Grand Diamond City i Poi Pet på gränsen till Thailand vägrade efterleva skiljenämndens beslut den 9 mars om återanställning av 11 aktivister från Cambodia Tourism and Service Workers Federation (CTSWF) som avskedats osakligt år 2005.

På samma sätt, och trots beslut i skiljenämnden från år 2004 om återanställning av fyra fackföreningsledare, ifrågasatte Himawari Apartment Hotel (tidigare MiCasa Apartment Hotel) beslutet och vägrade följa det. I slutet av år 2006 vägrade företaget fortfarande förhandla med CTSWF och de avskedade fackföreningsledarna.

Läs mer om Kambodja på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida