Hongkong

Skriv ut

FOLKMÄNGD: 7 milj. / HUVUDSTAD: --/ GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: --

Trots visst skydd i arbetsmarknadslagarna har löntagare och fackliga organisationer små möjligheter att försvara sina rättigheter i praktiken. Rätten till kollektiva förhandlingar åsidosätts regelbundet, vilket de universitetsanställda upptäckte under året. Fackliga och civila grupper i samhället förföljdes när de drev kampanjer till stöd för ersättningskrav från hundratals arbetare som utsatts för kadmium.

LAGSTIFTNINGEN 

Även om den grundläggande lagen, som är Hong Kongs grundlag, innehåller bestämmelser som garanterar föreningsfrihet, rätt att organisera fackföreningar och strejka, har ännu inga kompletterande lagar införts för att dessa viktiga rättigheter ska kunna användas i praktiken.
 
Förordningen om anställning och relationer i arbetslivet (Employment and Labour Relations Ordinance, ELRO) infördes år 1997 för att upphäva de lagar som stiftades omedelbart före Hong Kongs återförening med Kina, vilka i sin tur syftade till att omsätta ILO-s grundläggande konventioner i praktiken. Förordningen upphävde rätten till kollektiva förhandlingar men behöll löntagarnas rätt att bilda fackliga organisationer. För att göra det måste två krav uppfyllas. Det krävs minst sju medlemmar när organisationen startas och den måste registreras enligt fackföreningsförordningen (Trade Union's Ordinance). 

Anställningsförordningen (Employment Ordinance) innehåller bestämmelser som skyddar anställda mot diskriminering på grund av facklig verksamhet, men ger inte individer som drabbas av andra former av antifacklig diskriminering möjlighet till gottgörelse. 

Inget skydd för strejkande
Att strejka är tillåtet enligt lag. Enligt Public Order Ordinance måste ett ”meddelande om frånvaro av invändningar” från polisen skaffas fram sju dagar i förväg (eller 24 timmar i nödsituationer) för möten eller protester. Förordningen ger också myndigheterna rätt att med våld skingra strejkvakter och demonstrationer. Arbetsgivare kan begära domstolsföreläggande för att hindra en arbetarprotest och har gjort det exempelvis mot Hong Kong Confederation of Trade Unions som ledde en protest mot permitteringar på en stormarknad.

Strejkande har föga skydd. I april 2001 införde regeringen ändringar av anställningsförordningen som tycktes öka löntagarnas skydd mot avskedanden för medverkan i strejker. Ändringar säkerställer emellertid bara att en arbetare som avskedas för att ha strejkat har rätt att stämma arbetsgivaren på skadestånd. Det finns fortfarande ingen laglig rätt till återanställning ens om det kan bevisas att den anställde avskedats för att ha strejkat. Styrelsen för rådgivning i arbetslivet (Labour Advisory Board, LAB) har i princip gått med på lagar som ger arbetsdomstolen makt att beordra återanställning av osakligt avskedade arbetare utan arbetsgivarens samtycke. Regeringen har emellertid inte vidtagit några ytterligare åtgärder i den här frågan och inga tidsgränser för tillämpning av detta har fastställt.

Förhandlingar erkänns inte
Lagen garanterar fortfarande inte rätten till kollektiva förhandlingar. HKSAR:s regering har framhärdat i sin vägran att tillämpa rekommendationer från ILO:s kommitté för föreningsfrihet (CFA) om att införa lagar för objektivt erkännande av fackföreningar så att de kan förhandla kollektivt.

Begränsningar för användning av fackliga medel
ELRO begränsar fackliga organisationers frihet att förvalta och använda sina ekonomiska resurser som man vill. Det gäller i synnerhet medel för politiska ändamål och transfereringar till utländska fackliga organisationer.
 
Begränsad valbarhet till förtroendeuppdrag
Endast personer som är, eller har varit anställda i ett yrke eller på ett företag som den fackliga organisationen berör får bli förtroendevalda. ILO har vid flera tillfällen sedan november 1998 uppmanat Hong Kongs regering att mildra kraven för valbarhet och begränsningarna av användning av fackliga medel. 

Höga kostnader för rättstvister
Det finns en arbetsdomstol som ska ta hand om arbetsmarknadskonflikter, men hanteringen av tvisterna kan bli kostsamma för de anställda i stora företag eftersom arbetsgivarna vanligen begär att domstolen ska överlämna mål till högre domstolar.

Övervakningslag antagen
En övervakningslag antogs som ger myndigheterna mer makt att använda telefonavlyssning och andra former av övervakning. Lagen gäller också läsning av post och e-post, fysisk övervakning som infiltratörer – åtgärder skulle kunna användas för att undergräva fackliga organisationers fria verksamhet. Ett annat oroande område är att övervakning som genomförs av infiltratörer personligen, till skillnad från elektronisk övervakning som förutsätter apparater, bara behöver departmentsgodkännande, inte domstolsbeslut.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN
 

Ingen strejkrätt
Även om grundlagen garanterar strejkrätten är den i praktiken begränsad av paragrafer i de många anställningsavtalen som anger att frånvaro från arbetet kan leda till avsked. Strejker är sällsynta i Hong Kong. Protestaktioner förekommer, men är oftast motiverade av regeringens handlande. År 2006 rapporterades bara en formell strejk. 

Svagt skydd
Även om åtal mot arbetsgivare som sysslar med antifacklig diskriminering är möjliga i teorin enligt artikel 21.B i anställningslagen, är det i praktiken svårt att nå framgång i sådana åtal. Till slutet av år 2006 hade det bara förekommit två framgångsrika mål sedan lagbestämmelserna trädde i kraft för flera år sedan. 

Rätten till kollektiva förhandlingar erkänns inte

Kollektiva förhandlingar varken främjas eller uppmuntras av myndigheterna, och arbetsgivarna vägrar i regel erkänna fackliga organisationer. Nästan 25 procent av arbetskraften är organiserad, men organisationerna är inte tillräckligt starka för att tvinga företagsledningarna att delta i kollektiva förhandlingar. Därför omfattas mindre än en procent av löntagarna av kollektivavtal och de avtal som finns är inte bindande enligt lag. 

Till skillnad från regerings- och Beijingtrogna fackliga federationer utestängs HKCTU konsekvent från LAB, det rådgivande trepartsorgan som regeringen skapat. Detta betyder att HKCTU nekas rätt att delta i trepartsförhandlingar om arbetsmarknadslagar och –politik och inte heller får delta exempelvis i kommittén för tillämpning av internationella normer som rapporterar till ILO. 

Eftersom löntagarna saknar lagstadgat skydd för rätten till kollektiva förhandlingar utsätts de för arbetsgivarnas godtyckliga och ensidigt beslutade åtgärder. Följden är att de nekas arbets- och inkomsttrygghet. 
 
Samråd snarare än förhandlingar
Regeringen har hela tiden hävdat att det inte behövs någon rätt till kollektiva förhandlingar i den offentliga sektorn, eftersom regeringen ”samråder” med statstjänstemän om deras löner och villkor. Nyligen genomförda reformer i statsförvaltningen, inklusive förflyttningar, sänkta löner och förmåner, övertalighet och användning av underentreprenörer från den privata sektorn har med all önskvärd tydlighet visat att regeringen har frihet att agera på egen hand, utan samråd med berörda statstjänstemän. Lagen om lönesänkningar för statstjänstemän är ett tydligt exempel på det.

KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006

Bakgrund
Flytten av arbetstillfällen i tillverkningsindustrin till Kina fortsatte. ”Folkets allians för minimilön” (People’s Alliance for a Minimum Wage) som bildats av HK-CTU drog år 2006 igång en kampanj för lagstiftning om minimilön. HK SAR:s borgmästare Donald Tsang vägrade lagstifta och startade i stället den mycket svagare Wage Protection Movement (WPM) för att skydda städpersonals och säkerhetsvakters lönenivåer med hjälp av frivilliga och inte lagstiftade åtgärder.

Universitet tvingade personal teckna nya kontrakt
Hong Kong Baptist University struntade i rätten till kollektiva förhandlingar och samråd med facket och tvingade personalen att skriva under nya kontrakt med prestationsbaserade löner och förmåner. Två tidigare administratörer på universitetet som vägrade gå med på de nya anställningsvillkoren sparkades den 10 januari 2006. Sex av universitetslärarna som arbetat mycket länge där vägrade också underteckna, och universitetet tillsatte en särskild kommitté för att avgöra om de skulle sägas upp. To Yiu-ming, ordförande för universitetspersonalens fackförening, var en av de sex. Fackföreningen säger att åtgärderna bryter mot deras avtal som säger att inga förändringar av den fast anställda personalens villkor ”ska träda i kraft förrän personen i fråga accepterat dem skriftligt”. Senare backade universitetet på grund av påtryckningar från tidigare och nuvarande studerande.

Fackföreningar hotas med domstol för försvar av arbetare
Fackföreningar och arbetargrupper i Hong Kong, inklusive Hong Kong Confederation of Trade Unions (HKCTU) drabbades av repressalier för kampanjen till stöd för arbetare som drabbats av kadmiumförgiftning. Arbetarna tillverkade batterier åt Gold Peak Industries på fabrikerna i Huizhou. De fick ingen information om farorna med att hantera det mycket giftiga kadmiumet och nekades till en början skyddsmasker eller fick bara otillräckliga skyddsutrustning. Många utsattes för mycket hög exponering och tvingades som en följd av det till vård till enorma kostnader och kunde dessutom inte hitta några nya jobb. Försök att ansöka hos myndigheterna om hjälp ledde till varningar från ledningen och regeringen i Huizhou, inklusive hot om åtal. En fond för ersättning bildades i augusti 2005 men sköttes så illa att i mitten av år 2006, enligt Gold Peaks egen information, hade bara fyra procent av de 400 drabbade fått några pengar. Fackföreningen och arbetargrupper i Hong Kong försökte öka uppmärksamheten på fallet, besökte Gold Peaks huvudkontor, deltog i bolagsstämmor och startade en vykortskampanj med krav på snabb ersättning och rättvisa för arbetarna.

I juni 2006 skrev Gold Peak via sina advokater till grupperna som undertecknat och stödde vykortskampanjen och hotade dra dem inför domstol om de inte bad om ursäkt offentligt och omedelbart betalade 500 000 Hong Kong-dollar i skadestånd. Gold Peak gick vidare och stämde tre grupper, HKCTU, Globalisation Monitor och Neighbourhood and Workers’ Service Centre.

Cathaypiloter kämpar fortfarande mot osakliga avskedanden
Piloterna på Cathay Pacific Airways kämpar fortfarande för sina rättigheter. 52 piloter sparkades år 2001 för att de vidtog stridsåtgärder i en tvist om löner och arbetstid. En pilot fick sedan tillbaka jobbet. Bland de 51 som inte fick det fanns åtta fackliga styrelsemedlemmar och fyra fackliga förhandlare. År 2005 nåddes en överenskommelse som gjorde det möjligt för 19 piloter att söka nya jobb i botten på löneskalan, med kraftigt sänkta löner, men bara 12 erbjöds jobb. Ytterligare 19 gick till domstol och en nådde framgång i Storbritannien år 2006. Resten väntar fortfarande på domstolsförhandlingar i Hong Kong. Övriga valde tio månadslöner som avgångsvederlag. 

Upp

Läs mer om Hongkong på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida