Kränkningar av fackliga rättigheter 2007

FOLKMÄNGD: 9,7 milj. / HUVUDSTAD: Minsk
GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 – 87 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 – 182

Den oacceptabla situationen för fackliga rättigheter gjorde att Vitryssland förlorade sina handelspreferanser från EU, en tveksam ära som man delar med endast ett annat land i världen. Medan regeringen vidtagit några åtgärder i rätt riktning, finns antifacklig lagstiftning och praxis fortfarande kvar. Under året genomsökte polisen den vitryska centralorganisationen Congress of Democratic Trade Unions huvudkontor; minst en fackföreningsmedlem greps och en dömdes till böter. Justitieministeriet känner sig skyldigt att inspektera facklig verksamhet och ledningen för statliga företag har tvingat anställda att lämna oberoende fackliga organisationer.

Lagstiftningen

Författningen från år 1996 överförde all makt till landets president som således har rätt att utfärda dekret som gäller som lag. Författningen erkänner tekniskt sett alla löntagares rätt att bilda och gå med i fackliga organisationer, men både fackföreningslagen från januari 2000 och flera presidentdekret innehåller allvarliga kränkningar av de fackliga rättigheterna.
I början av år 2004 granskades Vitryssland av ILO:s undersökningskommitté. Kommittén är ILO:s skarpaste redskap för att upprätthålla konventionerna. Kommitténs rapport publicerades i oktober 2004 och bevisade med överväldigande klarhet att fackliga rättigheter öppet kränktes i Vitryssland. Kommittén antog 12 rekommendationer om ändringar av nationell lag och praxis så att de skulle överensstämma med internationella konventioner. Regeringen har vidtagit vissa steg för att omsätta rekommendationerna i praktiken, men hittills har inga påtagliga framsteg gjorts. Vissa lagar och stadgar som antogs efter det att undersökningskommittén slutfört sin granskning begränsade den fackliga friheten ytterligare.

Facklig registrering
Det är obligatoriskt att registrera fackliga organisationer. Presidentdekret nr 2 från januari 1999 krävde att alla då registrerade fackliga organisationer på nationell, bransch- och företagsnivå skulle registreras på nytt. En organisation som inte registreras är förbjuden att bedriva verksamhet och måste upplösas. De långa och komplicerade procedurerna kräver att organisationerna anger den officiella adressen till sina huvudkontor. Kontoret ligger ofta på arbetsplatsen eller i företagets lokaler. Vid registrering måste ett brev från företagsledningen som bekräftar adressen i regel bifogas, vilket gör organisationerna helt beroende av företagarnas goda vilja. Fackliga ledares hemadresser får inte anges som en organisations officiella säte. Alternativet, hyrda lokaler, är inte realistiskt för små organisationer.
ILO:s undersökningskommitté år 2004 ansåg att dekret nr 2 borde ändras så att hindren för registrering togs bort och att fackföreningar borde registreras vare sig de kan ange en officiell adress eller inte. Den republikanska registerkommissionen, en mystisk statlig myndighet som skulle godkänna registreringar och som innehöll representanter för säkerhetstjänsterna, upplöstes av ett presidentdekret den 9 oktober 2006 efter uppmaningar från ILO.
I samma dekret ställs krav på ett minsta antal medlemmar på nationell, bransch- och företagsnivå och kraven är så höga att de gör det nästan omöjligt att bilda nya organisationer och befintliga organisationers ställning undergrävs. På nationell nivå krävs minst 500 grundare som representerar majoriteten av regionerna i Vitryssland. En namnlista måste skickas till Justitieministeriet.

Obligatorisk upplösning
År 2005 infördes en rad ändringar av lagar och förordningar för att göra det ännu lättare att upplösa fackliga organisationer. Fackliga organisationsstrukturer eller, med andra ord, deras primära och territoriella organ, kan tas ur från registret genom ett enkelt beslut från registratorn, utan något domstolsförfarande. Det kan ske om registratorn skickar en skriftlig varning om att en facklig organisation eller någon del av den brutit mot lagen eller sina egna stadgar och om brottet inte rättas till inom en månad. Eftersom Vitrysslands lagstiftning inte är förenlig med ILO:s normer tillåter ändringen att fackföreningar som bara vill använda sina rättigheter enligt internationella normer kan upplösas genom förvaltningsbeslut. Registratorn kan också ta bort en facklig organisation ur registret om dess uppgifter inte längre stämmer, exempelvis om den förlorar sin adress och inte kan skaffa en ny. En facklig organisation kan också upplösas av domstol för vissa typer av överträdelser av lagen om massaktiviteter eller om den kränker föreskrifterna för mottagande av ekonomiskt stöd från utlandet.

Internationellt samarbete begränsat
Flera dekret och förordningar, som är lagar införda av president Lukashenko, föreskriver strikta villkor för mottagandet av utländskt stöd för aktiviteter i landet. Dessa dekret är tillämpliga på fackliga och andra organisationer i det civila samhället och har betraktats som försök att isolera oberoende fackföreningar från deras samarbetsorganisationer utomlands och minska deras förmåga att protestera mot fortsatta kränkningar av löntagarnas rättigheter.
Enligt presidentdekret nr 8 från 2001 och nr 24 från 2003 måste utländska medel registreras hos Ministeriet för personalresurser, som är direkt underställt presidenten. Inget utländskt bistånd får ges till frivilligorganisationer som fackföreningar, för seminarier, möten, konferenser, strejker, strejkvakter etc., eller för spridning av ”propaganda” bland organisationsmedlemmar.

I augusti 2005 utfärdade presidenten förordning nr 460 som ändrade den tidigare förordningen nr 460 från 2003, ”Om internationellt tekniskt bistånd till republiken Vitryssland”. Förordningen införde mer byråkrati för det civila samhällets, inklusive fackföreningars, internationella aktiviteter. Organisatörerna måste anmäla organisering och genomförande av aktiviteter till regeringens kommission för internationellt tekniskt bistånd. Aktiviteterna måste också registreras hos Finansministeriet för att inte anses olagliga.

Upp till två års fängelse för klarspråk
Under år 2005 infördes ett nytt brott i strafflagen, på president Lukashenkos initiativ. Det kallas ”förtal av republiken Vitryssland” och straffas med upp till sex månaders häkte eller fängelse i upp till två år. Med ”förtal” menas avsiktligt överlämnande av felaktiga uppgifter om landets politiska, sociala och ekonomiska förhållanden till främmande stater eller utländska eller internationella organisationer. Stepan Sukhorenko, ordförande för den nationella säkerhetskommittén som presenterade lagförslaget för parlamentet, förklarade att det brottet införts för att man skulle kunna ingripa mot ärekränkande uttalanden, som information som vissa fackligt aktiva lämnat ut och som ledde till ett ”sex månaders ultimatum” från ILO.

Kraftigt begränsad strejkrätt
Arbetsmarknadslagstiftningen från januari 2000 innehåller kraftiga begränsningar av strejkrätten. För det första föreskrivs en ytterst komplicerad förlikningsprocedur som tar minst två månader. För det andra måste strejken genomföras inom tre månader efter det att förlikningen misslyckats. För det tredje kan presidenten skjuta upp en strejk i upp till tre månader, eller till och med ställa in den med hänvisning till landets säkerhet, den allmänna ordningen och allmänhetens hälsa, eller om andras frihet och rättigheter hotas. Dessutom måste strejkens varaktighet anges i förväg och ett minimum av normal verksamhet måste garanteras under tiden. Strejkande får inte ta emot ekonomiskt stöd eller bidrag från utländska organisationer.

Utkast till fackföreningslag
ILO:s utredningskommitté år 2004 beslutade att den antifackliga lagstiftningen, inklusive de ovan nämnda dekreten, skulle återkallas. Regeringen svarade med att inte vidta några åtgärder rörande de enskilda delarna av lagstiftningen, utan man lovade att en ny fackföreningslag skulle lösa alla problem.
År 2006 godkände president Lukashenko ett ”utkast” till ny fackföreningslag som tagits fram utan samråd med fackliga organisationer utanför FPB:s ram (Federation of Trade Unions of Belarus). Presidentens pressavdelning sade sedan att den nya lagen skulle framhålla fackföreningar som ”ett av statens mäktigaste stöd”, men redan i detta första stadium innehöll den nya lagen ytterligare svårigheter för bildandet och driften av verkligt oberoende fackföreningar.
När det första utkastet presenterades i maj 2007 kallade Belarusian Congress of Democratic Trade Unions (BKDP, ansluten till IFS) det för ”lagen om statlig kontroll över fackföreningar” eftersom det gav myndigheterna vida befogenheter att inspektera fackliga handlingar och aktiviteter. Regeringen planerade att behålla de höga kraven på medlemstal och införa ett stelbent regelverk för fackligt arbete. Registreringsproceduren skulle fortsätta vara lång och besvärlig, med mängder av kryphål som lät myndigheterna godkänna eller avslå registrering efter behag.
Utkastet inför en åtskillnad mellan representativa och andra fackföreningar och gav omfattande privilegier till de förra – långt utöver vad ILO:s konventioner accepterar. Medan en sådan åtskillnad finns i flera länder, har det fackliga oberoendet i Vitryssland allvarligt komprometterats. Legaliseringen av särskilda förmåner för större befintliga fackliga organisationer skulle i realiteten innebära ett fackligt monopol i Vitryssland.
Regeringen planerade att utkastet skulle bli lag år 2007. Tack vare dialogen mellan regeringen och ILO uppsköts processen i avvaktan på fullständigt samråd med alla berörda parter.
Samrådet om lagförslaget om fackliga organisationer och det faktum att det senare dragits tillbaka är en framgång ur fackligt perspektiv.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN OCH KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2007   

Bakgrund
Vitrysslands antifackliga politik i kombination med öppna kränkningar av mänskliga rättigheter och lagarna har fått både politiska och ekonomiska konsekvenser (se nedan om EU:s beslut). I maj misslyckades Vitryssland med att få en plats i FN:s råd om mänskliga rättigheter på grund av påtryckningar från MR-grupper som ansåg att Vitrysslands deltagande i rådet skulle skada dess trovärdighet.

Regeringskontroll
President Lukashenkos mål tycks vara att återvända till sovjettiden då fackföreningar var statens ”sociala stöttepelare”, kontrollerade av partiet eller snarare av ”presidentens kansli” som nu övertagit den makt som partiet tidigare hade.
Regeringen sparar ingen möda när det gäller att slå ner fackliga protester och opposition mot de dagliga kränkningarna av fackliga och mänskliga rättigheter. Regeringen försöker inte bara isolera dessa fackliga organisationer på nationell nivå utan kriminaliserar också internationellt bistånd. Ledarna för oberoende fackliga organisationer, i synnerhet ledaren för BKDP, Alexander Yaroshuk, utsätts för påtryckningar i massmedierna som till största delen kontrolleras av regeringen.
Löntagare avskräcks aktivt från att gå med i oberoende fackföreningar. Uppskattningsvis 90 procent av dem är anställda på visstidskontrakt och många av dessa gäller korta perioder. I praktiken används systemet för att tvinga löntagarna lämna oberoende fackföreningar. Regeringens svar på kritiken är att lagen ger alla möjligheter till rättelse och att offren alltid kan vända sig till domstolarna. ILO:s granskningsorgan har emellertid vid flera tillfällen konstaterat att landets domstolar, i deras nuvarande skick, inte är en ändamålsenlig väg till rättelse av kränkningar av fackliga rättigheter. Klagomål över sådana kränkningar antingen ignorerades eller avfärdades rutinmässigt av åklagarna.

Antifacklig politik leder till förlust av handelsförmåner från EU
Den 20 december 2005 tillkännagav EU:s ministerråd att man beslutat dra in Vitrysslands förmåner under det allmänna preferenssystemet (GSP). Beslutet var kulmen på nästan tre års övervakning av kränkningar av fackliga rättigheter och regeringens ovilja att följa utredningskommitténs rekommendationer. EU har rätt att införa detta straff mot stater som kränker grundläggande konventioner, men det betraktas som en sista utvägen. Det enda andra land i världen som drabbats av samma straff är Burma. Beslutet gav visserligen Vitryssland sex månders frist för att fullfölja sina åtaganden mot ILO, men inga påtagliga framsteg konstate¬rades och EU:s beslut trädde därför i kraft den 21 juni. Beslutet uppskattas ha påverkat Vitrysslands export med omkring 400 miljoner euro.

Myndigheternas reaktion på EU:s beslut: fackföreningar tvingas tigga, ljuga och manipulera
När dagen för indragningen av handelsförmånerna närmade sig förstärkte regeringen sin lobbyverksamhet som ett sista försök att undvika följderna av sin vägran att stoppa kränkningarna av fackliga rättigheter. Förutom att regeringen hade försökt föra ILO och EU bakom ljuset med åtgärder som såväl IFS som BKDP ansåg klart otillräckliga, har en del valhänta taktiker använts med fackföreningar både i Vitryssland och utomlands.
Den regeringsvänliga Federation of Trade Unions of Belarus (FPB) har mobiliserats i ett försök att vilseleda det internationella samfundet med hjälp av arrangerade offentliga protester och vädjanden. Olika organisationer inom FPB ombads skicka petitioner till ILO och Kommissionen, där de förnekade att de fackliga rättigheterna kränktes.
I maj ombads fackföreningen på företaget ”Polimir”, ansluten till Belarusian Independent Trade Union (BNP), skriva på en gemensam förklaring som FPB skrivit, där man bad EU att ta tillbaka beslutet. När den fackliga ledaren Ivan Svyatokho vägrade underteckna FPB:s brev hotade företagsledningen med att inte återanställda personal som gick på tidsbegränsade kontrakt och hotade också med andra skrämmande konsekvenser. De fackliga ombuden på företagsnivå drev på BNP-medlemmar att underteckna ett brev till ILO och EU som sade att alla internationellt kända påståenden om kränkningar av fackliga rättigheter i Vitryssland varit långsökta och att fackföreningar aldrig någonsin utsatts för några påtryckningar.

Social dialog
Den 31 januari återfick BKDP slutligen sin plats i det nationella rådet för arbetsmarknads- och sociala frågor. Enligt BKDP är rådet emellertid i praktiken inte självständigt och inga av de frågor som BKDP föreslagit har tagits upp under året. Regeringen har skapat ett parallellorgan, Rådet för förbättringar av lagarna på arbetsmarknaden och det sociala området. Det sägs att rådet ska fungera som medlingsorgan när fackliga rättigheter kränkts, men besluten där är inte bindande och hittills har det inte givit något positivt resultat.

Facklig registrering
Trots att registerkommissionen upplösts möts oberoende fackliga organisationer av skyhöga juridiska och praktiska hinder under registreringsprocessen. Liksom under tidigare år fick ILO:s kommitté för föreningsfrihet vid varje möte där Vitryssland diskuterades behandla nya fall där oberoende fackliga organisationer nekats registrering.
Den 23 juni samlades 534 egenföretagare för att bilda en egen fackförening under namnet ”Razam” (tillsammans). Omkring 100 anslöt sig senare till Razam för att kämpa för anständiga arbetsvillkor på olika arbetsplatser – i de flesta fall i gatuhandel och på marknader, där 70 procent av arbetarna är kvinnor. Razam ansökte omedelbart om registrering men fick avslag av Justitieministeriet. Organisationen överklagade det beslutet med viss framgång. I augusti fann Högsta domstolen att avslaget berodde på ett tekniskt misstag och att Razam bara behövde lämna in sin ansökan igen. Razam försökte samtala med ministeriet för att försäkra sig om att ansökan uppfyllde alla lagens krav, och skickade slutligen in den igen den 13 december. När detta skrevs kom det information om att ansökan avslagits ännu en gång.
Regeringen försökte förbättra sina meriter i fråga om fackliga rättigheter genom att meddela att fyra av sex fackföreningar i den fristående Radio-Electronic Workers’ Union (REWU) registrerats under första hälften av år 2007. Dessa registreringar betraktades emellertid som en manöver för att undvika EU-sanktionerna, utan att någon verklig förändring skett. De fyra lyckliga fackföreningarna utsattes ändå för förödmjukelse innan de registrerades. En REWU-organisation i staden Borisov blev registrerad efter det sjätte försöket. Dessförinnan hade registratorn vägrat handlägga ansökan eftersom den var skriven med 14 punkter i stället för 14,5 punkters typstorlek. I juni 2007 förklarade ledaren för en REWU-organisation i Hrodna, som nyligen registrerats efter det fjärde försöket, att det funnits så många administrativa hinder att ta sig över, så många förödmjukelser och så stor press på medlemmarna att det var svårt att känna någon riktig glädje över att man slutligen lyckats.

Ministeriet inspekterar fackliga aktiviteter
Den 15 juni publicerades en artikel under rubriken ”Information om fackliga aktiviteter” på Justitieministeriets webbsida. Artikeln handlade om Free Metalworkers’ Trade Union (SPM), som var ansluten till BKDP, och Democratic Trade Union of Transportworkers, och berättade att tidigare inspektioner av dessa förbund avslöjat ”flera lagöverträdelser”, i synnerhet att de inte bekräftat sin ”republikanska” (landsomfattande) ställning. Ministeriet föreslog att förbunden skulle ändra sin status vilket också skulle begränsa omfattningen av deras verksamhet.
Den 19 juli meddelade Justitieministeriet, via webbsidan, att dess arbetsplan för andra halvåret 2007 omfattade inspektioner av fyra fackliga organisationers verksamhet. Två av dem var företagsfackföreningar inom FPB medan de andra två var Trade Union of Workers in the State Security Services och SPM.
Den 26 juli skickade ministeriet ett brev till SPM där man begärde att organisationen senast den 14 augusti skulle skicka in sin medlemsförteckning (för den centrala nivån och de olika underorganisationerna), registreringsdatum och organisationsschema. En sådan begäran stred mot landets lagstiftning eftersom fackliga organisationer enligt lag bara behöver överlämna medlemslistor när de registreras eller omregistreras. SPM vägrade överlämna listorna, eftersom den förgående kontrollen av medlemskåren hade ägt rum bara ett år tidigare. Den hade åtföljts av en parallell ”verifiering” när medlemmarna kallades in till arbetsledarnas kontor där en tjänsteman från den lokala åklagarkammaren väntade på dem och frågade om de var med i fackföreningen eller inte.
Några månader senare fick regionala statliga myndigheter i uppdrag att granska olika SPM-organisationers verksamhet på företagsnivå. SPM:s primärorganisation på företaget ”Lyos” i Baran och ”Zenit”-företaget i Vileyka fick officiella brev med begäran om att de skulle tillåta domstolstjänstemän att ”bekanta sig med handlingarna rörande stadgade fackliga aktiviteter” (det vill säga aktiviteter enligt fackets stadgar). SPM tror att syftet fortfarande är att få tag i medlemsförteckningen som sedan skulle användas för att få medlemmarna att känna sig utsatta.

BKDP-lokaler genomsökta, fackföreningsmedlemmar gripna
Den 6 december, runt klockan åtta på kvällen, gjorde polisen ett överraskande besök på BKDP:s huvudkontor i Minsk. Polismännen sade att de måste ”inspektera lokalerna” eftersom det var ” något fel på kontorsutrustningen”. Man presenterade ingen order om husrannsakan, men ingen tilläts lämna BKDP-kontoret eftersom polisen gav order om att man skulle ”vänta på experterna”. Till slut kom en kvinnlig polisman och två tjänstemän från den speciella säkerhetsstyrkan för att fotografera lokalerna och lägga beslag på kontorsutrustning och 500 flygblad. Inget officiellt protokoll upprättades över beslaget.
Nikolai Sergeyenko, en aktivist i BKDP:s ungdomsrörelse, greps omedelbart för att han ”använde oanständigt språk” – en anklagelse som ofta används när man slår till mot fackföreningsmedlemmar. BKDP skrev omedelbart till Leniski-distriktets åklagarkammare och frågade varför polisen trängt sig in på kontoret och genomsökt det utan någon order om husrannsakan. Vid slutet av året hade man ännu inte fått något svar.

Bötfälld för utdelning av facklig tidning
I staden Grodno, den 4 maj, beslagtog tulltjänstemän 281 exemplar av den polska fackföreningstidningen ”Solidarnosc Gurnica”, som innehöll en artikel om ett möte mellan polska och vitryska gruvarbetare. Enligt myndigheterna skulle ett så stort antal tidningar ha transporterats per lastbil och att så inte skedde räckte för att ta dem i beslag. Alexandr Tkachev, fackföreningsmedlem från BNP som hade med sig tidningarna, sade att de vägde mindre än 25 kilo. Tidningarna återlämnades aldrig och dessutom fick Aleksandr böta 310 000 vitryska rubel (omkring 92 euro) efter ett beslut av domstolen i distriktet Oktryabrski i staden Grodno den 22 maj.

Ingen fackföreningsverksamhet tillåten
Flera fackliga massaktiviteter förbjöds under året, ibland under de mest befängda förevändningar.
En primärorganisation till BNP i företaget Grodno Azot (en kvävefabrik i staden Hrodna) bestämde sig för att hålla ett protestmöte den 17 maj för att skapa uppmärksamhet kring kränkningarna av fackliga rättigheter. Stadens myndigheter tillät inte mötet eftersom ”aktiviteter på Sovyetskaya-torget bara kunde anordnas av de kommunala myndigheterna”. I september-oktober förbjöd myndigheterna på liknande sätt fackliga protester mot reformer av systemen för socialbidrag och yrkespension. Den 27 september fick Sergey Antusevich, ordförande för fackföreningen på Grodno Azot, en officiell varning (undertecknad av borgmästaren hr. Shapel) för ”otillåtet störande beteende, arrangemang av massmöten och protester”. Han har också hotats med både administrativa sanktioner och straff för brott. I staden Novopolotsk, där BITU:s organisation på företaget ”Polimir” skulle organisera en protestaktion den 30 september, tillät de kommunala myndigheterna inte detta.
REWU planerade att organisera en rad protester mot reformerna av socialbidragssystemet i juli. Kommunala myndigheterna i städerna Minsk, Zhlobin, Gomel och Borisov vägrade ge tillstånd eftersom den officiella ansökan som REWU lämnat in ”inte uppfyllde kraven i lagen om massaktiviteter”. I verkligheten hade REWU försatts i en ond cirkel där de kommunala myndigheterna begärde att de för att få tillstånd först skulle ansöka om godkännande från de lokala hälsomyndigheternas och milisens, medan dessa myndigheter vägrade godkänna aktiviteterna om de inte först godkänts av de kommunala myndigheterna. Kanske den mest ”kreativa” förevändningen för förbud mot protester kom den 23 juli från myndigheterna i staden Zhlobin, som vägrade tillstånd därför att ”problemen som de fackliga organisationerna protesterade mot inte kunde lösas på kommunal nivå”.
REWU lyckades få tillstånd och organisera en 25 man stark protest i staden Brest den 6 augusti, på idrottsanläggningen ”Lokomotiv” i utkanten av staden. Stadsmilisen besökte den emellertid under ledning av sin chef, överstelöjtnant Stepanov, och såg till att fackföreningsmedlemmarna höll sig inne i stadion och inte i närheten av ingångarna. Dessutom videofilmade man dem. Detta väckte naturligtvis oro bland de protesterande, men aktionen var hela tiden fredlig.
Inte bara fackliga protester har begränsats. I november begärde den ovan nämnda BNP-organisationen på Grodno Azot att företagsledningen skulle låta dem låna en lokal där de kunde fira sin 15-åriga verksamhet på företaget; direktören svarade att det kunde han inte göra. Enligt instruktionerna från stadsfullmäktige i Hrodna kunde jubileer bara firas för 25 eller fler år. Något liknande hände på det statliga kraftverket i staden Lukoml, där fackföreningarna först skulle få fira sitt 15-årsjubileum i kraftverksingenjörernas kulturpalats. Dagen innan festen skulle gå av stapeln fick de ett brev från kraftverksdirektören som sade att sådana festligheter skulle bryta mot lagen om massaktiviteter.

Statliga företag mot oberoende fackföreningar
Systemet med korttidskontrakt, som praktiskt taget alla anställda får, har medfört att oberoende fackföreningar förlorat hundratals medlemmar och systemet finns kvar, trots kritik från ILO. Efter konflikten om anslutning till FPB:s kampanj för att behålla EU:s handelspreferenser, tvingades över 100 BNP-medlemmar på företaget Polimir att gå ur sin fackförening om de ville behålla sina jobb. I september förlorade Pushkin State Pedagogical University (i staden Brest) fyra medlemmar som avgick sedan de ställts inför ett ultimatum av universitetsledningen.
Den största oberoende fackföreningen på företagsnivå, BNP:s primärorganisation på företaget Belaruskaliy, hindras från att träffa sina arbetsplatsombud. Den 9 oktober fick Vasili Korobov, BNP:s ordförande, inte komma in på Belaruskaliy och hans speciella passerkort togs ifrån honom. Instruktionerna om att hindra den fackliga ledaren från att besöka organisationen hade lämnats av Anatoly Makhlai, företagets biträdande personal- och ideologichef. BNP skrev till Belaruskaliys generaldirektör och rapporterade händelsen till åklagaren. När detta skrivs har Vasili Korobov fortfarande inte fått tillbaka sitt passerkort eller fått komma in på Belaruskaliy.

Läs mer om Vitryssland på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida