Kränkningar av fackliga rättigheter 2007

FOLKMÄNGD: 19,4 milj. / HUVUDSTAD: Colombo / GRUNDLÄGGANDE ILO-KONVENTIONER SOM RATIFICERATS: 29 – 87 – 98 – 100 – 105 – 111 – 138 - 182

Medan de fackliga organisationernas hårda arbeta för att organisera i Sri Lankas tre frizoner nådde framgångar, fortsätter arbetsgivare ofta att vägra erkänna och förhandla med fackföreningar och provocerade fram konfrontationer som ledde till strejker och lockout. Regeringen behåller absolut makt att införa vida definitioner av ”oumbärliga verksamheter” för vilka ekonomiska sektorer som helst, vilket betyder att strejker och andra fackliga aktiviteter blir straffbara. Oroande nog ingrep Högsta domstolen i en stor arbetslivskonflikt med Sri Lankas hamnmyndigheter och begränsade fackets möjligheter att agera till stöd för krav som ställdes på hamnmyndigheterna.

LAGSTIFTNINGEN

Föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar
Alla löntagare, även i den offentliga sektorn, har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Undantag görs för medlemmar av de väpnade styrkorna och polisen som inte får organisera sig, och för anställda inom rättssystemet, på fängelser och i jordbruksföretag som enligt internationella normer borde få göra det. Offentliganställdas fackliga organisationer får enligt lag inte bilda federationer.

För att bilda en ny fackförening krävs minst sju anställda. Lagen om arbetsmarknadskonflikter (The Industrial Disputes Act) säger att organisationer som samlar mer än 40 procent av alla anställda på en arbetsplats automatiskt ska erkännas. Regeringen har inte lyckats göra några större insatser för att ändra lagen i enlighet med ILO:s rekommendationer. Lagen förbjuder arbetsgivare att avskeda personal på grund av facklig verksamhet.

Ungdomar får anställas när de fyllt 14 år men får inte gå med i en fackförening förrän de fyllt 16.

Vid definition av oumbärliga tjänster och drakoniska straff för strejker och stridsåtgärder
Public Security Ordinance (förordning om allmän säkerhet) och Emergency (Miscellaneous Provisions and Powers) Regulation nr. 01 från 2005, med reglering av hur förordningen ska tillämpas ger presidenten rätt att förbjuda alla organisationer som han tror hindrar, försvårar eller försenare produktionen och leveransen av ”oumbärliga” tjänster.

Den 3 augusti 2006 ändrades förordningen om allmän säkerhet och tillämpningsföreskrifterna för att utöka antalet tjänster och sektorer som klassades som oumbärliga och som redan var långt mer omfattande än de som ILO anser vara oumbärliga. Efter protester från fackliga organisationer i Sri Lanka och deras internationella samarbetsparter gjordes ytterligare en ändring den 29 september 2006 och den långa listan på oumbärliga tjänster ersattes av en vid, obegränsad definition. Förordningen ger presidenten befogenhet att ”oumbärligförklara” alla tjänster som ”är till allmän nytta, grundläggande för den nationella säkerheten, nödvändiga för bevarandet av den allmänna ordningen och medborgarnas liv och omfattar alla delar av statsförvaltningen eller statliga inrättningar”. För att göra en sådan förklaring behöver presidenten bara ge order om att restriktionerna ska införas i den officiella tidningen.

Följden är att det inte finns några som helst gränser för presidentens makt att när han vill införa nya, drakoniska restriktioner för vilken ekonomisk sektor som helst.

Ceylon Workers’ Congress (CWC) rapporterar att förordningarna hittills inte tillämpats. Regeringen hävdar att de infördes för att motverka terroristaktiviteter.

Inga kollektiva förhandlingar för offentliganställda
Lagen föreskriver rätt till kollektiva förhandlingar men det gäller inte för anställda i den offentliga sektorn.

Frizoner
Löntagare i Sri Lankas frizoner har samma föreningsfrihet som andra löntagare.

RÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN

Lagen om erkännande av fackföreningar upprätthålls dåligt
Erkännandet av fackliga organisationer som parter i kollektiva förhandlingar drabbas av onödiga förseningar. Arbetsgivare brukar vänta i det längsta med att hålla omröstningar om erkännandet av fackföreningar och använder väntetiden för att identifiera, trakassera och ofta sparka de fackliga aktivisterna. Följden blir att anställda är rädda för att förknippas med fackföreningen som då förlorar omröstningen. Arbetsmarknadsministeriet har nyligen försökt lösa problemet genom att år 2004 utfärda instruktioner till sina kontor om lagens tillämpning och om när stödåtgärder ska vidtas för att omröstningarna ska komma till stånd.

En annan metod arbetsgivarna använder är att ändra siffrorna för antalet anställda så att gränsen 40 procent inte nås. Den användes till exempel av Lanka Walltiles Ltd.

Fackligt aktiva förföljs
1999 års reviderade lag om arbetslivskonflikter (Industrial Disputes [Amendment] Act), ska skydda löntagarna mot antifacklig diskriminering när de söker anställning och under anställningstiden, men har inte tillämpats effektivt. Det högsta bötesbeloppet på 250 US-dollar är inte tillräckligt för att avskräcka företagen. Sedan lagen antogs har många allvarliga fall av diskriminering på grund av facklig verksamhet och vägran att erkänna en fackförening anmälts.

Arbetsmarknadsministeriet låter ofta bli att registrera klagomål mot arbetsgivare som använder orättfärdiga metoder mot sina anställda. Sådana överträdelser behandlas av domstolar i första instans och det är bara ministeriet som kan lämna ärenden dit. Det saknas tidsgränser för att föra ärenden till domstol och de kan därför fördröjas tills fackföreningen försvagats och upplösts. Enligt ministeriet finns det ”instruktioner” om att anmälningar ska registreras inom 30 dagar, men brott mot instruktionerna kan inte hävdas i domstol.

Kollektiva förhandlingar
Antalet kollektivavtal i den privata sektorn är relativt litet jämfört med det totala antalet företag och fackföreningar.

Federationer i offentlig sektor tillåtna
I praktiken tillämpas inte bestämmelserna i lagen som förbjuder fackföreningar i offentlig sektor att bilda federationer. För närvarande finns det sju sådana federationer men de får inte ägna sig åt kollektiva förhandlingar.

Frizonerna – traditionellt antifackliga
Det har förekommit omfattande kränkningar av fackliga rättigheter i Sri Lankas frizoner. Zonerna sköts av regeringens investeringsstyrelse (Board of Investment, BOI), som fastställer löner och arbetsvillkor och av tradition försöker hindra facklig verksamhet. Tidigare har fackföreningsmedlemmar hotats och nyanställda har varnats för att gå med i facket. Löntagarnas representanter säger att arbetsinspektionen under påtryckningar från BOI låtit bli att åtala arbetsgivare som vägrar erkänna fackföreningar eller inte vill föra kollektivavtalsförhandlingar med dem.

Löntagarråd
Löntagarråden (Employees Councils) finansieras av arbetsgivaren och de anställda behöver inte betala några avgifter. Råden har därmed en fördel framför fackföreningar som förlitar sig på medlemsavgifter och det påverkar givetvis de anställdas val. Löntagarråden främjas av BOI som ser dem som ersättningar för fackföreningar. Rådens uppgift, enligt BOI, är att främja ”de anställdas effektiva medverkan i företagets verksamhet genom samråd”. I realiteten saknar de flesta företag löntagarråd eftersom dessa i regel bildas främst som en barrikad, eller ett sista försvar mot de anställdas försök att bilda en fackförening.

Förbättringar efter Jaqalanka …
FreeTrade Zone and General Service Employees’ Union (FTZGSEU) rapporterade att man efter den hårda, men till sist framgångsrika kampen för fackligt erkännande på Jaqalanka Ltd. kunnat organisera anställda i fabriker i frizonerna. Organisationen säger att flera av förbundets fackföreningar blivit erkända, inklusive de på Jaqalanka Ltd., Jaqalanka International och Gartex Ltd.

…men antifackliga attityder lever kvar
Trots dessa framsteg lever antifackliga attityder kvar. Den nationella föreningen för facklig forskning (National Association for Trade Union Research) har påpekat att BOI:s reviderade riktlinjer från år 2004 inte avspeglar alla ILO:s rekommendationer. Det är till exempel BOI som sammankallar det valda rådets första möte och underlättar genomförandet av val.

Det fortsätter vara svårt att bilda fackföreningar i zonerna och en del arbetsgivare försöker fortfarande förhindra dem. Under år 2005 hade bara åtta av de cirka 200 företagen i frizonerna erkänt fackföreningar som representanter för deras anställda.

KRÄNKNINGAR UNDER ÅR 2006

Bakgrund
Sri Lanka gled tillbaka till fullt inbördeskrig när samtalen mellan Liberation Tamils of Tiger Eelam (LTTE) och den hårdföra regeringen under premiärminister Mahinda Rajapakse bröt samman. LTTE:s angrepp på höga regeringsföreträdare, inklusive självmordsbombning mot arméchefen besvarades med alltfler attacker mot tamilska områden i landets norra och östra delar.

Högsta domstolen ingriper i fackliga rättigheter
Med början i mars vägrade Sri Lanka Ports Authority (SLPA), ett statligt företag som förvaltar hamnar under Hamnministeriet, förhandla i god tro med en koalition som bildats av 14 fackföreningar och som lade fram gemensamma krav på löner och förmåner. De fackliga organisationerna bestämde sig till sist för att vidta åtgärder. Alla arbetade strikt enligt regelboken och vägrade utföra andra uppgifter som arbetsgivarna krävde. Hamnministeriet svarade med att den 19 juli offentligt tillkännage att regeringen inte tänkte förhandla med organisationerna. Kort därefter lämnade en grupp arbetsgivare, Joint Apparel Association Forum (JAAF) in en petition till Högsta domstolen och hävdade att fackens åtgärder var en kränkning av deras rätt till ”lagenlig verksamhet”. Domstolen tog sin an målet och den 25 juli utfärdades en order som förbjöd fackliga åtgärder till den 27 november. Domstolen beordrade polis och militär att omedelbart se till att de fackliga organisationerna rättade sig efter beslutet. Organisationerna lämnade in en anmälan till ILO.

Journalister grips för att de träffat fackföreningar
Free Media Movement, ett förbund som är anslutet till International Federation of Journalists (IFJ) meddelade att två journalister greps av armésoldater den 5 november därför att de träffat strejkvaktande arbetare från Sri Lanka Telecom. Armén skickade journalisterna – Saman Janaka och Jayasiri Wikramasignha från dagstidningen Sathdina Sinhala – till den lokala polisen som förhörde dem noggrant, förstörde deras film och bilder på strejkvakterna och höll dem kvar i fem timmar utan anklagelse, tills deras redaktör personligen gav polisen de garantier som krävdes för att de skulle släppas fria.

Prima sparkar strejkande
Efter en rad fruktlösa förhandlingar med ledningen för Prima om uteblivna lönehöjninar gick Inter Company Employees Union (ICEU) i strejk den 20 mars. Dagen därpå sparkade företaget 1 600 anställda. Fackförbundet försökte fortsätta överläggningarna men meddelade att ledningen bara gick med på att ta tillbaka de arbetare som i förväg accepterade 40 procents lönesänkning.

Protesterande arbetare misshandlade på Dye-In Sri Lanka
Sedan Dye-In-fabriken i provinsen Galle i januari sparkat tre kvinnliga ledare för protester mot att ledningen inte betalat ut nyårsbonus, gick arbetarna ut i strejk utanför fabriksgrindarna. När strejken fortsatte hotade polisen arbetarna med 14 dagars fängelse om de inte slutade protestera och skingrades. Till slut, den 5 februari, meddelade arbetarna att polisen, med stöd av lokala ligister som ledningen hyrt in, överföll de protesterande under förevändningen att man skulle låta en lastbil med färdiga produkter lämna fabriken. Polisen använde batonger och misshandlade arbetarna så svårt att sju av dem tvingades till sjukhus med allvarliga skador.

Fortfarande ingen rättvisa för arbetarna på Global Sports Lanka/North Sails
De 207 arbetarna från Global Sports Lanka (tidigare North Sails), som sparkades på grund av facklig verksamhet år 2002, var arbetslösa i ytterligare ett år medan domstolarna malde på med anmälningarna som 38 av dem lämnat in för att få tillbaka jobben. I början av år 2006 anmälde ITGLWF företaget till OECD:s kontaktpunkt i Australien för uppföljning av riktlinjerna för multinationella företag.

Facken utfrysta
CWC rapporterar att Ceylon Cold Stores Ltd. åsidosatte tidigare praxis och vägrade låta de 124 CWC-medlemmarna genomföra årsmöte på företagsområdet för att välja fackliga ledare, trots att organisationen är representativ.

Läs mer om Sri Lanka på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida