INLEDNING

Skriv ut

Företaget Vigeo, som gör ”Social audits” (social revision), gav nyligen ut en rapport byggd på en undersökning av 511 företag i 17 europeiska länder. Den visar att mindre än tio procent av de europeiska företagen respekterar föreningsfriheten och främjar kollektiva förhandlingar. Många av landrapporterna i årets översikt speglar detta, då fackliga organisationer klagar över ett allmänt antifackligt klimat med kränkningar från arbetsgivarnas sida.

Även regeringarna är ansvariga för det fientliga, antifackliga klimatet. Förändringar i arbetsmarknadslagstiftningen i flera länder spädde på de restriktioner för fackligt arbete som redan fanns. I Ryssland ändrades arbetsmarknadslagarna och organisationsstrukturen förändrades på ett sätt som urholkar fackens representativa roll. Samtidigt tog man bort rätten till kollektiva förhandlingar inom enskilda yrken. I Georgien antogs en ny arbetsmarknadslagstiftning som tillåter att löntagare avskedas utan giltiga skäl och undantar vissa frågor från kollektiva förhandlingar.

De allvarligaste förändringarna tillkännagavs i Vitryssland där ett utkast till fackföreningslag skulle göra det praktiskt taget omöjligt att bilda fackföreningar utanför den statligt kontrollerade Federation of Trade Unions of Belarus (FPB) och göra det ännu lättare att upplösa fristående fackföreningar. Detta är ett steg på vägen mot det fackliga monopol som regeringen eftersträvar. Däremot kom det goda nyheter från Bulgarien. Fackliga aktiviteter på internationell nivå ledde till ett beslut i Europarådet som upphävde förbudet mot strejker inom sektorerna energi, kommunikation och hälso- och sjukvård.

Trakasserierna mot fristående fackliga organisationer fortsatte, i synnerhet i Vitryssland där flera fackliga organisationer nekades registrering under året. Löntagare som vägrade lämna fristående fackföreningar hotades med avsked. De allvarliga kränkningarna av de fackliga rättigheterna ledde till att EU i december beslutade dra in Vitrysslands handelsprivilegier om påtagliga förbättringar inte gjordes inom de kommande sex månaderna.

Fristående fackliga organisationer drabbades också i Moldavien där regeringen fortsatte sina försök att få fackföreningar att lämna centralorganisationen Consiliul Confederatiei Sindicatelor din Republica Moldova (CSRM) och i stället gå med i Solidaritatea. De kommunala myndigheterna i Chisinau varnade både statliga och privata företag för att deras licenser skulle dras in om de inte påverkade fackföreningarna i den riktningen. I Bosnien och Hercegovina avskedades åtta arbetare som försökt bilda en fristående fackförening och regeringen fortsatte vägra erkänna och registrera SSSViH, landets mest representativa centralorganisation. Dess ordförande Edhem Biber och hans familj hotades på grund av hans fackliga arbete.

I Litauen förekom inblandning i centralorganisationen LLPSS Solidarumas efter anklagelser om förskingring – på högst bräckliga grunder. Organisationens kontor och ordförandens hem genomsöktes av myndigheterna. Domstolen suspenderade ordföranden från hans post och förbjöd honom att delta i fackligt arbete. Offentliganställdas förbund i Turkiet drabbades på nytt av inblandning i sina angelägenheter och enskilda medlemmar drabbades av böter och disciplinåtgärder.

Många fall av hotelser mot fackligt aktiva rapporterades, i synnerhet i Ryssland. Kort efter det att fackföreningen på det stora olje- och gasutvinningsföretaget OAO Surgutneftegaz bildats och registrerats, blev medlemmarna förföljda och avskedade eller fråntogs löneförmåner under olika förevändningar. Ledningen på bilfabriken GM-AvtoVAZ kopplade bort e-posten och telefonen för den fackliga kommitténs ordförande så snart kommittén bildats och sparkade kommitténs vice ordförande efter falska anklagelser.

I Polen utestängdes fackföreningsmedlemmar från ett nytt företag. På ett annat tvingades facket under jorden och det inträffade minst två fall av antifacklig övervakning. I flera fall blev arbetare avskedade så snart de bildat en fackförening. Arbetsgivarna i Turkiet gjorde sig också skyldiga till antifackliga trakasserier, inklusive avskedanden, och strejkande misshandlades och greps av polisen. Två strejkledare hölls fängslade i 40 dagar. Ett multinationellt företag i Azerbajdzjan gjorde 700 anställda övertaliga för att krossa fackföreningen.

En studie som gavs ut av TUC och Labour Research Department i Storbritannien i april 2006 visar att det blivit allt svårare för fackliga organisationer där att bli erkända av arbetsgivarna. Ett förpackningsföretag avskedade tio fackföreningsmedlemmar under året då dessa vägrat underteckna individuella anställningskontrakt.

Regeringen i Schweiz var fräck nog att ifrågasätta ett ILO-beslut som rörde bristen på skydd för fackliga representanter, men under året blev ändå minst fem schweiziska löntagardelegater avskedade och en representant för hälso- och sjukvårdsanställda greps för att han delat ut fackligt material.

Upp