INLEDNING

Skriv ut

Än en gång var Amerika den farligaste kontinenten för fackligt aktiva, till stor del på grund av ett enda land – Colombia. År 2006 mördades 78 människor där på grund av sitt fackliga arbete – åtta fler än under år 2005. Elva av de mördade var kvinnor, jämfört med 15 år 2005.

Ett trepartsavtal om föreningsfrihet och demokrati i Colombia, som undertecknades under ILO-konferensen i Genève i juni 2006, ledde till att ILO i november öppnade ett permanent kontor i landet och till att en särskild enhet skapades för att utreda angrepp mot fackföreningsfolk. Straffriheten förblev utan tvivel det största hindret för rättvisa för mördade fackligt aktiva och förebyggande åtgärder mot ytterligare mord. Den särskilda enheten fann att av 1 165 registrerade brott mot fackligt aktiva låg bara 56 i domstol och av dem hade bara tio lett till fällande domar. Det fanns också oroande bevis för myndighetsinblandning i morden. Den tidigare chefen vid nationella säkerhetstjänsten DAS informationsbyrå avslöjade att DAS överlämnat namnen på 23 fackliga ledare till paramilitära grupper. De flesta av de namngivna hade sedan mördats eller tvingats gå under jorden efter att ha hotats till livet.

I Mexiko dödades två gruvarbetare och 41 skadades när 800 poliser sattes in mot 500 strejkande gruvarbetare och utrymde gruvbolagets område med hjälp av kraftigt våld. En kvinnlig ledare för en lärarorganisation utsattes för mordförsök i Guatemala, där allvarliga fall av antifackliga trakasserier fortsatte under straffrihet.

Våldsamma scener inträffade i Ecuador när en fackligt organiserad protest mot förhandlingarna om ett frihandelsavtal med USA slogs ner med brutalt våld av polis och militär. 15 personer blev allvarligt skadade. Polisvåld i Nicaragua efterlämnade 22 sårade när medicinsk personal strejkat och demonstrerat till stöd för lönekrav.

De två oftast rapporterade kränkningarna på kontinenten var gripanden för deltagande i strejk och avskedanden antingen för att ha deltagit i en strejk eller bara för att ha tillhört eller försökt bilda en fackförening. I exempelvis Honduras avskedades 70 arbetare från ett klädföretag när de försökte bilda en fackförening. I Argentina blev 25 anställda på en däckfabrik av med sina jobb därför att de gått med i facket. Flera liknande fall inträffade på Dominikanska republiken, inklusive åtta avskedade kvinnor som bildat en fackförening på ett spelföretag och 30 anställda som sparkades från ett förpackningsföretag för samma sak. Gripanden rapporterades från minst nio länder, bland dem Peru, där 28 personer greps när de protesterade mot att tre fackföreningsledare från ett stålverk avskedats. Under den strejk bland medicinsk personal i Nicaragua som nämns ovan greps 88 personer.

Arbetsgivare i frizonerna förblir lika fientligt inställda till fackliga organisationer som någonsin. I Nicaragua sparkade ägarna till två maquiladoras (sammansättningsfabriker) fackföreningarnas alla medlemmar innan de fått sin fackförening registrerad. I Dominikanska republiken, Honduras och Nicaragua drevs antifackliga kampanjer vidare. I Costa Ricas frizoner finns knappast några fackliga organisationer alls och i Jamaicas frizoner har arbetsgivarna framgångsrikt förhindrat all facklig verksamhet. Det är likaså svårt att organisera fackföreningar i Panama, där löntagarna inte får organisera sig under de första tre åren av en anställning, och i El Salvador, där arbetsgivarna ofta lägger ner verksamheten och flyttar.

På bananplantagerna var antifackliga trakasserier förhärskande. I Ecuador blev 26 arbetare avskedade på grund av facklig verksamhet. I Costa Rica krossades fackföreningar på både banan- och ananasplantager. En ledare för bananarbetare i Guatemala förföljdes av en beväpnad man som sköt i luften och i Honduras blev en facklig ledare suspenderad.

I USA berövade arbetsmarknadsmyndigheten National Labor Relations Board miljoner löntagare deras rätt att organisera sig genom att kraftigt vidga sin tolkning av begreppet ”förman”. Den som klassas som förman får enligt National Labor Relations Act inte bilda en fackförening. Under året förekom också många fall av antifacklig propaganda och avskedanden i landet där trakasserier av fackliga organisationer och medlemmar (union busting) blivit en lönsam affärsverksamhet. Samtidigt införde regeringen i Kanada ett kollektivavtal för sina offentliganställda och tog ifrån dem deras strejkrätt.

I Karibien sparkades en anställd på ett finansföretag på Barbados då han försökte få fackföreningen på sin arbetsplats erkänd. Kasinopersonal på Bahamas hindrades från att bilda en fackförening. På Kuba levde systemet med en enda centralorganisation kvar och trakasserierna av fristående fackligt aktiva fortsatte; flera nya fall rapporterades. Fackligt aktiva som dömdes till långa fängelsestraff år 2003 satt fortfarande fängslade.

Upp