ILO-KONVENTIONER

Skriv ut

ILO har bestämt att följande åtta konventioner ska betraktas som grundläggande rättigheter för arbetare:

1. Nr 29 – Angående tvångs- eller obligatoriskt arbete (antogs 1930).

Kräver att ett medlemsland som ratificerar denna konvention undertrycker användandet av tvångs- eller obligatoriskt arbete i alla dess former.

2. Nr 87 – Angående föreningsfriheten och skydd för organisationsrätten (antogs 1948).

Fastslår arbetarnas och arbetsgivarnas rätt att bilda och ansluta sig till de organisationer de vill utan att i förväg inhämta tillstånd.

3. Nr 98 – Angående tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten (antogs 1949).

Arbetare ska skyddas mot repressalier på grund av deras organisationstillhörighet. Arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer ska skyddas från varje inblandning från motparten i fråga om organisationens bildande, verksamhet eller förvaltning. Åtgärder för att uppmuntra och främja utvecklandet och utnyttjandet av kollektiva förhandlingar ska vidtas.

4. Nr 100 – Angående lika lön för män och kvinnor, för arbete av lika värde (antogs 1951).

Främja och trygga tillämpningen av principen om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde.

5. Nr 105 – Angående avskaffande av tvångsarbete (antogs 1957).

Förbjuder användandet av fängslad arbetskraft eller tvångsarbete såsom medel för politisk påtryckning eller skolning eller såsom straff för politiska eller ideologiska åsikter, såsom en form av arbetskraftmobilisering, såsom arbetsdisciplinär åtgärd, såsom straff för deltagande i strejker eller i diskriminerande syfte.

6. Nr 111– Angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (antogs 1958).

En nationell politik som genom metoder anpassade till landets förhållanden och praxis ska utformas och tillämpas för att främja likställighet med avseende på möjligheter och behandling i fråga om anställning och yrkesutövning i syfte att avskaffa diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, religion, politisk uppfattning, nationell härstamning eller socialt ursprung.

7. Nr 138– Om minimiålder för tillträde till arbete (antogs 1973).

Syftar till att avskaffa barnarbete. Minimiåldern för att arbeta ska inte vara lägre än åldern för avslutandet av obligatorisk skolgång och i intet fall lägre än 15 år.

8. Nr 182 - Angående förbud mot barnarbete (1999). Denna konvention är avsedd att komplettera tidigare ILO-instrument om minimiålder för tillträde till arbete och syftar till förbud och omedelbara åtgärder för att komma tillrätta med de värsta formerna av barnarbete. Konventionens åldersgräns är 18 år vilket ansluter till den generella åldersgräns i FN:s konvention om barns rättigheter.

Sverige har ratificerat alla åtta konventionerna.