Grova kränkningar mot dem som arbetar fackligt

Skriv ut

När det här publiceras har den Internationella fackliga samorganisationen (IFS) funnits i knappt ett år. Detta är den första årsrapporten över kränkningar av fackliga rättigheter som ges ut av vår nya organisation. Rapporten som sådan är väletablerade och årets upplaga har samma utformning som tidigare. Tyvärr är innehållet också i stort sett detsamma och visar på de oerhörda utmaningar vi har framför oss.

2007 års rapport omfattar 138 länder och berättar om en skrämmande ökning av antalet människor som dödats på grund av sin fackliga verksamhet – från 115 år 2005 till 144 år 2006.

Colombia är fortfarande världens farligaste land för fackligt aktiva, men i stället för att använda sina resurser för att ta itu med det verkliga problemet lägger regeringen Uribe ner miljontals dollar på massiva PR-kampanjer och skickar topptjänstemän utomlands för att de ska berätta att förhållandena i Colombia håller på att förbättras. De ljuger. År 2006 mördades 78 fackliga aktivister – åtta fler än under år 2005. Många andra utsattes för hotelser, kidnappades eller ”försvann”. Colombia är ett av de allra största problemen som vår nya internationella organisation har att tackla och vi håller på att ta fram en omfattande handlingsplan för våra insatser.

En annan utmaning ligger i den kraftiga ökningen av dödade i både Asien och Afrika. Att fackligt aktiva i Filippinerna blivit måltavlor för våldet – 33 mördades - oroar det internationella fackliga samfundet allt mer. Fackföreningsfolk i Nepal drabbas också av hårdhänt förtryck. Tre sköts till döds under massdemonstrationerna som till slut satte punkt för kungens oinskränkta makt.

Bokstavligt talat greps tusentals fackligt aktiv under året på grund av att de deltog i strejker och protester till försvar för sina rättigheter. Tusentals andra sparkades – ibland bara för att de försökt bilda eller gå med i en fackförening. Statistiken för år 2006 visar att Asien leder i båda kategorierna, med Afrika på andra plats, men alla siffror måste ses som försiktiga uppskattningar eftersom många fall aldrig rapporteras.

Flera industriländer försökte kringskära fackliga rättigheter genom att ändra arbetsmarknadslagstiftningen och ta bort eller begränsa rätten till kollektiva förhandlingar, strejkrätten och till och med föreningsfriheten. Ett beslut av USA:s arbetsmarknadsmyndighet National Labor Relations Board berövade miljoner löntagare föreningsfriheten genom att vidga definitionen av begreppet ”förman”. I Australien införde Howard-regeringen sin lagstiftning om ”Work Choices” som kraftigt urholkat rätten till kollektivavtalsförhandlingar och konfliktåtgärder. Regeringar i några av de europeiska länder som befinner sig i övergångsskeden – framför allt Vitryssland - arbetade vidare med sina planer på att införa statligt kontrollerade fackliga monopol. ILO:s granskning av kränkningar av löntagarnas rättigheter ledde till att landets handelsprivilegier med EU drogs tillbaka. I Mellanöstern har många löntagare och i synnerhet utländsk arbetskraft i Gulfstaterna inga fackliga rättigheter alls. De som har några och försöker använda dem möts av hårt förtryck, särskilt i Iran. Mängder av fackliga aktivister satt fängslade i Kina, Burma och på Kuba på grund av att de arbetat för fristående fackliga organisationer.

Det finns emellertid också några ljusglimtar. Trots alla svårigheter håller miljoner kvinnor och män fast vid sitt stöd för fackligt arbete, eller upptäcker fördelarna med det. Många av dem kämpar för sina rättigheter, mot alla odds. Det är fackföreningsfolk som de i Colombia eller Wellington Chibebe, Lovemore Matombo och Lucia Matibenga från Zimbabwe Congress of Trade Unions (ZCTU) i Zimbabwe, kvinnor och män som arbetar på textilfabrikerna i Asien eller Mansour Osanloo, den iranska bussföraren som för närvarande sitter i fängelse i Teheran. Han har fortsatt att kämpa för sina medlemmars rättigheter trots att han är väl medveten om att han riskerar livet. Under Mansours besök på vårt styrelsemöte i juni sade IFS ordförande Sharan Burrow: ”Det krävs sådant mod som människor som Mansour Osanloo visar när man ska bekämpa förtrycket mot fria fackföreningar.”

Bland dem som protesterade mot förtrycket fanns arbetare i Guinea, där minst 20 demonstranter dödades av säkerhetsstyrkor under en landsomfattande strejk i juni. Våldet gav en föraning om vad som skulle komma. Idag vet vi att så många som 137 människor dödades och 1 700 sårades i det vildsinta förtryck som drabbade strejker och protester under januari och februari år 2007. Detta var den första större kris som IFS ställdes inför och det blev en test på vår nya internationella fackliga profil. Vi skickade en rad delegationer, spelade in en video, såg till att lobbyverksamhet hela tiden pågick och organiserade en internationell konferens med fackförbund från Guinea. Konferensen lade fram praktiska förslag till hållbar utveckling i landet.

Tack vare sammanhållningen och solidariteten som ledde till att vår nya international bildades, kunde vi visa att vi menar allvar. Alla som försöker kränka löntagare kommer att få med oss att göra.

Guy Ryder
Generalsekreterare, Internationella fackliga samorganisationen