Facket i världen — Den politiska, sociala och fackliga situationen i 138 länder

Kenya

Fram till 1992 var Kenya i praktiken en enpartistat. Ekonomin baseras på jordbruket. Kenya har en stark facklig centralorganisation, COTU (K), Central Organisation of Trade Unions. Skillnaden mellan lagstiftning och tillämpning av de fackliga rättigheterna är mycket stor.

Kenya blev självständigt 1963. Landets första president blev den redan etablerade ledaren Jomo Kenyatta. Under 1960- och 70-talet hade Kenya en relativt god ekonomisk utveckling. Kenyatta strävade efter att ena Kenyas många olika folk, men hans västvänliga politik verkade provocerande på starka krafter inom hans parti, Kenya African National Union (KANU), som splittrades. Efter det att Tom Mboya, tidigare fackföreningsledare och inflytelserik minister mördats 1969 blev Kenyattas politik alltmer repressiv.

När Kenyatta dog 1978 efterträddes han av Daniel Arap Moi. I takt med den drastiskt försämrade ekonomin ökade den politiska repressionen. Kraven på demokrati växte sig dock allt starkare i slutet på 80-talet och Moi tvingades ge efter. Oppositionens splittring medförde att KANU och president Moi kunde vinna både 1992 och 1997.

I valen 2002 hade oppositionen samlat sig och ’Regnbågskoalitionens’ kandidat Mwai Kibaki fick 62,2 % av rösterna. Kibakis regim har skakats av flera allvarliga korruptionsskandaler 2005 och 2006 och efter det hårt kritiserade presidentvalet 27 december 2007 utbröt våldsamma svåra oroligheter när Kibaki utropades som segrare. I februari 2008 gick president Kibaki med på en maktdelning och en regering med representanter för oppositionen utsågs i april. Kofi Annan, FN:s förre generalsekreterare har medlat i konflikten och en kommission har utrett händelserna kring valet och föreslagit att de skyldiga för våldet i samband med valen ska överlämnas till Internationella brottmålsdomstolen, ICC vilket dock inte skett. Det politiska läget är mycket oroligt. Ett förslag till ny författning som minskar presidentens makt ska bli föremål för folkomröstning 2010.

Ekonomin i landet baserar sig på jordbruket och export av framför allt kaffe. 1993 påbörjades en liberalisering som bl a innebar att priskontroll, kontroll av valuta och krav på importlicenser avskaffades. Strukturanpassningsprogram har genomförts men tillväxten i ekonomin, som var relativt god i mitten av 90-talet, har åter avstannat. När det internationella textilavtalet löpte ut 2005 drabbades 10 000-tals kenyanska textilarbetare. De politiska oroligheterna i landet har haft en negativ inverkan på turistindustrin. Regeringens oförmåga, korruption och mycket höga befolkningstillväxt är andra faktorer som påverkar den ekonomiska utvecklingen negativt. P g a den misskötta ekonomin avslogs i april 2006 Kenyas begäran att få tillgång till ett program för de mest skuldsatta länderna. FN har uppmärksammat att 10 miljoner människor hotas av svält 2010 som resultat av torka och oroligheter.

Facket i Kenya har en lång tradition. 1950 bildades Kenyas första fackliga centralorganisation. Dess första ledare blev Tom Mboya, som med stöd från USA och Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS utvecklade fackföreningsrörelsen till en stark maktfaktor i Kenya. Strejker för att få ut obetalda löner har varit vanliga sen slutet på 90-talet. Kollektivavtal finns på många områden och som ett kuriosum kan nämnas att Lärarförbundet 2003 förhandlade om en månads pappaledighet i direkt anslutning till barnets födelse. COTU arbetar tillsammans med arbetsgivar¬organisationen med ett utbildningsprogram mot hiv/aids. Fackets situation har försämrats de senaste åren. I december 2006 kritiserades Kenya av ILO för brister i arbetsmarknadslagstiftningen. Många offentliganställda tillåts inte att organisera sig. Även lantarbetarfacket har problem att få representera sina medlemmar i kontakter med arbetsgivarna. Strejker är vanliga. 2009 strejkade bl a lärare, hamnarbetare, flygplatspersonal, sjukhuspersonal

IFS Afrika hade fram till 2009 sitt kansli i Nairobi, (då det flyttades till Togo). Internationella Transportfederationen, ITF har sitt Afrikakontor i Nairobi. I november 2008 bildade IFJ (International Federation of Journalists) en regional avdelning för Afrika i Nairobi. Internationella Metallfederationen stöder en kampanj 2010 för att organisera de 100 000 metallarbetare som är oorganiserade.

COTU-K som är anslutet till IFS är med sina 234 000 medlemmar är den enda centralorganisationen i Kenya.

Uppdaterat januari 2010
Kjell Kampe

För mer information, kontakta regionansvarig:
solveig.wickman@lotcobistand.org

Upp

Projekt i Kenya

  • 10093 - Global Strategies in Health and Safety - Africa
  • 2060 - Panafrican Study Circle Project
  • 10032 - Union Development Programme East Africa
  • 10076 - Developing Musicians unions in Africa
  • 10077 - African regional project to promote women's participation in their unions
  • 10082 - Building viable journalists unions in Sub-Saharan Africa
  • 10097 - Fackligt kvinnligt nätverk och mentorskap
  • 50049 - Organising & Campaigning Skills Development Programme for Transport Unions

Mer info

Statsskick: Republik, enhetsstat
Yta: 582 646 km2
Huvudstad: Nairobi,3,2 milj. invånare
Invånare: 40,8 miljoner
Språk: engelska och kiswahili officiella språk
Religion: Majoriteten kristna, övriga: islam, hinduism, traditionella religioner
BNP/invånare (PPP): 1 680 US$
Human Development Index:
Rangordning: 143 (2011) Värde: 0,509
Rangordning: 148 (2005)

Grundläggande ILO-konventioner som ratificerats: 29, 89, 100, 105, 111, 138, 182. Ej 87 (föreningsfrihet).
Fackliga centralorganisationer: Central Organisation of Trade Unions (COTU-K)

Huvudsakliga källor:

FN-systemets hemsidor
IFS hemsida
www.labourstart.org/africa
www.landguiden.se
Organisationernas egna information

Mer om Kenya

I rapporten om kränkningar av fackliga rättigheter