När portugiserna kom till Kap Verde 1462 var ögruppen obebodd. Slavhandeln över Atlanten medförde en kort blomstringsperiod.

På 1950-talet startade Amilcar Cabral befrielserörelsen för Kap Verde och Guinea Bissau. På 60-talet inleddes det väpnade uppror som resulterade i att Kap Verde blev självständigt 1975. Kap Verde var en enpartistat fram till 1990 då kraven på en demokratisering ledde till att de första fria valen kunde hållas i januari 1991. Tre partier deltog: Movimento para Democracia (MPD), det forna regeringspartiet Partido Africano da Independência de Cabo Verde (PAICV) och Partido Convergencia Democratica (PCD). Valet ledde till regimskifte och MPD övertog makten. Partiet har senare splittrats vilket tillsammans med nedskärningar i den offentliga sektorn bidrog till att PAIVC kunde segra i parlamentsvalet i februari 2001. I parlamentsvalen 2005 segrade PAIVC med knapp marginal och i presidentvalet i februari 2006 återvaldes PAIVCs kandidat, den 71-årige Pedro Pires med mycket knapp margina men förlorade i augusti 2011 till MPDs kandidat Jorge Carlos Fonseca.

Ett allvarligt hinder för försörjningen och den ekonomiska utvecklingen på öarna är den extrema sötvattenbristen. 90 % av livsmedlen måste importeras. För att möjliggöra de odlingar som finns krävs ett omfattande terrassystem. Sedan många år har fattiga människor sökt arbete utomlands. Fler kapverdier har avlönat arbete i Portugal än hemma i Kap Verde. De pengar som migrantarbetarna skickar tillbaka till sina familjer har blivit en viktig inkomstkälla för statskassan.

1991 inleddes den liberalisering som nu lett till att ekonomin är marknadsanpassad, till största delen privatiserad och att utländska investeringar uppmuntras. Regeringen har i huvud­sak lyckats med den nya ekonomiska politiken, budgeten är balanserad, inflationen måttlig och valutan relativt stabil. Därtill sker en snabb ökning av utländska investeringar, men den ekonomiska politiken har lett till hög arbetslöshet.

Kränkningar av de fackliga rättigheterna är vanliga och barnarbete förekommer inom jordbruket: Uniao Nacionaldos Trabahadores de Cabo Verde – Central Sindical (UNTC-CS)som länge var den enda centralorganisationen fick sina lokaler beslagtagna av myndigheterna 1991. Högsta domstolen beslutade att fackföreningen UNTC-CS var den rättmätiga ägaren och höll fast vid domslutet trots att det överklagades i december 1999.

Det finns idag två fackliga centralorganisationer som är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS; UNTC-CS med 15 000 medlemmar och Confederacao Cabo Verdiana dos sindicatos Livres, CCVSL med 19 700 medlemmar.

Strejker förekommer, bl a strejkade hälsoarbetare 2008. Fackföreningsrörelsen har inte någon särskilt framträdande roll i samhällslivet. Kollektivavtal saknas.

Uppdaterad januari 2012
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@lotcobistand.org