Situationen i Zimbabwe har under det senaste året  stabiliserats och inflationen är idag bara runt 1%. Men landet är fortfarande i kris med över 90% arbetslösa, fattigdomen är utbredd och kränkningarna mot mänskliga rättigheter är omfattande. De senaste dagarna har framförallt företrädare för lantarbetarförbundet GAPWUZ trakasserats och anhållits. Kontoret har vid upprepade tillfällen besökts av säkerhetspolisen och deras generalsekreterare Gertrude Hambira och hotat att fängsla henne. Hon har därför lämnat landet och befinner sig nu i Sydafrika (se tidigare notis).

- Facken har en avgörande roll för landets demokratiska utveckling och centralorganisationen ZCTU har starkt stöd bland befolkningen och är en positiv kraft för förändring, berättar Sture Nordh, ordförande för TCO som tillsammans med LO har ett långvarit samarbete med ZCTU.

Men den fackliga rörelsen har finansiella problem och det är svårt att få in medlemsavgifter när så många är utan arbete. Svårast är det för ZCTU:s medlemsförbund, som nu ställer hoppet till internationell solidaritet. Mot strömmen går ett nybildat förbund inom informell ekonomi, ZCIEA.

- Detta är en viktig förändring inom den fackliga rörelsen, eftersom nästan hälften av de 90 % som är arbetslösa försörjer sig inom den informella ekonomin, menar Sture Nordh.

Sten Rylander, Sveriges ambassadör i Zimbabwe, har trots det hårda politiska klimatet alltid gett ZCTU öppet stöd när fackliga företrädare misshandlats, torterats och arresterats.
Enligt honom har regeringssamarbetet mellan Zanu-PF (Mugabe) och MDC (Tsvangirai) haft dålig framgång och maktdelningsöverenskommelsen från 2009 har bara genomförts till hälften. Ett nyval verkar ses av båda lägren som vägen ur vissa låsningar, men ett val blir det i bästa fall först under nästa år.

När dollarn förra året infördes som valuta stävjades inflationen, men landet dras med en stor statsskuld och arbetstagarna har små eller inga inkomster. Andra viktiga frågor som kommer att påverka politiken framöver är den skurkaktiga utvinningen av diamanter, landreformen, där vita markägare med våld beslagtas sina egendomar, samt regeringens plan att tvinga fram 51% zimbabwiskt ägarskap inom alla företag.

Men Sten Rylander är ändå optimist.
- Landet har stora resurser i form av naturtillgångar och utbildade medborgare. Problemet är att de flyr landet och idag bor hela 3 miljoner zimbabwier i Sydafrika.

Men det stora grannlandet i söder har också blivit mer kritisk till Mugabe-regimen, vilket kan vara tecken på att förändringsvindar blåser. Och under EU-ordförandeskapet lyckades Sverige så smått återuppta dialogen mellan EU och Zimbabwe. Men det är lång väg kvar till demokrati.

- Jag är övertygad om att Zimbabwe går en ljus framtid tillmötes, men då behövs nya, unga ledare. Man behöver också bryta våldskulturen och göra upp med de oförrätter som skett.

Och så behövs facken, som med internationellt stöd fortsättar att kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter i landet.